[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 65]
[1] Jairus skulle icke desto mindre hellre få mig att stanna hos honom under dagen, men jag förklarar för honom att det fortfarande finns åtskilliga sjuka i denna trakt, som jag vill besöka längs vägen. Jairus frågar mig därför om han åtminstone kunde få göra Mig sällskap tillbaka till staden, och jag går med på detta. Han gör sig redo omedelbart, men ber också ungdomarna att följa med honom.
[2] Men ungdomarna säger: ”Det är bättre för oss att stanna här, för gästerna i uthuset har rapporterat dig till romarna som upprorisk, och ditt hushåll skulle fara illa utan oss.”
[3] Jairus blir nästan vansinnig över ett sådant besked och han frågar omåttligt upprörd: ”Vilken satanisk person kunde ha sagt så till romarna, och vad har de nu fått för sig ?”
[4] En ungdom säger: ”Se, det finns köpmän i Sykar som inte är så lyckosamma som du själv; de kan inte köpa slott och ännu mindre förvärva stora landområden, så som du har gjort i Arabien vid Röda havet. Sådana köpmän avundas dig därför din världsliga förmögenhet och är fyllda med en önskan att ruinera dig. De skulle också lyckas denna gång om vi inte vore med dig. Men eftersom vi skyddar dig i Herrens namn, kommer inte ett hårstrå att krökas på ditt huvud. Men se till att du håller dig hemifrån i åtminstone tre dagar.”
[5] Detta lugnar Jairus och han skyndar sig för följa med mig på färden.
[6] När vi förflyttar oss över slottsgården, möter vi av en avskild del av romerska legosoldater och skurkar, som gör halt och befaller oss att stanna. Men Jag Själv går fram och visar upp passersedeln från Nicodemus. Men befälhavaren säger: ”Detta gäller inte vid misstanke om förräderi-”
[7] Jag sade: ’Vad kräver du av oss? Du förmåddes till detta steg genom ett gäng missunnsammas skamlösa lögn. Men jag säger er att inte ett ord av detta är sant. Om du så villigt kunde låna ditt öra till en lögn så låna det ännu hellre till den uppenbara sanningen, för vilken du hittar fler vittnen här än för några farliga avundsjuka människors skamlösa lögn i staden.”
[8] Säger befälhavaren: ”Dessa ursäkter är fåfänga och de räknas inte för mig. Bara genom att stå inför åklagarna vid domstolen kan sanningen slås fast; Kom därför frivilligt med till domstolen, annars kommer vi att använda våld.”
[9] Jag sade: ”Där borta ligger slottet. Endast slottets herre har utpekats som en upprorsman av dig. Gå dit och se om du kan upptäcka några spår av ett uppror. Men om du vill tvinga oss att följa med dig till din domstol som inte skipar rättvisa, så kommer vi att kunna besvara dig med lämpligt våld och då skall vi se vem som får krypa till korset. Gör därför vad du vill. Min tid har inte kommit ännu; Jag har berättat för dig att någon skuld inte föreligger här. Men den som har rätten på sin sida skall också försvara denna i ord och handling.”
[10] Befälhavaren tar en snabb blick över vårt stora antal och ger order om att fånga in och binda oss. Legosoldaterna och skurkarna överfaller först ungdomarna och försöker fånga dem, men ungdomarna undviker dem så skickligt att ingen av dem kan fångas in. Då soldaterna och skurkarna blir utmattade och skingras i försöken att fånga in ungdomarna, eftersom dessa verkar försvinna i alla riktningar, säger Jag till befälhavaren: ‘Det verkar på mig som om det blir svårt för er att fånga in oss? ”Befälhavaren kastar sig efter mig med sitt svärd, men i det ögonblicket sliter en ungdom bort hans svärd och kastar det utom synhåll för honom och förstör det på så sätt.
[11] Jag sade till befälhavaren: ”Vad kommer du nu att kasta dig över för att hugga mig med då? ”Vansinnig av vrede säger befälhavaren: ’Så det är så Roms myndighet respekteras här?! Bra, jag vet hur jag skall rapportera detta till Rom och se sedan över ditt område inom kort och berätta om det fortfarande är sig likt. Ingen sten kommer att lämnas ovanpå en annan.”
[12] Men Jag visar på hur hans soldater och banditerna, ihopbundna av rep, drivs framåt av ungdomarna. När befälhavaren ser detta börjar han bönfalla Zeus, Mars och till och med furierna för att de skall skona honom från en sådan förnedring.
[13] Men jag säger till ungdomarna att släppa soldaterna och banditerna igen, och de gör detta genast. Därefter säger Jag till befälhavaren: ”Nå, är du fortfarande intresserad av att prova din styrka på oss? Befälhavaren säger att dessa ungdomar måste vara gudar annars skulle det aldrig vara möjligt att besegra hans utvalda krigare med bara händerna.
[14] Jag sade: ”Ja, ja, för dig och för typer av ditt slag borde de faktiskt vara gudar. Lämna oss därför ifred så att vi kan fortsätta på vår färd och fortsätt du med din utredning på slottet, annars kommer ännu värre saker att drabba dig.”
[15] Säger befälhavaren: ”Jag förklarar er härmed oskyldiga och tillåter er att fortsätta på er färd. Men ni, mina trupper, förflytta er till slottet, kontrollera allting och låt ingen lämna slottet innan ni har kontrollerat allt. Jag väntar på er här.”
[16] Säger en biträdande: ”Varför inte undersöka dem själv på slottet? ” Säger befälhavaren: ” Ser du inte att mitt svärd är försvunnet? En sådan utredning är inte möjlig utan svärd. ”Säger ställföreträdaren: ‘Vi har det inte mycket bättre. Hur kan det här vara giltigt utan vår utredning utan ett svärd? ”Befälhavaren säger: ‘Va? Är ni också utan vapen ?! Det här är otäckt. Vi kan inte göra någonting utan vapen. Hm, hur skall vi gå vidare?”
[17] Jag sade: ”Där borta under det höga cederträdet ligger era vapen, mitt på ljusa dagen. Gå nu och hämta dem, eftersom vi fruktar er lika lite med som utan era vapen.” Med detta rör de sig mot det område där deras vapen ligger.
Översättning från engelska av Sture Blomberg.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt: