Endast den som simmar mot strömmen når källan

Månad: augusti 2019 (Sida 1 av 2)

Botandet av den förlamade nära byn.

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 66]

[1] Vi drar oss ändå iväg österut och når snart en liten by, på cirka tjugo furlongs (*) avstånd från slottet. Hela samhället rusar glatt ut för att möta oss, och frågar ödmjukt vad de kan göra för oss. Men Jag säger: ’Har ni inte några sjuka ibland er? De bejakar det och säger: ’Ja, vi har en som lider mycket av gikt.”

[* 1 furlong ≈ 200 m]

[2] Jag sade: ”För hit honom då, så att han kan bli frisk igen. En av dem säger: ’Herre, det kommer att bli svårt. Denna lidande person är så förlamad att han inte har kunnat komma upp ur sängen på nästan tre år, och hans säng är svår att flytta, eftersom den är förankrad i marken. Skulle du kunna tänka dig att gå till honom ? Jag sade: ”Varför rullar ni inte in den sjuka i en matta och tar med honom hit, eftersom sängen är svår att flytta.” Som svar skyndar sig flera av dem till huset där den som drabbats av gikt ligger, lindar in honom i en matta och tar honom till Mig på gatan och säger: ”Herre, här är den stackars personen, som lider.”

[3] Men Jag frågar den sjuka om han tror att Jag kan bota honom. Den sjuka slänger en blick på Mig och säger: ’Kära vän, du ser verkligen ut som om du kunde. Du verkar verkligen vara en riktig healer. Jovisst, jag tror på det.’

[4] På detta sade Jag: ”Stig nu då upp och gå. Din tro hjälpte dig, men se upp med en viss synd från och med nu, så att du inte återfaller i gikt, vilken en andra gång kommer att bli mera akut än den är nu.”

[5] Och den sjuke reser sig genast upp, tar upp mattan och går. Då han först då inser att han är helt botad, faller han ner på knä framför mig, tackar Mig och säger slutligen: ’Herre, i dig finns mera än mänsklig makt. Prisad vare Guds kraft i dig. Åh, välsignad är kroppen som födde dig och ännu mera välsignad är bröstet som gav dig näring.’

[6] Men Jag säger till honom: ’Och välsignade äro de, som hör Mina ord, bevarar dem i sina hjärtan och lever efter dem. Säger den sjuke: ’Herre, var kan man höra dig tala?

[7] Jag sade: ’Du känner säkert översteprästen Jonael i Sykar, som offrade på Gerizim. Se, han har Mitt ord; gå och lär från honom. ”Säger den helade:” Herre, när är han hemma?  ”Jag sade: Han står här bredvid Mig. Fråga honom så kommer han att berätta.’

[8] Nu vänder sig den helade till Jonael och säger: ’Jehovas högvördiga överstepräst i Gerizim, när kan jag få komma in i ditt hus? ’

[9] Säger Jonael:‘Ditt arbete har hittills bara bestått i att ligga ner, och att tålmodigt uthärda ditt lidande; därför kommer du inte att sakna någonting hemma. Res med oss ​​idag och hör. Det skall inträffa ganska många fler händelser, och i morgon skall du förstå allt.’

[10] Säger den helade: ‘Om det anses värt att resa i ett sådant samhälle, då följer jag med dig med mycken glädje. Ty, kära vän, när man var tvungen att tyna bort i en hård säng i 3 år, ofta med outhärdlig smärta, och nu genom ett gudomligt mirakel plötsligt blir läkt från den otäcka sjukdomen, då uppskattar man sin hälsa. Och vilken glädje ger det inte att promenera omkring med raka lemmar. Det är därför som jag skulle vilja göra som en David – dansa och hoppa framför dig, och med stora jubelrop prisa Herrens stora godhet.’

[11] Säger Jonael: ‘Gå och gör så, så att det inför våra ögon skall  uppfylla sig själv, som det står skrivet från Herren: ”Då ska den lama mannen skutta omkring som ett rådjur ”(Jesaja 35: 6).

[12] Med detta kastas den helade av från mattan och förflyttar sig snabbt framför sällskapet och börjar hoppa och jubla, utan att låta någon hindra honom i hans glädje. Ty de romerska legosoldaterna och bovarna tillsammans med deras ledare, som av de två änglarna vid slottet skingrats till en sidospår, avbryter hans glädjesprång efter bara två eller tre furlonger och frågar honom vad han håller på med. Men utan att låta sig själv bli förlägen och utan att tyckas ta hänsyn befälhavarens fråga, säger han medan han fortfarande hoppar och skuttar: ‘När människor blir glada blir boskapen ledsen, för människans lycka betyder död för boskapen. Var därför glad, var glad.” Så håller den helade på. Detta irriterar befälhavaren, och han förbjuder honom att föra ett sådant oväsen.

[13] Men den helade säger: ’Varför förbjuda min glädje? Jag var sängbunden i 3 år med gikt. Hade du kommit till mig och sagt ”res dig upp och gå ”, och fått mig att bli så frisk, som jag är nu, med sådana ord, då skulle jag ha dyrkat dig på ett gudomligt sätt tillsammans med alla dina heliga ord från din mun. Men eftersom du inte är sådan, och din makt är ett rent intet i jämförelse med min Herres, så lyder jag min mäktiga Herre, och därför återigen var glad, var glad.’

[14] Nu förbjuder befälhavaren honom på allvar att hålla på och spela teater på det där sättet och hotar honom med bestraffning. Men i samma ögonblick kommer två av ungdomarna till den glade och säger: ’Låt dig inte bli  hindrad i din glädje. ’

[15] När han ser de välbekanta ungdomarna, skriker befälhavaren till sin obeväpnade trupp: ‘Dra er tillbaka! Se, ytterligare två Plutos tjänare!’

[16] Vid denna befallning lade truppen benen på ryggen på ett sätt som man inte sett förut. Men den helade hoppar och jublar nu desto mer, och ropar efter att de dragit sig tillbaka: ’Var glad, var glad; när människorna är glada blir nötkreaturen ledsna! ” Sedan tystnar han lite, och när han återvänder till Jonael, säger han: ’Min vän, om du inte har något emot att vi pratar medan vi går, kunde du göra mig bekant med några av denna Herres nya ord, som gav mig min hälsa? För om jag skall göra sådana Ord till min lag så måste jag känna till dem först.’

[17] Jonael säger: ‘Titta, vi närmar oss en annan by, som är en liten stad, enligt den nya romerska konstitutionen; det blir något för Herren att åter ta sig an. Men du skall ändå följa med oss in i staden; i mitt hus eller i Irhaels kommer du att få logi så länge som det behagar dig. Där ska du få bli bekant med allt. Vi är inte långt från staden nu. Denna ort, som vi kommer till, tillhör redan staden, enligt den nya romerska ordningen. Men eftersom den huvudsakligen fungerar som en romersk fästning, avskilde de den från Sykar och omgav den med ett skyddsvärn och upphöjde den till en plats med ett eget namn. Området är inte stort, och med tusen steg kommer vi att ha det bakom oss. Sedan svänger vi åt vänster, och har då knappt sju furlonger kvar till Sykars byggnader. Ha därför bara lite mer tålamod så kommer dina önskemål att uppfyllas.’

[18] Säger den helade: ’Åh av Abraham, Isak och Jakob. Om det här området står under romersk ockupation då ligger vi illa till, eftersom den romerska befälhavaren för bara några ögonblick sedan måste ta till benen på det mest försmädliga sätt.’

[19] Säger Jonael:  ’Detta ska vi lämna till Herren, som är med oss nu. Han kommer att reda ut allting på ett ytterst bra sätt. Men jag ser redan en avdelning krigare, som är på väg mot oss med en vit flagga. På mig verkar detta vara ett bra tecken.’

[20] Säger den helade: ’Åh ja, såvida det inte är den vanliga romerska krigslisten? Ty romerska och grekiska legioner är ytterst skickliga i denna konst.’

Översättning från engelska av mig, Sture Blomberg
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

Anklagad och förklarad oskyldig.

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 65]

[1] Jairus skulle icke desto mindre hellre få mig att stanna hos honom under dagen, men jag förklarar för honom att det fortfarande finns åtskilliga sjuka i denna trakt, som jag vill besöka längs vägen. Jairus frågar mig därför om han åtminstone kunde få göra Mig sällskap tillbaka till staden, och jag går med på detta. Han gör sig redo omedelbart, men ber också ungdomarna att följa med honom.

[2] Men ungdomarna säger: ”Det är bättre för oss att stanna här, för gästerna i uthuset har rapporterat dig till romarna som upprorisk, och ditt hushåll skulle fara illa utan oss.”

[3] Jairus blir nästan vansinnig över ett sådant besked och han frågar omåttligt upprörd: ”Vilken satanisk person kunde ha sagt så till romarna, och vad har de nu fått för sig ?”

[4] En ungdom säger: ”Se, det finns köpmän i Sykar som inte är så lyckosamma som du själv; de kan inte köpa slott och ännu mindre förvärva stora landområden, så som du har gjort i Arabien vid Röda havet. Sådana köpmän avundas dig därför din världsliga förmögenhet och är fyllda med en önskan att ruinera dig. De skulle också lyckas denna gång om vi inte vore med dig. Men eftersom vi skyddar dig i Herrens namn, kommer inte ett hårstrå att krökas på ditt huvud. Men se till att du håller dig hemifrån i åtminstone tre dagar.”

[5] Detta lugnar Jairus och han skyndar sig för följa med mig på färden.

[6] När vi förflyttar oss över slottsgården, möter vi av en avskild del av romerska legosoldater och skurkar, som gör halt och befaller oss att stanna. Men Jag Själv går fram och visar upp passersedeln från Nicodemus. Men befälhavaren säger: ”Detta gäller inte vid misstanke om förräderi-”  

[7] Jag sade: ’Vad kräver du av oss? Du förmåddes till detta steg genom ett gäng missunnsammas skamlösa lögn. Men jag säger er att inte ett ord av detta är sant. Om du så villigt kunde låna ditt öra till en lögn så låna det ännu hellre till den uppenbara sanningen, för vilken du hittar fler vittnen här än för några farliga avundsjuka människors skamlösa lögn i staden.”

[8] Säger befälhavaren: ”Dessa ursäkter är fåfänga och de räknas inte för mig. Bara genom att stå inför åklagarna vid domstolen kan sanningen slås fast; Kom därför frivilligt med till domstolen, annars kommer vi att använda våld.”

[9] Jag sade: ”Där borta ligger slottet. Endast slottets herre har utpekats som en upprorsman av dig. Gå dit och se om du kan upptäcka några spår av ett uppror. Men om du vill tvinga oss att följa med dig till din domstol som inte skipar rättvisa, så kommer vi att kunna besvara dig med lämpligt våld och då skall vi se vem som får krypa till korset. Gör därför vad du vill. Min tid har inte kommit ännu; Jag har berättat för dig att någon skuld inte föreligger här. Men den som har rätten på sin sida skall också försvara denna i ord och handling.”

[10] Befälhavaren tar en snabb blick över vårt stora antal och ger order om att fånga in och binda oss. Legosoldaterna och skurkarna överfaller först ungdomarna och försöker fånga dem, men ungdomarna undviker dem så skickligt att ingen av dem kan fångas in. Då soldaterna och skurkarna blir utmattade och skingras i försöken att fånga in ungdomarna, eftersom dessa verkar försvinna i alla riktningar, säger Jag till befälhavaren: ‘Det verkar på mig som om det blir svårt för er att fånga in oss? ”Befälhavaren kastar sig efter mig med sitt svärd, men i det ögonblicket sliter en ungdom bort hans svärd och kastar det utom synhåll för honom och förstör det på så sätt.

[11] Jag sade till befälhavaren: ”Vad kommer du nu att kasta dig över för att hugga mig med då? ”Vansinnig av vrede säger befälhavaren: ’Så det är så Roms myndighet respekteras här?! Bra, jag vet hur jag skall rapportera detta till Rom och se sedan över ditt område inom kort och berätta om det fortfarande är sig likt. Ingen sten kommer att lämnas ovanpå en annan.”

[12] Men Jag visar på hur hans soldater och banditerna, ihopbundna av rep, drivs framåt av ungdomarna. När befälhavaren ser detta börjar han bönfalla Zeus, Mars och till och med furierna för att de skall skona honom från en sådan förnedring.

[13] Men jag säger till ungdomarna att släppa soldaterna och banditerna igen, och de gör detta genast. Därefter säger Jag till befälhavaren: ”Nå, är du fortfarande intresserad av att prova din styrka på oss? Befälhavaren säger att dessa ungdomar måste vara gudar annars skulle det aldrig vara möjligt att besegra hans utvalda krigare med bara händerna.

[14] Jag sade: ”Ja, ja, för dig och för typer av ditt slag borde de faktiskt vara gudar. Lämna oss därför ifred så att vi kan fortsätta på vår färd och fortsätt du med din utredning på slottet, annars kommer ännu värre saker att drabba dig.”

[15] Säger befälhavaren: ”Jag förklarar er härmed oskyldiga och tillåter er att fortsätta på er färd. Men ni, mina trupper, förflytta er till slottet, kontrollera allting och låt ingen lämna slottet innan ni har kontrollerat allt. Jag väntar på er här.”

[16] Säger en biträdande: ”Varför inte undersöka dem själv på slottet? ” Säger befälhavaren: ” Ser du inte att mitt svärd är försvunnet? En sådan utredning är inte möjlig utan svärd. ”Säger ställföreträdaren: ‘Vi har det inte mycket bättre. Hur kan det här vara giltigt utan vår utredning utan ett svärd? ”Befälhavaren säger: ‘Va? Är ni också utan vapen ?! Det här är otäckt. Vi kan inte göra någonting utan vapen. Hm, hur skall vi gå vidare?”

[17] Jag sade: ”Där borta under det höga cederträdet ligger era vapen, mitt på ljusa dagen. Gå nu och hämta dem, eftersom vi fruktar er lika lite med som utan era vapen.” Med detta rör de sig mot det område där deras vapen ligger.

Översättning från engelska av Sture Blomberg.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

Herrens vilja är änglarnas kraft.

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 64; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Säger Jairus: ’Herre, om så är fallet, som jag faktiskt vid flera tillfällen tidigare hade övertygat mig själv om, då ska jag sluta med all vinodling och allt vindrickande i mitt hus. För enligt din försäkran, så kan rätt grad av kärlek också tändas genom ordet, och detta på ett sätt som varar, något jag tror är mycket sant och gott och ondskan måste därmed hållas på avstånd så mycket som möjligt. Om det är så, lämnar jag omedelbart all vinodling åt sitt öde och förbinder mig att efter detta himmelska vin aldrig dricka något jordiskt igen. Vad säger Du om detta mitt beslut?’

[2] Jag sade: ”Jag kan varken berömma eller klandra dig för det. Gör vadsom verkar bäst för dig. Gör vad som bäst tjänar din själ i enlighet med en välgrundad åsikt. Du kan i vilket fall som helst få allt från Mig, som är gott, om det är vad du önskar, för du är noggrann och rättskaffens när det gäller allt som är gott och eftersom jag har lovat dig detta.”

[3] Säger Jairus: ‘Herre, stanna i så fall med mig tillsammans medditt sällskap, eller lämna kvar åtminstone två av dessa ungdomar åt mig,som kunde lära upp mig med all kärlek och visdom.

[4] Jag sade: ”För närvarande kan jag och Mitt följe inte tillgodose din goda önskan, eftersom jag ännu har mycket att göra i den här världen, men två av dessa ungdomar, som du kan välja ut, vill jag lämna åt dig. Men akta dig så att du själv eller din familj inte hemfaller åt någon synd, för då skulle de bli dina förskräckliga fångvaktare och lämna ditt hus på momangen. Tänk på att dessa ungdomar är Guds änglar och oavbrutet kan se Hans anlete.”

[5] Jairus säger: ”Åh Herre, detta är återigen något bittert, ty vem kan garantera att inte varken genom tankar, ord eller gärningar synda åtminstone en gång om året ? Dessutom ett par fångvaktare inför vilka ingenting kan förbli fördolt, vilket knappast skulle bli en mycket trevlig överraskning. Det är därför som jag vill avstå också från denna begäran och lämna det som det är och var.”

[6] Jag sade: ”Mycket bra, låt det bli som du vill. Du är fri och skainte placeras under någon tvång, det kan du vara säker på.”[7] Jairus säger: ”Nej, dessa ungdomar och faktiskt Guds verkliga änglar ser helt enkelt alltför rättvisa och söta ut. Det verkar vara omöjligt attbegå en synd i deras närvaro. Därför låt det komma som kan komma, jag     skall i alla fall behålla två.”

[8] Jag sade: ”Okej då, två skall lämnas kvar för dig och synligt bo i ditt hus, så länge som de känner att det är rätt. Min vän Jonael ska noggrannt göra dig bekant med Mina Vägar senare. Ty så länge som du och ditt hushåll vandrar på dessa vägar skall de stanna kvar och tjäna dig och skydda ditt hushåll mot alla bakslag, men om du avviker från Mina vägar, så kommer de också att gå ifrån ditt hus.”

[9] Jairus säger: ”Mycket bra, låt det bli så. Inget mer vin skall drickas i mitt hus, och med dess lager skall jag betala romarna den tioåriga beskattningen för de fattiga i detta område, som jag sagt; de druvor som växer i min vingård skall jag emellertid torka och äta som en angenäm, söt frukt, och sälja överskottet. Är det rätt så?”

[10] Jag sade: ”Perfekt. Vad du än gör av kärlek till mig och dina medmänniskor, som är dina bröder, skall göras väl och på rätt sätt.”

[11] Efter detta kallar Jag på två av ungdomarna, presenterar dem för Jairus och säger: ”Duger dessa två?” Jairus, himmelskt förtjust i hur de ser ut, säger: ’Herre, om du anser mig värdig, så är jag nöjd i djupet av hjärta, fast jag känner mig bara alltför ovärdig att besitta en sådan nåd från himlen. Men jag skall från och med nu oförtrutet sträva efter att göra mig värdig undan för undan. Och vad gäller mig själv, göra Din vilja, som blir ständigt heligare för mig.

[12] Men de två ungdomarna sade: ’Herrens vilja är vårt vara och liv. Varhelst detta genomförs aktivt där är vi de mest aktiva medarbetarna, som har makt och styrka för detta till övermått, eftersom vår makt sträcker sig bortom all synlig skapelse. Jorden är som ett sandkorn för oss och solen som en ärta i en jättes hand, medan allt vatten på jorden inte skulle räcka för att väta ner ett hårstrå på vårt huvud. Och mängden stjärnor skälver inför andetaget från vår mun. Men vi besitter inte denna kraft för att skryta inför människornas stora kraftlöshet utan för att tjäna dem i enlighet med Herrens vilja. Därför kan och vill vi också tjäna dig i enlighet med Herrens vilja, så länge som du är erkänner, godtar och respekterar sådant i handling. Men när du int längre gör detta då har du också lämnat oss, eftersom vi inte är något annat än Herrens Guds personliga vilja. Den som lämnar oss, honom kommer vi också att lämna. Detta berättar vi för dig i Herrens fulla närvaro, vars anlete vi ser hela tiden och vars mildaste antydan vi hör kalla på oss och kraftfullt dra oss till nya gärningar.”

[13] Säger Jairus om detta: ”Mina fagraste ungdomar, att ni besitter en stor makt, som är oöverskådlig för oss dödliga, detta förstår och begriper jag ganska klart. Men jag är också kapabel till mycket, något som kanske ni inte är kapabla till själva, på det att jag är stolt över min svaghet, vari det varken finns makt eller styrka. Men det finns icke desto mindre en styrka i denna svaghet genom vilken jag kan erkänna, godta och genomföra Herrens vilja.

[14] Naturligtvis inte i samma utsträckning som ni, ändå lägger Herrensäkert inte på mig större börda än jag kan bära. Och i denna mening verkar min svaghet ganska hedervärd för mig, eftersom det har stor betydelse att människans svaghet i slutändan fortfarande är kan utföra samma Guds vilja som er omätliga styrka och makt.

[15] Och om jag så långt har förstått Herren rätt, kan det ändå vara så att Herren föredrar svaga barns handling, och att till slut kraften och gärningarna hos Himlens stora och mäktiga andar ändå må låta sig ledas av jordens svaga små barn. Ty att komma och sitta vid småbarnens bord, eftersom Herren själv kommer till de svaga, då verkar det åtminstone för mig som om Han skall göra de svaga starka.”

[16] Säger ungdomarna: ”Ja, så är det verkligen och med rätta. Erkänn därför Guds vilja och handla i enlighet därmed och då har du redan vår kraft i dig, som inte är något annat än Herren Guds rena vilja. Vi har varken styrka eller makt av oss själva, och all vår styrka och makt är ingenting annat än Guds vilja som får sin uppfyllelse i och genom oss.”

[17] Jag sade: ‘Just nu, från alla sidor. Vi har nu befäst oss själva, och därmed, alla era älskade. Vi skall resa oss från bordet och påbörja vår resa igen. ”Alla står upp, tackar och följer Mig ut i det fria.’

Översättning från engelska av mig, Sture Blomberg.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

Det gudomliga kärleksvinets goda effekt.

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 63]

[1] Alla äter och dricker och till och med Jairus själv, uppfylld av tankar, äter och därjämte också festar om ganska så duktigt. Helt förvandlad till kärlek genom det glödande himmelska kärleksvinet, säger han till mig: ’Herre, en viktig tanke slog mig just. Om det vore möjligt skulle jag vilja få vinstockar från vars druvor jag kunde göra vin av denna karaktär. Därför att med sådant vin i mina källare kommer jag fylla upp världen med ingenting annat än kärlek över kärlek. Jag upplevde det med mig själv. Normalt är jag naturligtvis en människa med en speciell förkärlek för vad som är bra, rätt och trevligt, men jag kan inte säga att jag på något vis har lagt märke till någon speciell kärlek till mänskligheten.

[2] Fram till nu handlade jag alltid utifrån ett slags själv-påtvingad rättfärdighet, som jag föreskrev för mig själv i enlighet med min kunskap om lagen. Det berörde mig lite huruvida en lag är bra eller dålig. Jag ville aldrig grubbla över sådant. Mitt motto var, lag är lag, vare sig den är Guds eller Cæsars. Om denna kan resultera i straff måste man följa den av eget intresse för att undvika dåliga konsekvenser. Men om en lag inte får några påföljder så är det inte på något sätt en lag utan bara ett gott råd, som man kan följa, utan lagstadgad skyldighet.

[3] Det kan naturligtvis vara skadligt att inte följa goda råd, och sorgligt nog nästan te sig som en laglig bestraffning, men ändå är vägran att ta emot goda råd fortfarande inte synd av det slag då mängder av andra människor kan påverkas snarare än främst den individ som inte accepterar det goda rådet. Men om rådet är dåligt då syndar jag uppenbart grovt genom att godta det.

[4] Men med lagen är det annorlunda. Om denna är bra eller helt igenom dålig, måste jag ändå stå ut med den just för att så är lagen. Det är ovidkommande om jag inte lyder den eftersom jag tycker att den är dålig, jag syndar antingen mot Gud eller mot härskaren, och jag kommer att straffas av båda. Ur detta framgår klart och tydligt att jag är laglydig inte på grund av kärlek utan har en inre motvilja mot lagligt tvång. Nu när jag har druckit detta härliga druv-vin från himlen ser jag emellertid ingenting annat än kärlek överallt och kunde omfamna och kyssa hela världen.

[5] Dessutom ser jag en liknande effekt på alla som drack av detta verkligt himmelska vin. Därför skulle jag vilja anlägga en stor vingård från dessa vinstockar och låt hela mänskligheten dricka av detta vin, och då skulle de förvandlas till kärlek på kort tid, så som jag ser det. Om det därför vore möjligt att förse mig själv med sådana vinstockar så skulle jag vara den lyckligaste människan på Guds goda och vackra jord.”

[6] Jag sade: ”Vinrankor, som skulle ge dig sådant vin, kan jag tillgodose dig med ganska lätt. En sådan förmodad inverkan på mänskligheten kommer du emellertid inte att kunna åstadkomma. Och det beror på att detta vin faktiskt upplivar människans kärlek, men endast under förutsättning att denna redan finns i människan. Där det emellertid inte finns någon kärlek utan bara ondska i människans hjärta, där upplivas bara det onda i honom på samma sätt som kärleken var i dig, och han blir då bara förvandlad till en fulländad djävul, och kommer att gå omkring och göra ont lika entusiastiskt som du vill göra gott.

[7] Därför måste man vara uppmärksam på vem man vill servera för att få njuta av detta vin. Men jag tänker icke desto mindre låta dig få ha en vingård med dessa vinstockar, men var högst uppmärksam på vem du vill skall dricka sådant vin. Sanningen är att mycket gott kan göras genom att ge liv åt kärleken. Ändå är det bättre att detta livas upp av Guds ord eftersom detta kommer att hålla i sig medan det med förtärandet av detta vin bara varar ett tag och sedan försvinner som själva vinet. Håll detta väl i minnet annars kommer du att göra mycket ont istället för gott.”

[8] Säger köpmannen Jairus om detta: ”Herre, i så fall skulle det inte vara någon mening med att driva upp en sådan vingård. För man kan inte veta om en person hyser gott eller ont inom sig när man överlämnar sådant vin till dem, och man kan dessutom hamna i en besvärlig situation när man genom att vilja ge liv åt någons kärlek bara skulle ge liv åt dennes ondska. Nej, nej, i det fallet skulle jag sannerligen lämna uppförandet av en sådan vingård väl åt sitt öde.”

[9] Jag sade: ”Det är samma sak för mig. Jag ska göra för dig vad du än önskar. Men jag säger till dig: varje sorts vin som odlats på jorden har mer eller mindre en liknande egenskap. Låt bara olika människor dricka från dina egna produkter ungefär den mängd du redan har druckit av mitt himmelska vin, så kommer du att se hur vissa helt övergår till kärlek medan andra blir rasande och slåss med knytnävarna, till den grad att man måste binda fast dem med rep. Men om redan jordiskt vin framkallar sådana reaktioner, så mycket mer det himmelska vinet.”

Översättning från engelska av mig, Sture Blomberg.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

Herren öppnar vägen till himlen för alla.

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 62]

[1] Nu säger köpmannen ingenting mera, tackar Fadern med Mig och sätter sig sedan vid ett stort bord i mitten av hallen. Jag och alla Mina lärjungar, Jonael och hans fru och döttrar, Irhael med sin make Joram, med modern till Min kropp mellan dem, sätter sig ned vid samma bord.

[2] Detta gör köpmannen övermåttan lycklig, varför han säger: ”Herre, för att jag skall anses vara värdig Dig sittande vid det bord, som  jag satte mig ned vid, vill jag framöver ge de fattiga en tiondel av allt det som mina åkermarker producerar och betala deras skatt till romarna tio år i förväg. Efter denna tid hoppas jag dock på Gud, Din och vår Fader, att han ska befria oss från denna plåga genom Dig, o Herre, i vilket syfte jag utanför har redan erbjudit dig min fulla hjälp med alla mina resurser.

[3] Åh Herre, bara befria oss från denna pest och gör att judarna i Jerusalem återigen kommer att förena sig med oss; de har distanserat sig själva skyhögt från den gamla sanningen. Hos dem råder endast själviskhet, dominans och glitter. De tänker inte längre på Gud och det finns inget spår av kärlek till medmänniskan. De hånar Gerizim till och med när de omvandlar Jehovas tempel till ett näste för penningväxlare och månglare. Och om de anklagas för att ha plundrat Guds heligaste av heliga förbannar de och skymfar honom som vågar kalla dem vid deras rätta namn. Herre, detta måste förändras. Det kan inte förbli på detta sätt, och om det gör det, då kan ytterligare en syndaflod förväntas snart. Runt om i världen finns ingenting annat än hedningar på hedningar, ändå finns det i Jerusalem och Judéen judar, präster, leviter, skriftlärde och fariséer och penningväxlare, som är tio gånger värre än alla hedningar. Kort sagt, världen är sämre nu än på Noas dagar. Om ingen hjälp kommer med Messias, som tar upp ett flammande svärd, så måste vi uppenbarligen bygga en ny ark. Herre, gör därför vad som är i Din makt. Jag kommer alltid att stödja dig.”

[4] Till detta sade Jag: ’Kära Jairus, titta på Mina ungdomar. Jag säger till dig: Jag har ett sådant antal av dem att de inte skulle få plats på tusen gånger tusen jordglober. Ändå räcker det med bara en av dem för att förstöra hela Romarriket på tre röda sekunder. Men även om du är bättre än judarna, så delar du ändå deras totala missuppfattning om Messias och Hans rike.

[5] Messias skall verkligen upprätta ett nytt kungarike på denna jord, men – lägg noga märke till detta. Inte ett materiellt sådant under krona och spira utan rike av anden, sanningen, den rätta friheten genom sanningen, under kärlekens odelade herravälde.

[6] Världen skall emellertid uppmanas att träda in i detta rike. Om den svarar på denna uppmaning, kommer evigt liv bli dess belöning. Om den emellertid inte svarar, även om den förblir som den är, skall den icke desto mindre i slutändan få evig död som arvedel.

[7] Messias, en Människoson just nu, har inte kommit för att döma den här världen utan bara för att till kärlekens, ljusets och sanningens kungarike kalla alla dem som nu vandrar i mörker och död.

[8] Han kom inte till denna värld för att vinna tillbaka för dig vad dina fäder och kungar förlorade till hedningarna, utan bara för att  till dig ta tillbaka det som Adam förlorade för alla människor som någonsin levat eller kommer att leva på den här jorden.

[9] Fram till i dag har ingen själ som lämnat kroppen förts bort från jorden. Ett oräkneligt antal, med början från Adam ända fram till denna timme tynar bort i jordens natt. Men först nu och framgent kommer de att befrias. Efter att Jag har stigit högt upp i skyarna skall Jag öppna vägen från jorden till himlen för dem alla, och på detta sätt kommer alla att träda in i evigt liv.

[10] Ty se, detta är den uppgift som Messias skall fullgöra, och ingenting som helst annat. Och du behöver inte kalla på dina krigare från Bortre Asien, eftersom jag aldrig kommer att behöva dem. Men andliga arbetare för Mitt rike kommer jag att behöva många, och dessa ska Jag Själv träna upp. Vissa sitter redan vid detta bord, men ganska många fler av dem kommer att göra sig redo för all kärlek och sanning.

[11] Se, det Min uppgift att åstadkomma detta. Tänk på det nu och berätta för Mig vad du tycker om en sådan Messias.”

[12] Säger köpmannen Jairus: ”Herre, det måste jag tänka över grundligt.

[13] Eftersom ingen har ännu hört talas om den här typen av Messias. Men jag tror att en sådan Messias skulle vara till liten nytta för världen. Därför att så länge som världen lämnas så som den är, så skall den förbli en obehaglig fiende till allt andligt. Men jag ska nu ytterligare tänka över det.”

Översättning från engelska av mig, Sture Blomberg.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

Ett mirakel befriar inte anden.

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 61]

[1] När han når det första våningsplanet lägger han märke till han den tidigare nämnda slottsvingen och springer förtjust genom den öppna dörren, tittar på den stora hallen och sjunker ihop av förvåning. Men några av de vita ungdomarna går omedelbart över och hjälper honom upp och styrker honom. Efter att ha återhämtat sig något, kommer han mot Mig igen och frågar Mig med en röst som skälver av förundran: ”Åh, Herre, var snäll och berätta för mig en gång och för alla om jag är vaken eller om jag sover och faktiskt drömmer.”

[2] Jag sade: ”På det sätt som du frågar så verkar du verkligen vara mer sovande än vaken, men du är icke desto mindre vaken och det du ser är en solid verklighet. Utanför i lunden berättade du själv för Mig hur du hade hört hur jag snabbt hade rustat upp Josefs gamla hus, för närvarande bebott av Irhael som ägare. Således, om jag nu kunde återuppbygga Josefs hus, då borde jag säkert kunna förnya Esaus gamla fort?”

[3] Säger köpmannen: ”Ja, ja, det kan nu ses och är sant; men det är ändå otroligt att en människa skall åstadkomma sådana saker. Lyssna på mig, Herre, om du inte är en profet som Elias, då måste du antingen vara en ärkeängel i mänsklig form eller i slutändan Jehova själv. Eftersom sådana saker bara är möjliga för Gud.”

[4] Jag sade: ”Jo, jo, om du inte hade sett några tecken till mirakel skulle du inte ha trott mig. Nu tror du mig naturligtvis, men i en sådan tro är du inte fri i anden. Men för att du ändå skulle bli friare i anden säger jag dig: inte Jag utan dessa många ungdomar gjorde detta; sådan kraft har de från Gud Fader. Dessa kan du fråga hur de gjorde detta.”

[5] Säger köpmannen: ”Det stämmer. Jag hade redan utanför frågat Jonael varifrån dessa härligt vackra unga varelser kom, men fick inget svar och hänvisades helt enkelt till dig. När jag kom över till dig, glömde jag konstigt nog allt om detta; Jag blev bara intresserad av Dig Själv, och vårt samtal tog en ganska annorlunda riktning. Först nu kommer det tillbaka till mig, och jag skulle vilja att du ger mig en korrekt förklaring till var dessa de fagraste ungdomar kommer ifrån.”

[6] Jag sade: ”För att inte låta dig vänta längre på svar kan Jag säga dig att detta är Guds änglar, om du kan godta det. Men om du inte vill godta detta, så ta dem för vad du vill, förutom djävulen och hans tjänare.”

[7] Säger köpmannen: ”Åh Herre, vad, vad är det som händer med mig? Tidigare frågade jag dig bara om jag verkligen är vaken eller om jag sover och drömmer, men nu frågar jag dig om jag fortfarande lever. Eftersom sådana saker säkert inte kan äga rum på själva jorden.”

[8] Jag sade: ”Åh, förvisso lever du på jorden. Jag har öppnat din inre syn, så nu kan du också se himmelens andar. Men fråga nu inte mer, för det är dags för lunch. Allt är färdigt, så låt oss flytta över till borden.”

[9] Säger köpmannen: ‘Ja, ja, rätt så. Men jag kommer inte att kunna att äta mycket för under efter under. Nej, så sent som i morse skulle jag inte ha kunnat misstänka något liknande. Detta kom över mig alldeles för snabbt och oväntat. Det är knappt tre timmar sedan du från Sykar steg in i min lund, men vad har inte hänt sedan dess? Det mest otroliga. Och ändå är det så.

[10] Men vem andra än vittnena skall tro på det som hände, även om tusen vittnesmål bekräftade detta? Herre, Herre, Du store mästare, undervisad och vägledd av Gud Själv, jag tror det därför att jag nu ser det med mina egna ögon. Men berätta det för tusen andra så kommer de inte bara att misstro det utan bli förolämpade och kalla den som vittnar för en upprörande lögnare. För det därför inte vidare överallt, för denna sak är alltför fantastiskt bra. Vem har någonsin skådat en härlighet som den här hallen? Väggarna är som rena ädelstenar, taket guld, golvet silver, de många borden av jaspis, hyacint och smaragd, hyllorna av guld och silver, dryckeskärlen som renaste diamant och uppläggningsfaten liknar den finaste lysande rubin; bänkarna runt borden återigen är av ädel metall och möbelklädseln av djupröd siden och arom av mat och dryck som om de vore från himlen. Och allt detta på låt oss säga tre timmar. Nej, detta är otroligt många gånger över.

[11] Herre, du måste vara antingen Gud Själv eller åtminstone definitivt Guds Son.”

[12] Jag sade: ”Förvisso, förvisso. Men nu till måltiden. Efter måltiden skall du få reda på mer, men nu lägger jag inte till mer innan måltiden. Se bara de många som hungrar och törstar, eftersom det är ganska varmt idag. Låt dem därför först bli uppfriskade och styrkta, så kommer allt andligt att komma till sin rätt igen.’

Översättning från engelska av mig, Sture Blomberg.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

För Gud tas den rätta viljan emot som vore den själva handlingen.

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 60]

[1] Efter dessa Mina kommentarer har vi nått slottets innergård, till och med så väl avvägt att hela hans hushållsstyrka samtidigt kommer ut för att möta köpmannen, fullständigt förvånade och oförmögna att få fram ett ord, medan deras guvernör tar till orda och säger: ’Herre, herre, det har hänt någonting. Ingen av vår matlagningspersonal kan få fram någon lagad mat: allting går fel. Vi ville åtminstone ställa frukt, vin och en riktig mängd bröd på borden, men alla rum är så ordentligt låsta att vi inte kunde öppna en enda dörr ens med våld. Vad ska vi göra?’

[2] Köpmannen, som är till hälften förvånad och halvt rasande, säger: ”Det är så det går när jag bara sätter min fot på utsidan; ingenting annat än kalabalik på kalabalik. Vad gör kockarna? Har inte jag ofta varit värd för tio tusen gäster, och ändå har allting gått bra; nu finns det knappt tusen av dem och det är kaos överallt. Men vad ser jag? Ungdomar tittar ut från alla fönster, mitt slott är packat med människor och du och dina underordnade säger att alla dörrarna i mitt slott är låsta? Varför detta nu? Ljuger du eller förskönar du bara ditt sölande? Eller om rummen är låsta, vem låste då dessa?’

[3] Guvernören är svarslös inför sin herre, och denna slottsherres hela stora hushållsstyrka blir mycket förlägna och förfärade på grund av hans uppenbara ursinne, men alla söker förtvivlat efter en lösning.

[4] Men Jag sade till denne köpman: ”Kära vän, låt det räcka så just nu. Ty se, när dina tjänare och vakter tidigare kom till Mig i lunden, skickade av dig för att fråga vem jag är och vad jag håller på och bråkar om med en så stor folkmassa, så hade Jag som Herren en önskan om att du skulle ge oss en god lunch. Du var snabb att gå med på det, även fastän du inte visste vem han var som tog på sig att be om lunch för så många.

[5] Först tog dina tjänare och du mig för att vara en prins av Rom, och därför gjorde du dig ännu större besvär för att foga dig i Min begäran. Men när du efter mycket instruktioner från vår sida äntligen fåttss att inse att jag är Messias, var du lycklig i ditt hjärta och tänkte ännu mera på att vara värd för Mig och hela sällskapet efter din bästa förmåga, så att Jag skulle vara nöjd med att stanna hos dig i väntan på att dina krigsvärdar mot romarna från centrala och östra Asien, hade kommit samman, för att så under Mitt befäl driva ut alla fiender från Guds land, som alla är hedningar och inte tror på den Enda sanna Guden.

[6] Efter att du hade bestämt dig för det, beslöt Jag Mig också i hemlighet för något, och det är att även om vi är i ditt eget hus, skall du vara min gäst och inte Jag din. Jag förfogade därför över Mina fantastiska tjänare, och se, allt står i högsta beredskap och du skall ta del av den sannaste himmelska matsedeln vid Min sida.

[7] Men servera dina trädgårdars frukt och vadhelst ditt kök har levererat till de från Sykar som smädar och skryter vitt och brett och som fortfarande slår vilt omkring sig i din lund med okontrollerbart raseri för att inte också ha fått räknas bland de inbjudna. Jag menar, du borde inte ha några problem med det, ty se, när jag är medveten om någons rätta vilja, så accepterar jag redan detsamma som den fullgjorda handlingen. Hos dig hade jag kunnat urskilja en sådan vilja och därför befriade jag dig från de kostsamma arbetena eftersom jag är rikare än dig och därför inte vill vara tillgodosedd av dig utan vill att du ska vara tillgodosedd av mig.”

[8] Nu spärrade köpmannen upp ögonen och sade efter en stunds djupa tankar: ’Herre, för en syndare är detta för mycket på en gång. Jag kan inte förstå miraklet i dess fulla omfattning och djup. Om du bara vore en människa, som jag, så skulle det vara omöjligt för dig, för jag såg inga bärare i ditt sällskap. Varifrån skulle du då på ett naturligt sätt ha skaffat fram mat, högst märkligt? Jag hade tidigare faktiskt lagt märke till, och gör så fortfarande, vissa väldigt vackra manliga tjänare i ditt sällskap – med kanske kvinnliga tjänare bland dem – men varifrån kom de? Kamrarna i mitt slott äro många, och dessa mestadels oerhört rymliga, och 10 000 människor kan med lätthet rymmas där. Men nu ser jag dessa ytterligt vackra tjänare titta ner ner från alla fönster. Därför frågar jag: var kom de ifrån? ’

[9] Jag sade: ”Min vän, när du skall till att resa utomlands för att köpa och sälja, så tar du också tjänare med dig efter behov. Och se, så gör jag. Jag har oerhört många av dem. Du skulle knappast någonsin kunna fundera ut deras antal. När jag därför hemfaller åt vägen, varför borde då mina tjänare och arbetare stanna hemma vid ett sådant tillfälle?

[10] Säger köpmannen: ‘Herre, det här är helt i sin ordning, men jag skulle bara vilja veta var du och dina härliga tjänare kom från – det är detta som fascinerar mig.’

[11]  Jag sade: ”Låt oss först ta del av lunchen så kommer tidpunkten för att informera dig ytterligare ändå att erbjuda sig själv. Men nu har vi  sagt nog, och det är dags för vila och näring. Låt oss därför fortsätta till den stora hallen som intar en östlig position i detta slott och ligger utanför vårt synfält, ty vi befinner oss just nu i den västra ändan, varifrån det här slottets stora slottsvinge inte kan ses.”

[12]  Nu svimmar nästan köpmannen av beundran och säger efter en stunds stigande förvåning: ”Herre, nu börjar detta nästan bli alltför fantastiskt magstarkt för mig. Det hade faktiskt en gång funnits en östlig slottsvinge till detta Esau-slott, men ändå skulle minst två århundraden ha förfallit till oåterkallelig historia sedan existensen av en sådan slottsvinge. Men jag och mina föregångare känner knappast till någonting om detta. Hur kan du då tala om den här slottets östliga vinges stora sal?”

[13] Jag sade: ’Säg detta bara om du inte kan hitta en östlig vinge till ditt slott, men om du hittar en så kom ihåg att med Gud är allt möjligt. Men håll tyst om detta för Min grupp, därför att min omgivning är inte redo för sådana handlingar ännu.”

[14] Säger köpmannen: ”Nu brinner jag sannerligen av en önskan att sedenna östliga vinge till mitt slott, om vilken mina avlägsna förfäder knappast hörde ett knyst. Något av stommen kan visserligen fortfarande ses här och där, men det är ungefär allt som jag har ärvt från dennapåstått vackra tidigare slottvinge.” Först nu rör sig köpmannen snabbt framåt, och vi följer efter.

Översättning från engelska av mig, Sture Blomberg.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

Herren vittnar om Fadern.

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25, kap. 71]

[1] Efter detta besked frågar jag befälhavaren om det inte finns några  sjuka på det här stället. Säger befälhavaren: ’Min vän, om du  också är bevandrad i helandets konst, bota då min fru. Därför att hon drabbades redan för ett år sedan av någon hemlig sjukdom, som ingen läkare kunnat ställa diagnos på. Kanske din djupa  visdom kunde identifiera denna sjukdom och hjälpa min fru ur den?

[2] Jag sade: ’Jag kan berätta för dig att din fru är botad. Skicka efter henne.

[3] Befälhavaren sänder omedelbart iväg en av sina tjänare, som den gladlynta hustrun möter upp redan på tröskeln och beger sig själv med honom till befälhavaren. Det senare är gränslöst förvånad och säger till mig: ”Min vän, du är en Gud.”

[4] Jag sade: ‘Ni människor är då alla desamma. När ni inte ser några mirakler, så tror ni inte. Ändå är ni välsignade för att ni tror, även om detta är på grund av undren. Den som ändå inte tror trots undren, som jag åstadkommer, har sjunkit ner i döden.

[5] Men i framtiden skall bara de människor uppnå välsignelse som tror på grund av sanningen i Mitt Ord enbart, utan under, och lever i enlighet med det. Dessa skall då upptäcka det enda levande undret inom sig själva, som kallas evigt liv, och detta kommer ingen att kunna ta ifrån dem.

[6] Du är nu förtjust över att jag har botat din fru genom Mitt hjärtas vilja och du frågar dig själv oavbrutet: hur är det möjligt? Men jag säger dig: om en människa levde i överensstämmelse med sitt inres rena kärlek och sedan stötte på en sådan sanning, och inte längre tvivlade på sanningen, kunde han sedan säga till ett av bergen omkring: stig upp och kasta dig i havet. Och berget skulle stiga upp och kasta sig i havet.

[7] Men eftersom ingen sådan sanning finnes i dig eller i många andra, kan du inte bara inte uträtta sådana gärningar, utan måste dessutom också många gånger hals över huvud förundras över att Jag, som är helt och fullt uppfylld av en sådan sanning, utför gärningar inför dig som kan åstadkommas endast genom den inre levande sanningens kraft.

[8] Endast inom en sådan sanning kommer tron, som hos människan är andens högra hand, att bli levande i kraft-handling och Andens arm når långt och utför stora saker.

[9] Om du genom en sådan sanning kommer att ha  stärkt dina andliga armar tillräckligt mycket, så kommer du att kunna göra det jag nu har gjort inför dig, och dessutom kommer du att förstå att detta är mycket lättare än att lyfta en sten från marken med din kropps hand, och kasta den flera steg framför dig.

[10] Lev därför i enlighet med en sådan lära från Mig. Var sådana som gör saker och ting och var inte bara overksamma åhörare och beundrare av Mina ord, läror och gärningar, så skall ni inom er själva ta emot det som ni nu så mycket beundrar hos mig.

[11] Men allt jag visar er här gör jag inte av Min egen kraft utan av kraften från Honom som undervisade Mig innan världen fanns till. Och Han är Den som du kallar din Fader, även om du inte känner honom och aldrig har känt Honom. Men han, som du säger att han är din Fader, det är densamma som allting kommer ifrån, såsom änglar, sol, måne och stjärnor och jorden med allt i och på den.

[12] Som denna Fader emellertid undervisade Mig innan hela världen fanns till, på samma sätt undervisar jag dig, så att Fadern, som nu lever i världen, skulle bo och vittna i dig såsom i Mig om den ursprungliga rena sanningen, som kommer ur det eviga urfundamentet, som kallas kärlek till Gud, vilket faktiskt är själva Guds väsen.

[13] Därför får du inte bli alltför hänförd av de tecken, som jag åstadkommer inför dina ögon, så att du inte skapar en död tro under dom som ingenting gagnar, utan lever och handlar i enlighet med vad jag lär dig. Och du skall då komma över det som du nu beundrar hos Mig och omåttligt förundras över, för ni är alla kallade till att vara fullkomliga. Nu vet du allt. Gör så, så skall du komma att inifrån kunna skönja om jag för dig talade sanning eller inte. Bevisa därför Min undervisning genom gärningen, med ihärdighet och fjärran från halvhjärtat, och först då ska du förstå om denna lära är av människan eller av Gud.’

[14] Efter denna viktiga instruktion säger befälhavaren: ‘Nu börjar det ljusna för mig. Trots de omätbara djupen av visdom i allt detta, som för oss vanliga människor till en början är svåra att begripa, ligger det ändå till slut inte så mycket i det. Ty om insikt kan uppnås genom gärningen allena, då lämnar jag alla ytterligare grubblerier över det, för att först efter att ha invigts i hela läran av Jonael skrida till handling på fullt allvar därefter. Och detta beslut står sig.’

[15] Jag sade: ”Bra, min vän; om du emellertid kommer till ljuset på detta sätt, låt detta ljus också lysa över dina bröder så kommer du med detta att bereda en belöning i himlen. Men nu beger vi oss mot Sykar; ty Jag har där också ytterligare något att uträtta. Och låt oss därför gå vidare.’

Översättning från engelska av Sture Blomberg.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

Gud skall älskas mera än fruktas.

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 59]

[1] På väg till slottet säger köpmannen: ‘Min Herre och vän, jag ser att genom dig talar den rena, innerliga gudomliga visdomen, och gör detta med ett saktmod som jag hittills inte hört från någon mänsklig mun. Men för att leva efter din lära så krävs en stark förtröstan på Jehova, vilket jag saknar – trots min starka tro. Jag vet att det är Han som skapade allting och nu leder, styr och upprätthåller allting, men ändå kan jag inte på ett tillfredsställande sätt för min inre syn föreställa mig hur Han, som den ojämförligt högsta Anden, kunde eller ville lägga sig i personliga angelägenheter. Därför att för mig är han för upphöjt helig, så att jag knappt ens vågar uttala hans heligaste namn, än mindre förväntar jag mig att han skulle erbjuda hjälp med mina smutsiga penningaffärer genom Sin allsmäktige, heliga hand.

[2] Ändå ger jag också till de fattiga som kommer till mig, utan att hålla mig med en hund som skäller på den utblottade så att han inte närmar sig min tröskel. Det är bara denna lund, som är min älsklingslund, som jag inte tycker om att se upptrampad av främlingar och de fattiga, som ofta hänsynslöst skadar marken och nya odlingar, och som trots att de är hungriga och törstiga, inte hittar någonting där som stillar hungern eller släcker törsten. Av detta skäl har jag satt upp en fikon- och plommonodling ungefär 20 plogfåror* härifrån, avsedda för att användas av främlingar och de fattiga, de får bara inte skada träden, varför har jag placerat flera väktare där.

[3] Utifrån detta kan du förstå att jag tänker på de fattiga. Ändå skulle det vara främmande för mig att be den mest upphöjda anden att sköta om mina pengar, vare sig på jorden eller i himlen. Om Han vill göra något, och verkligen har redan gjort det, vilket jag inte tvivlar på, så är det Hans heligaste fria vilja. Men jag håller honom i så obegränsad vördnad att jag knappt vågar tacka honom, eftersom det tycks för mig som att ett sådant rent materiellt tack, genom vilket jag skulle anse Honom vara av betydelse för att ha tjänat mig som en hantverkare enbart, skulle vanhelga Honom oerhört mycket. I enlighet med lagen handlar jag därför som en den mest rättfärdiga människa, ur krafter som lånats mig av Gud utan att binda oxars och åsnor käkar när de trampar ner min säd. Men den stora Anden hedrar jag bara på Hans dag. Ty det står skrivet: ’Du skall inte missbruka Herren din Guds namn.’

[4]  Jag sade: ”Hade jag inte känt dig för att vara en rättfärdig och högst vördnadsfull man, så skulle Jag inte ha kommit till dig. Men se, det är inte helt rätt av dig att frukta Honom som du faktiskt borde älska över allt annat; och därför kom jag till dig för att visa dig hur du i framtiden borde älska Gud mer än frukta Honom. På detta sätt skall Gud sedan sänka sig sedan ner till dig och kommer då i allt för dig att vara en mycket säker, kraftfull och pålitlig hantverkare.”

[*en plogfåra≈200 meter].

Översättning från engelska av mig, Sture Blomberg.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

Den som oroar sig om jorden och köttet är en dåre

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 58]

[1] Köpmannen säger: ”Jag känner dem, de är tjurskalliga sykariter som är hedningar snarare än Israels barn. Men de ömkligaste bland dem är de från trakten kring galiléeiska sjön. Dessa är renodlade materiens tjänare och har inte längre någon benägenhet för någonting upphöjt och gudomligt. Det rena skådespelets hjältar. En trollkarl från Persien betyder mera för dem än Moses och alla profeterna, och en ypperlig hora från Centralasien föredras framför guld och ädelsten. Jag känner dem bara alltför väl, men för att få tyst på dem ska jag bjuda dem på kalas i sommarhuset, eftersom att inte betjäna dem skulle innebära slutet.

[2] Jag sade: ”Gör vad du vill och kan, för det är mer välsignat att ge än att ta emot. Men ge i framtiden bara till de nödlidande och fattiga, och om någon vill låna pengar av dig men är rik, och det är uppenbart för dig att han kan betala dig tillbaka generöst, så låna inte ut.Ty när du väl har lånat ut till honom kommer han snart i hemlighet att bli din fiende, och du kommer att ha svårigheter att få tillbaka dina pengar och räntan.

[3] Men skulle en utblottad komma till dig och du kan se att han inte kommer att kunna betala tillbaka, låna då ut, så kommer Fadern i himlen att återgälda detta på hundratals olika sätt redan på jorden, och sedan förvandla de pengar du lånade ut till den fattiga till en stor skatt i himmelen, som väntar på dig högt ovanför graven på den andra sidan efter detta jordeliv.

[4] Jag säger till er: Allt som gjordes av kärlek på jorden förblir också gjort i himmelen för evigt, men det som blott världsliga intellekt gör kommer att slukas upp av jordens jord och inte lämna någonting till himlen. Men vad har människa för nytta av allt jordiskt arbete med dyrbarheter om hans själ tar skada?

[5] Den som oroar sig för jorden och köttet är en dåre, ty just på samma sätt som människans kött har sitt slut, så kommer det också att bli med jorden. När emellertid jordens slut en gång säkert har kommit, på vilken plats skall den stackars själen ha sin boning då?

[6] Men jag säger dig att varje människa vars kropp tas ifrån honom förlorar också jorden för alltid. Och om han inte har skapat en ny Jord i sitt hjärta genom kärlek, så måste hans själ utsätta sig för vindens och molnens och dimmans nåd och fösas omkring genom evig oändlighet utan att finna någon rast eller vila, annat än i den egna fantasins falska och overkliga gestaltningar, som blir dunklare och mörkare ju längre den varar, och som så småningom omvandlas till tjockaste natt och mörker från vilken själen aldrig själv kommer att hitta ut. Därför kan du i framtiden göra som jag just har visat dig, men gör nu som du vill och kan göra.”

[7] Köpmannen säger: ”Du är ytterligt vis och kan ha rätt om allting, men jag håller inte helt med om utlåningen av pengar. Därför att om man har tjänat mycket pengar och inte vill se att det ligger strött omkring dött, så skulle man hellre låna ut det till en rimlig ränta än att gräva ned det så att rånare som kommer på natten inte kan ta det, när de bryter sig in i den hemliga kammaren och kistan; man kan på alla sätt ge till de fattiga ur överflödet, beroende på vad som är lämpligt, eftersom om jag ger allt bort på en gång utan att sköta om min rikedom på rätt sätt, så kommer jag snart att inte ha kvar någonting och inte kunna ge till de fattiga.”

[8] Jag sade: ”Lämna det rätta sättet att sköta hushållsekonomin till Herren Gud och ge till denne, som Herren leder till dig, så kommer din rikedom inte att minska. Har du inte många stora fält och ängar och trädgårdar fulla av frukt och druvor, och dina väldiga stall fulla av oxar, kor, kalvar och får? Att idka handel med dessa skall alltid, med Guds välsignelse, helt och fullt återställa det som du har delat ut till de fattiga under året, men det som du placerar i de rikas banker återföres inte från ovan, och du kommer att vara mycket orolig för om bankerna sköter om dina pengar på rätt sätt. Gör därför så som jag har visat dig tidigare så kommer du att få ett gott och problemfritt liv, och alla de fattiga kommer att älska dig och på ett välsignat sätt tjäna dig där detta är möjligt. Och Fadern i Himlen kommer att oupphörligt  välsigna allt du gör; och se, detta kommer att vara bättre än den ständigt växande oron för räntan på banken.”

Översättning från engelska av mig, Sture Blomberg.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

« Äldre inlägg