[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 66]
[1] Vi drar oss ändå iväg österut och når snart en liten by, på cirka tjugo furlongs (*) avstånd från slottet. Hela samhället rusar glatt ut för att möta oss, och frågar ödmjukt vad de kan göra för oss. Men Jag säger: ’Har ni inte några sjuka ibland er? De bejakar det och säger: ’Ja, vi har en som lider mycket av gikt.”
[* 1 furlong ≈ 200 m]
[2] Jag sade: ”För hit honom då, så att han kan bli frisk igen. En av dem säger: ’Herre, det kommer att bli svårt. Denna lidande person är så förlamad att han inte har kunnat komma upp ur sängen på nästan tre år, och hans säng är svår att flytta, eftersom den är förankrad i marken. Skulle du kunna tänka dig att gå till honom ? Jag sade: ”Varför rullar ni inte in den sjuka i en matta och tar med honom hit, eftersom sängen är svår att flytta.” Som svar skyndar sig flera av dem till huset där den som drabbats av gikt ligger, lindar in honom i en matta och tar honom till Mig på gatan och säger: ”Herre, här är den stackars personen, som lider.”
[3] Men Jag frågar den sjuka om han tror att Jag kan bota honom. Den sjuka slänger en blick på Mig och säger: ’Kära vän, du ser verkligen ut som om du kunde. Du verkar verkligen vara en riktig healer. Jovisst, jag tror på det.’
[4] På detta sade Jag: ”Stig nu då upp och gå. Din tro hjälpte dig, men se upp med en viss synd från och med nu, så att du inte återfaller i gikt, vilken en andra gång kommer att bli mera akut än den är nu.”
[5] Och den sjuke reser sig genast upp, tar upp mattan och går. Då han först då inser att han är helt botad, faller han ner på knä framför mig, tackar Mig och säger slutligen: ’Herre, i dig finns mera än mänsklig makt. Prisad vare Guds kraft i dig. Åh, välsignad är kroppen som födde dig och ännu mera välsignad är bröstet som gav dig näring.’
[6] Men Jag säger till honom: ’Och välsignade äro de, som hör Mina ord, bevarar dem i sina hjärtan och lever efter dem. Säger den sjuke: ’Herre, var kan man höra dig tala?
[7] Jag sade: ’Du känner säkert översteprästen Jonael i Sykar, som offrade på Gerizim. Se, han har Mitt ord; gå och lär från honom. ”Säger den helade:” Herre, när är han hemma? ”Jag sade: Han står här bredvid Mig. Fråga honom så kommer han att berätta.’
[8] Nu vänder sig den helade till Jonael och säger: ’Jehovas högvördiga överstepräst i Gerizim, när kan jag få komma in i ditt hus? ’
[9] Säger Jonael:‘Ditt arbete har hittills bara bestått i att ligga ner, och att tålmodigt uthärda ditt lidande; därför kommer du inte att sakna någonting hemma. Res med oss idag och hör. Det skall inträffa ganska många fler händelser, och i morgon skall du förstå allt.’
[10] Säger den helade: ‘Om det anses värt att resa i ett sådant samhälle, då följer jag med dig med mycken glädje. Ty, kära vän, när man var tvungen att tyna bort i en hård säng i 3 år, ofta med outhärdlig smärta, och nu genom ett gudomligt mirakel plötsligt blir läkt från den otäcka sjukdomen, då uppskattar man sin hälsa. Och vilken glädje ger det inte att promenera omkring med raka lemmar. Det är därför som jag skulle vilja göra som en David – dansa och hoppa framför dig, och med stora jubelrop prisa Herrens stora godhet.’
[11] Säger Jonael: ‘Gå och gör så, så att det inför våra ögon skall uppfylla sig själv, som det står skrivet från Herren: ”Då ska den lama mannen skutta omkring som ett rådjur ”(Jesaja 35: 6).
[12] Med detta kastas den helade av från mattan och förflyttar sig snabbt framför sällskapet och börjar hoppa och jubla, utan att låta någon hindra honom i hans glädje. Ty de romerska legosoldaterna och bovarna tillsammans med deras ledare, som av de två änglarna vid slottet skingrats till en sidospår, avbryter hans glädjesprång efter bara två eller tre furlonger och frågar honom vad han håller på med. Men utan att låta sig själv bli förlägen och utan att tyckas ta hänsyn befälhavarens fråga, säger han medan han fortfarande hoppar och skuttar: ‘När människor blir glada blir boskapen ledsen, för människans lycka betyder död för boskapen. Var därför glad, var glad.” Så håller den helade på. Detta irriterar befälhavaren, och han förbjuder honom att föra ett sådant oväsen.
[13] Men den helade säger: ’Varför förbjuda min glädje? Jag var sängbunden i 3 år med gikt. Hade du kommit till mig och sagt ”res dig upp och gå ”, och fått mig att bli så frisk, som jag är nu, med sådana ord, då skulle jag ha dyrkat dig på ett gudomligt sätt tillsammans med alla dina heliga ord från din mun. Men eftersom du inte är sådan, och din makt är ett rent intet i jämförelse med min Herres, så lyder jag min mäktiga Herre, och därför återigen var glad, var glad.’
[14] Nu förbjuder befälhavaren honom på allvar att hålla på och spela teater på det där sättet och hotar honom med bestraffning. Men i samma ögonblick kommer två av ungdomarna till den glade och säger: ’Låt dig inte bli hindrad i din glädje. ’
[15] När han ser de välbekanta ungdomarna, skriker befälhavaren till sin obeväpnade trupp: ‘Dra er tillbaka! Se, ytterligare två Plutos tjänare!’
[16] Vid denna befallning lade truppen benen på ryggen på ett sätt som man inte sett förut. Men den helade hoppar och jublar nu desto mer, och ropar efter att de dragit sig tillbaka: ’Var glad, var glad; när människorna är glada blir nötkreaturen ledsna! ” Sedan tystnar han lite, och när han återvänder till Jonael, säger han: ’Min vän, om du inte har något emot att vi pratar medan vi går, kunde du göra mig bekant med några av denna Herres nya ord, som gav mig min hälsa? För om jag skall göra sådana Ord till min lag så måste jag känna till dem först.’
[17] Jonael säger: ‘Titta, vi närmar oss en annan by, som är en liten stad, enligt den nya romerska konstitutionen; det blir något för Herren att åter ta sig an. Men du skall ändå följa med oss in i staden; i mitt hus eller i Irhaels kommer du att få logi så länge som det behagar dig. Där ska du få bli bekant med allt. Vi är inte långt från staden nu. Denna ort, som vi kommer till, tillhör redan staden, enligt den nya romerska ordningen. Men eftersom den huvudsakligen fungerar som en romersk fästning, avskilde de den från Sykar och omgav den med ett skyddsvärn och upphöjde den till en plats med ett eget namn. Området är inte stort, och med tusen steg kommer vi att ha det bakom oss. Sedan svänger vi åt vänster, och har då knappt sju furlonger kvar till Sykars byggnader. Ha därför bara lite mer tålamod så kommer dina önskemål att uppfyllas.’
[18] Säger den helade: ’Åh av Abraham, Isak och Jakob. Om det här området står under romersk ockupation då ligger vi illa till, eftersom den romerska befälhavaren för bara några ögonblick sedan måste ta till benen på det mest försmädliga sätt.’
[19] Säger Jonael: ’Detta ska vi lämna till Herren, som är med oss nu. Han kommer att reda ut allting på ett ytterst bra sätt. Men jag ser redan en avdelning krigare, som är på väg mot oss med en vit flagga. På mig verkar detta vara ett bra tecken.’
[20] Säger den helade: ’Åh ja, såvida det inte är den vanliga romerska krigslisten? Ty romerska och grekiska legioner är ytterst skickliga i denna konst.’
Översättning från engelska av mig, Sture Blomberg
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt: