Dr. Eben Alexander arbetade som överläkare i neurokirurgi vid Harvarduniversitetet då han plötsligt 2008 drabbades av en mycket elakartad och hos vuxna mycket ovanlig form av bakteriell hjärnhinneinflammation, orsakad av tarmbakterien Escherichia Coli. Han hade förlorat medvetandet i hemmet och fördes i ilfart till akutmottagningen, lades i respirator och ställdes på en kombination av effektiva antibiotika. Prognosen var dålig och mindre än hälften förväntades överleva trots intensivvårds-behandling på sjukhus.
Fortsätt läsaFörfattare: StureBlomberg (Sida 5 av 7)
När jag för ett 25-tal år sedan för första gången stötte på namnet Jakob Lorber var detta i en bok av författaren E.F. Schumacher med titeln ”Vägledning för vilseförda”. Baksidestexten till denna bok var så intressant att jag omedelbart bestämde mig för att köpa boken. Det visade sig bli ett viktigt beslut. Med denna bok bytte jag nämligen litteratur-inriktning helt och hållet och beslöt att ”gå till botten” med frågor jag tidigare undvikit, t.ex. frågor om döden samt religiösa frågor.
Fortsätt läsaAnita Moorjani växte upp i HongKong, med föräldrar av indisk härkomst och hinduistisk trosuppfattning. Hon talade hindu i hemmet. Men eftersom lekkamraterna var kineser och hon samtidigt gick i engelsk skola så talade hon också dessa båda språk och tog intryck av tre olika kulturer. Detta ledde till en hel del motsättningar i hemmet, främst med fadern. Hon hade t.ex. svårt att förlika sig med att bli bortgift men kunde hävda sitt oberoende och faktiskt genomdriva att själv få välja sin make och gifta sig av kärlek.
Emellertid var hon till sin läggning mycket ängslig och alltid rädd för allting, rädd för att göra fel, rädd för att äta fel mat som kunde ge cancer, rädd för att inte vara alla till lags. Ja, hon beskriver faktiskt att hon gjorde allting – inte utifrån vad hon tyckte om att göra utan – utifrån vad hon var rädd för.
Så drabbades hon av cancer i lymfkörtlarna och fick alla tänkbar konventionell cancerbehandling. Men cancern fortskred ändå och efter 4 år med denna sjukdom hade hon magrat till 38,5 kg i vikt och orkade inte längre vara uppegående på grund av muskelsvaghet utan var sängliggande. Cancern hade spridit sig i hela kroppen, hals, lunga och buk, med massor av spridda tumörer stora som citroner.
Hon gavs maximalt 6 månader att leva. Eftersom hon ogärna ville vara på sjukhus fick hon vara hemma med hjälp av en sjuksköterska som skötte om henne fulltid. Men efter 6 veckors vård i hemmet kunde man inte längre väcka henne på morgonen varför hon fördes till sjukhus. Detta var 2006. Läkarna var mycket pessimistiska och förklarade för de anhöriga att hon ej skulle kunna komma ur sitt koma utan troligtvis dö inom 36 timmar.
Det blev nu inte alls så. Efter mycket märkliga upplevelser vaknade hon så plötsligt upp och tillfrisknade inom loppet av endast några dagar utan ytterligare medicinsk behandling och är nu hon helt frisk – till läkarnas stora förvåning.
Anitas berättelse ger mycket hopp till dem som lider av svåra obotliga sjukdomar. Vi vet ju att psykisk stress kan leda till hjärt- och kärlsjukdomar med hjärtinfarkt och hjärnblödning. Att det också skulle leda till cancer är inte lika väl undersökt och inget etablerat faktum. Men kanske har vi underskattat psykets betydelse för uppkomst och botande av cancer. Lyssna på Anita Moorjanis fascinerande historia i nedanstående You-Tube-clip. Klippet är taget från TED och är på sedvanliga 18 minuter. För dem av er, som vill ha lite mera detaljer, hänvisar jag till en intervju med Lilou på 47 minuter: http://www.youtube.com/watch?v=tjLouLHH-_I eller till ett fint föredrag från april 2013 i Sedona, som är på 70 minuter plus 25 minuters diskussion http://www.youtube.com/watch?v=vvmABrII35c :
Man får genom Jonathan Wells ta del av en flera decennier lång expertdebatt i de stora vetenskapliga tidskrifterna Science, Nature m.m. angående tio olika ’ikoner’ för evolution bl.a. Darwins finkar, Haeckels fosterteckningar och den fyrvingade bananflugan. Varje isolerad debatt tycks inte få några stora negativa konsekvenser för evolutionsteorins ställning som förklaringsmodell. Men Jonathan Wells sammanställning av samtliga expertdebatter är enligt vår mening förödande för evolutionsteorin. Hans välskrivna debatt-presentationer har därför lett till en hätsk personlig smutskastnings-kampanj gentemot honom själv. Vad annat vore att förvänta? Att argumentera med hjälp av hån, förödmjukelser och förföljelse av dissidenter har nämligen en lång tradition inom darwinismen och beror på att evolutionsteorin inte är en vetenskaplig utan ateistiskt filosofisk teori, som försvaras med en i det närmaste religiös glöd. Man behöver bara påminna om utfrysningen och förlöjligandet av lamarckisten Paul Kammerer, som tyvärr också ledde fram till dennes tragiska självmord 1926. Detta sätt att argumentera har varit så utbrett (och är det än i dag) att en framstående entomolog såg sig manad att till och med i förordet till Everyman Library’s hundraårsutgåva (1959) av Darwins The Origin of Species fästa uppmärksamheten på detta problem. Han skrev: ”Förhållandet att vetenskapsmän skyndar till försvar för en lära som de inte kan definiera vetenskapligt och ännu mindre bevisa med vetenskaplig stränghet och att de istället försöker bevara dess anseende hos allmänheten genom att undertrycka kritik och avlägsna svårigheter, är onormalt och icke önskvärt inom vetenskapen.”(1)
Fortsätt läsa(Publicerad 27 december, 2013) Historikern Per Mikael Nilsson har skrivit två svar gentemot idéhistorikern och den f.d. kristdemokratiske riksdagsledamoten Per Landgrens inlägg i Intelligent Design-debatten (”Intelligent Design är samma sak som kreationism” och ”Intelligent Design är lika relevant som astrologi”). Det går inte att ta miste på den indignation som en upprörd Per Mikael Nilsson känner inför att någon vågar sig på att ifrågasätta det rådande paradigmet och som vanligt är i den här typen av diskussioner får man nästan intrycket av att rätt och fel i sakfrågan är en fråga om moral – med PM Nilsson på den rätta sidan, naturligtvis. Artiklarna ger nästan intryck av att vara skrivna i affekt vilket skulle kunna förklara den stora mängden värdeord och den lilla faktabaserade argumentationen.
Fortsätt läsaNadia Khalil Bradley är en kvinna som är född muslim i USA av palestinska föräldrar. Hon blev bortgift i ett typiskt arrangerat äktenskap enligt föräldrarnas vilja och födde i detta äktenskap två barn. Äktenskapet var inte alls lyckligt och hon fick ständigt ta emot väldigt mycket ilska och ovett från sin man, som alltid tycktes vara arg på henne. Hon blev mycket deprimerad och sjönk in i sig själv, slutade äta och dricka, magrade oroväckande och bara sov. ”I was dying”, skriver hon om sig själv i sin bok ”Origins of Truth”. Hon hade dock under lång tid fört dagbok i vilken hon ställde frågor om sin äktenskapliga situation till ’Allah’ – utan att få svar, vilken dagbok hon gömde omsorgsfullt. Det visade sig att maken ändå hittat och läst den, vilket fick till följd att han lämnade henne och barnen för alltid. Hon ägde endast 5 dollar. Ändå skulle det komma att lösa sig för henne.
När vi nu möter henne i detta video-clip har hon skaffat en egen försörjning för sig och barnen. Och nu händer det som hon haft på känn hela sitt liv: På något sätt har hon ’vetat’ att något mycket märkligt skall hända henne när hon blir 40 år. Och hon har väntat och väntat men inte vetat på vad. Och nu händer verkligen något mycket märkligt. Lyssna !
(Publicerad 7 December 2012)
Många intelligenta, begåvade och godhjärtade människor har, speciellt under sin ungdom, tjusats av socialismens idéer om ett perfekt samhälle fritt från människans förtryck och utsugning av sin medmänniska. När de blivit lite äldre och tagit till sig lite fler personliga och historiska erfarenheter inser de att det finns många saker som de inte tidigare kände till och börjar nyansera sin bild av socialismen. Det är nämligen inte så enkelt att skapa det perfekta samhället – vilket erfarenheterna från alla världens kommunistländer visat.
Fortsätt läsaEnligt den darwinistiska evolutionsteorin har olika arter i naturen utvecklats från en enda gemensam anfader genom s.k. naturligt urval, där den starkaste eller bäst anpassade avkomman överlever medan de svaga och dåligt anpassade går under i konkurrensen. Om man t.ex. funderar över hur den moderna geparden eller gasellen kommit till så föreställer sig teorin utvecklingen ungefär på följande sätt: En föregångare till en modern gepard började jaga en föregångare till en modern gasell. Både geparden och gasellen var från början ganska långsamma. De snabbare geparderna fångade de långsammare gasellerna, som dog ut. Långsamma geparder lyckades aldrig fånga några gaseller, förblev hungriga och dog också ut. Båda arterna har nu blivit av med de långsammaste individerna inom sin art och som helhet har båda arterna blivit snabbare. De snabbare geoparderna fångade åter de långsammaste gasellerna, som dog ut. De långsamma geparderna lyckades inte heller nu fånga några gaseller, förblev hungriga och dog också ut. Och så där håller det på.
Fortsätt läsaDet finns en tredje skröna som berättar att det råder en motsättning mellan vetenskap och religion och att vetenskapen utvecklades i kampen emot religiösa ”fördomar”. Detta stämmer inte. I själva verket gick det till så här:
Alla de stora vetenskapsmännen var kristna tänkare
Den moderna vetenskapen utvecklades på ett enda ställe och vid endast ett tillfälle i historien: i det kristna Europa. Detta är ett ovedersägligt faktum. Det som vi känner som empirisk vetenskap och vetenskaplig metod utvecklades inte i någon annan avancerad civilisation på jorden – inte i Kina, inte i Indien, inte i Arabien, inte i Japan, inte i Amerika och inte ens i Grekland eller Rom. Utan endast i det kristna Europa. Och det finns flera orsaker till varför det blev så. De som utförde de vetenskapliga bedrifterna var alla djupt kristna eller troende människor; Nicolaus Kopernikus (astronomi), Galileo Galilei (fysiker), Johannes Kepler (astronom och fysiker), Sir Isaac Newton (den moderna fysikens grundare), Sir Francis Bacon (filosof), René Descartes (matematiker och vetenskapsman), Robert Boyle (den moderna kemins grundare), Michael Faraday (uppfinnare av den elektriska generatorn och transformatorn), Matthew Maury (oceanografins grundare), James Prescott Joule (termodynamikens första lag), Louis Pasteur, James Clerk Maxwell (termodynamik och elektro-magnetismen), lord William Kelvin (fysiker och absoluta temperaturskalan), Werner Karl Heisenberg (kvantum-mekanik och Osäkerhetsprincipen), Werner von Braun (utforskningen av rymden), Max Planck, Albert Einstein (relativitetsteorin) m.fl. och Gregor Mendel icke att förglömma. Härvid intar Max Planck och Albert Einstein en särställning eftersom de inte var ortodoxa. Men de var inte ateister. Detta är ett ovedersägligt och lite generande faktum för ateisterna, som man gärna vill vifta bort.
Fortsätt läsa(Publicerad 19 november, 2012)
Det finns en skröna som alltid berättas när man skall håna de kristna för deras förment dåliga verklighetsuppfattning – den om att kyrkan alltid trott att jorden varit platt. I själva verket har de kristna alltid vetat att den varit rund. Och det visste Pythagoras redan 500 år f. Kr. Idén om den platta jorden är knuten till en enda person, Kosmas Indeukopleustes, en ’nestorian’ på 300-talet e. Kr. men inte till någon annan. Och ber man en ateist om referens till någon kyrklig person som hävdat detta så lyckas de inte prestera en enda. Ty det finns inga andra och denne ende känner de oftast inte till.
Galilei själv djupt religiös
Det finns en annan skröna – den att Galilei skulle ha angripit den religiösa tron på en Gud. Inte alls. I själva verket var Galilei hela sitt liv djupt religiös. Hans båda döttrar var t.ex. nunnor och den äldsta av dem, Marie Celeste, var hans ständiga vetenskapliga supporter och den som korrekturläste och renskrev hans vetenskapliga manuskript.
Aristoteles-anhängarna var värsta motståndare
De som gjorde mest motstånd mot Galileis teleskopiska observationer på 1600-talet var inte heller de katolska kardinalerna i Vatikanen och inte ens påven Urban VIII, utan de ateistiska och aristoteliska filosoferna på den s.k. ’Lodjursakademin’, som var knuten till Vatikanen för att komplettera Bibeln med en materiell världsbild (Bibeln handlar bara om det andliga och människans förhållande till Gud). Denna speciella kombination av Bibel och Aristoteles har sedan 1200-talet benämnts ’skolastiken’, med Thomas av Aquino som en av dess främsta företrädare.
Påven intresserad av vetenskap – filosoferna bokstavstroende
Den verkliga historien om Galilei är denna: Galilei hade ett flera decennier långt vänskapsförhållande till kardinal Maffeo Barberini, som senare kom att bli påven Urban VIII. Denne Barberini hade med intresse och entusiasm tidigt tagit del av och accepterat Galileis kosmologiska observationer och själv ofta tittat i hans teleskop. Emellertid hade de aristoteliska filosoferna på ’Lodjursakademin’ i flera öppna debatter hånats och fått storstryk av Galilei när det gällde t.ex. Aristoteles uppfattningar om tyngdkraft och isens flytkraft, som Galilei genom experiment lätt visade vara helt galna. Man måste förstå sammanhanget: Filosoferna var bokstavstroende och försvarade en teori som stått sig oförändrad i mer än 2.000 år medan Galilei var en av de allra första att hämta kunskap från experiment, t.ex. experiment om friktion, kulor på sluttande plan etc., etc. Filosoferna blev utskrattade, utskämda och förbittrade. Så de hade inget gott öga till den intelligente och humoristiske Galilei. Som bokstavstroende aristoteleaner var de därför ängsliga att hela Aristoteles världsbild skulle falla sönder genom Galileis angrepp och de själva förlora sin makt och sitt tolkningsföreträde. När frågan om månens skrovliga yta och Galileis övriga astronomiska fynd kom på tal kände de därför att de behövde en större auktoritet än Aristoteles att luta sig emot och de valde – kyrkan! Filosoferna hade erbjudits att själva titta i Galileis teleskop men vägrade med motiveringen att de inte litade på att teleskopet återgav månen och övriga kosmologiska fynd på ett korrekt sätt.
Missuppfattning av Bibeln
Istället hittade de ett ställe i Bibeln (Joshuas bok) som de kunde utnyttja mot Galilei. Men deras tolkning av detta Bibelställe bygger på en missuppfattning. I Joshuas strid kring Jericho bad han att solen skulle förbli med judarna (’stå stilla’) tills kampen var vunnen. Med hjälp av en dominikan-pater tolkade de aristoteliska filosoferna detta som att man endast kunde be solen ”stå stilla” om den dessförinnan rört på sig. Och de menade att detta visade att Bibelns syn var att solen normalt snurrade kring jorden. Alltså ”hädade” Galilei när han i likhet med Kopernikus ansåg att jorden rörde sig kring solen. Återigen förlitade sig filosoferna på bokstavstro, denna gång på Bibeln istället för på Aristoteles skrifter. Men detta bibelställe avsåg inte den fysiska solen utan den andliga solen (=Gud). Som så mycket annat i Bibeln finns det en symbolik inbakad i texten.
Galileis försvar
Galilei försvarade sig vältaligt. Han anförde att de aristoteliska filosoferna misstolkat Bibeln och att denna inte på något sätt stod i motsättning till hans vetenskapliga upptäckter. Han skrev: ”Jag tror att Bibelns avsikt är att övertyga människor om sanningar som krävs för deras frälsning, sådana som varken vetenskapen eller något annat skulle kunna göra trovärdiga utan endast Den helige andes stämma”. Således tvivlade han inte på att Bibelns uppgift var att ge människan andlig befrielse.
När det gäller den materiella världen skrev han så här: ”Jag anser dock icke att man måste tro att samme Gud som gett oss våra sinnen, vårt tal, vårt intellekt skulle ha velat att vi åsidosatte bruket av alla dessa, för att istället lära oss sådant, som vi med dessas hjälp skulle kunna komma underfund med själva, särskilt ifråga om dessa vetenskaper som inte omnämns med ett enda ord i Den heliga skrift, och framför allt i astronomin, som ägnas så föga uppmärksamhet att ingen av planeterna nämns vid namn. Om de heliga skrifternas avsikt hade varit att lära människorna astronomi, skulle de med största säkerhet inte ha förbigåtts så totalt.” (Dava Sobel: ”Galileis dotter”sid. 63). En av de stora tjusningarna med livet är alltså att undersöka naturen. För detta ändamål har vi fått vårt intellekt. Och det är meningen att vi skall använda det – inte bara rabbla upp vad som står i en bok. Därför står det helt avsiktligt ingenting om vetenskap i Bibeln, framförallt inte något om astronomi. Så det är helt tillåtet att ha en alldeles egen uppfattning om detta och det finns ingenting i Bibeln som står i motsättning till vetenskap. Detta var Galileis uppfattning.
”Klassiskt självmål”
Han hade dock i denna vetenskapliga fejd inte bara retat upp filosoferna på Lodjursakademien utan också i sin bok om kosmologi, ”Dialog om tidvattnet”, låtit den person som företrädde påven Urban VIII:s åsikter få heta Simplicio, vilket betyder dumsnut. Således ett klassiskt självmål ! Och efter detta självmål var det lättare för de aristoteliska filosoferna att övertala Urban VIII att inte längre tillåta Galileis angrepp på den aristoteliska kosmologin. Mycket annat stod också på spel – inte minst hur katolikerna skulle klara den protestantiska anstormningen från norr.
Galileis husarrest pinsam för påven
Galilei inställdes till inkvisition i april 1633. Detta har ofta i bild framställts med Galilei omgiven av en mängd mycket bestämda kyrkliga prelater. I själva verket gick det mycket stillsamt till. Han förhördes av två tjänstemän och en sekreterare varvid protokollet senare förelades de kyrkliga företrädarna. Det kan också vara värt att notera att 3 av 9 kardinaler motsatte sig inkvisitionen. Frågor och svar nedtecknades och har återgivits ord för ord i Dava Sobels bok, vilket kan var intressant läsning. Han dömdes sedan till husarrest i ärkebiskopen av Sienas stora hus där han kom att träffa och hålla hov inför hela den europeiska intelligentian, bl.a. Descartes, vilka inbjudits av ärkebiskopen. Protestanterna välkomnade entusiastiskt Galileis vetenskapliga insatser och hans bok översattes inom kort till en mängd olika språk, varvid han blev mycket berömd och fick inflytelserika vänner över hela Europa. Hela tillställningen med det öppna huset hos ärkebiskopen blev dock så pinsam för påven Urban VIII att Galilei efter 5 månader frisläpptes från sin husarrest och fick åka hem.