Endast den som simmar mot strömmen når källan

Etikett: Änglar

Anklagad och förklarad oskyldig.

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 65]

[1] Jairus skulle icke desto mindre hellre få mig att stanna hos honom under dagen, men jag förklarar för honom att det fortfarande finns åtskilliga sjuka i denna trakt, som jag vill besöka längs vägen. Jairus frågar mig därför om han åtminstone kunde få göra Mig sällskap tillbaka till staden, och jag går med på detta. Han gör sig redo omedelbart, men ber också ungdomarna att följa med honom.

[2] Men ungdomarna säger: ”Det är bättre för oss att stanna här, för gästerna i uthuset har rapporterat dig till romarna som upprorisk, och ditt hushåll skulle fara illa utan oss.”

[3] Jairus blir nästan vansinnig över ett sådant besked och han frågar omåttligt upprörd: ”Vilken satanisk person kunde ha sagt så till romarna, och vad har de nu fått för sig ?”

[4] En ungdom säger: ”Se, det finns köpmän i Sykar som inte är så lyckosamma som du själv; de kan inte köpa slott och ännu mindre förvärva stora landområden, så som du har gjort i Arabien vid Röda havet. Sådana köpmän avundas dig därför din världsliga förmögenhet och är fyllda med en önskan att ruinera dig. De skulle också lyckas denna gång om vi inte vore med dig. Men eftersom vi skyddar dig i Herrens namn, kommer inte ett hårstrå att krökas på ditt huvud. Men se till att du håller dig hemifrån i åtminstone tre dagar.”

[5] Detta lugnar Jairus och han skyndar sig för följa med mig på färden.

[6] När vi förflyttar oss över slottsgården, möter vi av en avskild del av romerska legosoldater och skurkar, som gör halt och befaller oss att stanna. Men Jag Själv går fram och visar upp passersedeln från Nicodemus. Men befälhavaren säger: ”Detta gäller inte vid misstanke om förräderi-”  

[7] Jag sade: ’Vad kräver du av oss? Du förmåddes till detta steg genom ett gäng missunnsammas skamlösa lögn. Men jag säger er att inte ett ord av detta är sant. Om du så villigt kunde låna ditt öra till en lögn så låna det ännu hellre till den uppenbara sanningen, för vilken du hittar fler vittnen här än för några farliga avundsjuka människors skamlösa lögn i staden.”

[8] Säger befälhavaren: ”Dessa ursäkter är fåfänga och de räknas inte för mig. Bara genom att stå inför åklagarna vid domstolen kan sanningen slås fast; Kom därför frivilligt med till domstolen, annars kommer vi att använda våld.”

[9] Jag sade: ”Där borta ligger slottet. Endast slottets herre har utpekats som en upprorsman av dig. Gå dit och se om du kan upptäcka några spår av ett uppror. Men om du vill tvinga oss att följa med dig till din domstol som inte skipar rättvisa, så kommer vi att kunna besvara dig med lämpligt våld och då skall vi se vem som får krypa till korset. Gör därför vad du vill. Min tid har inte kommit ännu; Jag har berättat för dig att någon skuld inte föreligger här. Men den som har rätten på sin sida skall också försvara denna i ord och handling.”

[10] Befälhavaren tar en snabb blick över vårt stora antal och ger order om att fånga in och binda oss. Legosoldaterna och skurkarna överfaller först ungdomarna och försöker fånga dem, men ungdomarna undviker dem så skickligt att ingen av dem kan fångas in. Då soldaterna och skurkarna blir utmattade och skingras i försöken att fånga in ungdomarna, eftersom dessa verkar försvinna i alla riktningar, säger Jag till befälhavaren: ‘Det verkar på mig som om det blir svårt för er att fånga in oss? ”Befälhavaren kastar sig efter mig med sitt svärd, men i det ögonblicket sliter en ungdom bort hans svärd och kastar det utom synhåll för honom och förstör det på så sätt.

[11] Jag sade till befälhavaren: ”Vad kommer du nu att kasta dig över för att hugga mig med då? ”Vansinnig av vrede säger befälhavaren: ’Så det är så Roms myndighet respekteras här?! Bra, jag vet hur jag skall rapportera detta till Rom och se sedan över ditt område inom kort och berätta om det fortfarande är sig likt. Ingen sten kommer att lämnas ovanpå en annan.”

[12] Men Jag visar på hur hans soldater och banditerna, ihopbundna av rep, drivs framåt av ungdomarna. När befälhavaren ser detta börjar han bönfalla Zeus, Mars och till och med furierna för att de skall skona honom från en sådan förnedring.

[13] Men jag säger till ungdomarna att släppa soldaterna och banditerna igen, och de gör detta genast. Därefter säger Jag till befälhavaren: ”Nå, är du fortfarande intresserad av att prova din styrka på oss? Befälhavaren säger att dessa ungdomar måste vara gudar annars skulle det aldrig vara möjligt att besegra hans utvalda krigare med bara händerna.

[14] Jag sade: ”Ja, ja, för dig och för typer av ditt slag borde de faktiskt vara gudar. Lämna oss därför ifred så att vi kan fortsätta på vår färd och fortsätt du med din utredning på slottet, annars kommer ännu värre saker att drabba dig.”

[15] Säger befälhavaren: ”Jag förklarar er härmed oskyldiga och tillåter er att fortsätta på er färd. Men ni, mina trupper, förflytta er till slottet, kontrollera allting och låt ingen lämna slottet innan ni har kontrollerat allt. Jag väntar på er här.”

[16] Säger en biträdande: ”Varför inte undersöka dem själv på slottet? ” Säger befälhavaren: ” Ser du inte att mitt svärd är försvunnet? En sådan utredning är inte möjlig utan svärd. ”Säger ställföreträdaren: ‘Vi har det inte mycket bättre. Hur kan det här vara giltigt utan vår utredning utan ett svärd? ”Befälhavaren säger: ‘Va? Är ni också utan vapen ?! Det här är otäckt. Vi kan inte göra någonting utan vapen. Hm, hur skall vi gå vidare?”

[17] Jag sade: ”Där borta under det höga cederträdet ligger era vapen, mitt på ljusa dagen. Gå nu och hämta dem, eftersom vi fruktar er lika lite med som utan era vapen.” Med detta rör de sig mot det område där deras vapen ligger.

Översättning från engelska av Sture Blomberg.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

Herrens vilja är änglarnas kraft.

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 64; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Säger Jairus: ’Herre, om så är fallet, som jag faktiskt vid flera tillfällen tidigare hade övertygat mig själv om, då ska jag sluta med all vinodling och allt vindrickande i mitt hus. För enligt din försäkran, så kan rätt grad av kärlek också tändas genom ordet, och detta på ett sätt som varar, något jag tror är mycket sant och gott och ondskan måste därmed hållas på avstånd så mycket som möjligt. Om det är så, lämnar jag omedelbart all vinodling åt sitt öde och förbinder mig att efter detta himmelska vin aldrig dricka något jordiskt igen. Vad säger Du om detta mitt beslut?’

[2] Jag sade: ”Jag kan varken berömma eller klandra dig för det. Gör vadsom verkar bäst för dig. Gör vad som bäst tjänar din själ i enlighet med en välgrundad åsikt. Du kan i vilket fall som helst få allt från Mig, som är gott, om det är vad du önskar, för du är noggrann och rättskaffens när det gäller allt som är gott och eftersom jag har lovat dig detta.”

[3] Säger Jairus: ‘Herre, stanna i så fall med mig tillsammans medditt sällskap, eller lämna kvar åtminstone två av dessa ungdomar åt mig,som kunde lära upp mig med all kärlek och visdom.

[4] Jag sade: ”För närvarande kan jag och Mitt följe inte tillgodose din goda önskan, eftersom jag ännu har mycket att göra i den här världen, men två av dessa ungdomar, som du kan välja ut, vill jag lämna åt dig. Men akta dig så att du själv eller din familj inte hemfaller åt någon synd, för då skulle de bli dina förskräckliga fångvaktare och lämna ditt hus på momangen. Tänk på att dessa ungdomar är Guds änglar och oavbrutet kan se Hans anlete.”

[5] Jairus säger: ”Åh Herre, detta är återigen något bittert, ty vem kan garantera att inte varken genom tankar, ord eller gärningar synda åtminstone en gång om året ? Dessutom ett par fångvaktare inför vilka ingenting kan förbli fördolt, vilket knappast skulle bli en mycket trevlig överraskning. Det är därför som jag vill avstå också från denna begäran och lämna det som det är och var.”

[6] Jag sade: ”Mycket bra, låt det bli som du vill. Du är fri och skainte placeras under någon tvång, det kan du vara säker på.”[7] Jairus säger: ”Nej, dessa ungdomar och faktiskt Guds verkliga änglar ser helt enkelt alltför rättvisa och söta ut. Det verkar vara omöjligt attbegå en synd i deras närvaro. Därför låt det komma som kan komma, jag     skall i alla fall behålla två.”

[8] Jag sade: ”Okej då, två skall lämnas kvar för dig och synligt bo i ditt hus, så länge som de känner att det är rätt. Min vän Jonael ska noggrannt göra dig bekant med Mina Vägar senare. Ty så länge som du och ditt hushåll vandrar på dessa vägar skall de stanna kvar och tjäna dig och skydda ditt hushåll mot alla bakslag, men om du avviker från Mina vägar, så kommer de också att gå ifrån ditt hus.”

[9] Jairus säger: ”Mycket bra, låt det bli så. Inget mer vin skall drickas i mitt hus, och med dess lager skall jag betala romarna den tioåriga beskattningen för de fattiga i detta område, som jag sagt; de druvor som växer i min vingård skall jag emellertid torka och äta som en angenäm, söt frukt, och sälja överskottet. Är det rätt så?”

[10] Jag sade: ”Perfekt. Vad du än gör av kärlek till mig och dina medmänniskor, som är dina bröder, skall göras väl och på rätt sätt.”

[11] Efter detta kallar Jag på två av ungdomarna, presenterar dem för Jairus och säger: ”Duger dessa två?” Jairus, himmelskt förtjust i hur de ser ut, säger: ’Herre, om du anser mig värdig, så är jag nöjd i djupet av hjärta, fast jag känner mig bara alltför ovärdig att besitta en sådan nåd från himlen. Men jag skall från och med nu oförtrutet sträva efter att göra mig värdig undan för undan. Och vad gäller mig själv, göra Din vilja, som blir ständigt heligare för mig.

[12] Men de två ungdomarna sade: ’Herrens vilja är vårt vara och liv. Varhelst detta genomförs aktivt där är vi de mest aktiva medarbetarna, som har makt och styrka för detta till övermått, eftersom vår makt sträcker sig bortom all synlig skapelse. Jorden är som ett sandkorn för oss och solen som en ärta i en jättes hand, medan allt vatten på jorden inte skulle räcka för att väta ner ett hårstrå på vårt huvud. Och mängden stjärnor skälver inför andetaget från vår mun. Men vi besitter inte denna kraft för att skryta inför människornas stora kraftlöshet utan för att tjäna dem i enlighet med Herrens vilja. Därför kan och vill vi också tjäna dig i enlighet med Herrens vilja, så länge som du är erkänner, godtar och respekterar sådant i handling. Men när du int längre gör detta då har du också lämnat oss, eftersom vi inte är något annat än Herrens Guds personliga vilja. Den som lämnar oss, honom kommer vi också att lämna. Detta berättar vi för dig i Herrens fulla närvaro, vars anlete vi ser hela tiden och vars mildaste antydan vi hör kalla på oss och kraftfullt dra oss till nya gärningar.”

[13] Säger Jairus om detta: ”Mina fagraste ungdomar, att ni besitter en stor makt, som är oöverskådlig för oss dödliga, detta förstår och begriper jag ganska klart. Men jag är också kapabel till mycket, något som kanske ni inte är kapabla till själva, på det att jag är stolt över min svaghet, vari det varken finns makt eller styrka. Men det finns icke desto mindre en styrka i denna svaghet genom vilken jag kan erkänna, godta och genomföra Herrens vilja.

[14] Naturligtvis inte i samma utsträckning som ni, ändå lägger Herrensäkert inte på mig större börda än jag kan bära. Och i denna mening verkar min svaghet ganska hedervärd för mig, eftersom det har stor betydelse att människans svaghet i slutändan fortfarande är kan utföra samma Guds vilja som er omätliga styrka och makt.

[15] Och om jag så långt har förstått Herren rätt, kan det ändå vara så att Herren föredrar svaga barns handling, och att till slut kraften och gärningarna hos Himlens stora och mäktiga andar ändå må låta sig ledas av jordens svaga små barn. Ty att komma och sitta vid småbarnens bord, eftersom Herren själv kommer till de svaga, då verkar det åtminstone för mig som om Han skall göra de svaga starka.”

[16] Säger ungdomarna: ”Ja, så är det verkligen och med rätta. Erkänn därför Guds vilja och handla i enlighet därmed och då har du redan vår kraft i dig, som inte är något annat än Herren Guds rena vilja. Vi har varken styrka eller makt av oss själva, och all vår styrka och makt är ingenting annat än Guds vilja som får sin uppfyllelse i och genom oss.”

[17] Jag sade: ‘Just nu, från alla sidor. Vi har nu befäst oss själva, och därmed, alla era älskade. Vi skall resa oss från bordet och påbörja vår resa igen. ”Alla står upp, tackar och följer Mig ut i det fria.’

Översättning från engelska av mig, Sture Blomberg.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

För Gud tas den rätta viljan emot som vore den själva handlingen.

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 60]

[1] Efter dessa Mina kommentarer har vi nått slottets innergård, till och med så väl avvägt att hela hans hushållsstyrka samtidigt kommer ut för att möta köpmannen, fullständigt förvånade och oförmögna att få fram ett ord, medan deras guvernör tar till orda och säger: ’Herre, herre, det har hänt någonting. Ingen av vår matlagningspersonal kan få fram någon lagad mat: allting går fel. Vi ville åtminstone ställa frukt, vin och en riktig mängd bröd på borden, men alla rum är så ordentligt låsta att vi inte kunde öppna en enda dörr ens med våld. Vad ska vi göra?’

[2] Köpmannen, som är till hälften förvånad och halvt rasande, säger: ”Det är så det går när jag bara sätter min fot på utsidan; ingenting annat än kalabalik på kalabalik. Vad gör kockarna? Har inte jag ofta varit värd för tio tusen gäster, och ändå har allting gått bra; nu finns det knappt tusen av dem och det är kaos överallt. Men vad ser jag? Ungdomar tittar ut från alla fönster, mitt slott är packat med människor och du och dina underordnade säger att alla dörrarna i mitt slott är låsta? Varför detta nu? Ljuger du eller förskönar du bara ditt sölande? Eller om rummen är låsta, vem låste då dessa?’

[3] Guvernören är svarslös inför sin herre, och denna slottsherres hela stora hushållsstyrka blir mycket förlägna och förfärade på grund av hans uppenbara ursinne, men alla söker förtvivlat efter en lösning.

[4] Men Jag sade till denne köpman: ”Kära vän, låt det räcka så just nu. Ty se, när dina tjänare och vakter tidigare kom till Mig i lunden, skickade av dig för att fråga vem jag är och vad jag håller på och bråkar om med en så stor folkmassa, så hade Jag som Herren en önskan om att du skulle ge oss en god lunch. Du var snabb att gå med på det, även fastän du inte visste vem han var som tog på sig att be om lunch för så många.

[5] Först tog dina tjänare och du mig för att vara en prins av Rom, och därför gjorde du dig ännu större besvär för att foga dig i Min begäran. Men när du efter mycket instruktioner från vår sida äntligen fåttss att inse att jag är Messias, var du lycklig i ditt hjärta och tänkte ännu mera på att vara värd för Mig och hela sällskapet efter din bästa förmåga, så att Jag skulle vara nöjd med att stanna hos dig i väntan på att dina krigsvärdar mot romarna från centrala och östra Asien, hade kommit samman, för att så under Mitt befäl driva ut alla fiender från Guds land, som alla är hedningar och inte tror på den Enda sanna Guden.

[6] Efter att du hade bestämt dig för det, beslöt Jag Mig också i hemlighet för något, och det är att även om vi är i ditt eget hus, skall du vara min gäst och inte Jag din. Jag förfogade därför över Mina fantastiska tjänare, och se, allt står i högsta beredskap och du skall ta del av den sannaste himmelska matsedeln vid Min sida.

[7] Men servera dina trädgårdars frukt och vadhelst ditt kök har levererat till de från Sykar som smädar och skryter vitt och brett och som fortfarande slår vilt omkring sig i din lund med okontrollerbart raseri för att inte också ha fått räknas bland de inbjudna. Jag menar, du borde inte ha några problem med det, ty se, när jag är medveten om någons rätta vilja, så accepterar jag redan detsamma som den fullgjorda handlingen. Hos dig hade jag kunnat urskilja en sådan vilja och därför befriade jag dig från de kostsamma arbetena eftersom jag är rikare än dig och därför inte vill vara tillgodosedd av dig utan vill att du ska vara tillgodosedd av mig.”

[8] Nu spärrade köpmannen upp ögonen och sade efter en stunds djupa tankar: ’Herre, för en syndare är detta för mycket på en gång. Jag kan inte förstå miraklet i dess fulla omfattning och djup. Om du bara vore en människa, som jag, så skulle det vara omöjligt för dig, för jag såg inga bärare i ditt sällskap. Varifrån skulle du då på ett naturligt sätt ha skaffat fram mat, högst märkligt? Jag hade tidigare faktiskt lagt märke till, och gör så fortfarande, vissa väldigt vackra manliga tjänare i ditt sällskap – med kanske kvinnliga tjänare bland dem – men varifrån kom de? Kamrarna i mitt slott äro många, och dessa mestadels oerhört rymliga, och 10 000 människor kan med lätthet rymmas där. Men nu ser jag dessa ytterligt vackra tjänare titta ner ner från alla fönster. Därför frågar jag: var kom de ifrån? ’

[9] Jag sade: ”Min vän, när du skall till att resa utomlands för att köpa och sälja, så tar du också tjänare med dig efter behov. Och se, så gör jag. Jag har oerhört många av dem. Du skulle knappast någonsin kunna fundera ut deras antal. När jag därför hemfaller åt vägen, varför borde då mina tjänare och arbetare stanna hemma vid ett sådant tillfälle?

[10] Säger köpmannen: ‘Herre, det här är helt i sin ordning, men jag skulle bara vilja veta var du och dina härliga tjänare kom från – det är detta som fascinerar mig.’

[11]  Jag sade: ”Låt oss först ta del av lunchen så kommer tidpunkten för att informera dig ytterligare ändå att erbjuda sig själv. Men nu har vi  sagt nog, och det är dags för vila och näring. Låt oss därför fortsätta till den stora hallen som intar en östlig position i detta slott och ligger utanför vårt synfält, ty vi befinner oss just nu i den västra ändan, varifrån det här slottets stora slottsvinge inte kan ses.”

[12]  Nu svimmar nästan köpmannen av beundran och säger efter en stunds stigande förvåning: ”Herre, nu börjar detta nästan bli alltför fantastiskt magstarkt för mig. Det hade faktiskt en gång funnits en östlig slottsvinge till detta Esau-slott, men ändå skulle minst två århundraden ha förfallit till oåterkallelig historia sedan existensen av en sådan slottsvinge. Men jag och mina föregångare känner knappast till någonting om detta. Hur kan du då tala om den här slottets östliga vinges stora sal?”

[13] Jag sade: ’Säg detta bara om du inte kan hitta en östlig vinge till ditt slott, men om du hittar en så kom ihåg att med Gud är allt möjligt. Men håll tyst om detta för Min grupp, därför att min omgivning är inte redo för sådana handlingar ännu.”

[14] Säger köpmannen: ”Nu brinner jag sannerligen av en önskan att sedenna östliga vinge till mitt slott, om vilken mina avlägsna förfäder knappast hörde ett knyst. Något av stommen kan visserligen fortfarande ses här och där, men det är ungefär allt som jag har ärvt från dennapåstått vackra tidigare slottvinge.” Först nu rör sig köpmannen snabbt framåt, och vi följer efter.

Översättning från engelska av mig, Sture Blomberg.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

Herrens himmelska tjänare.

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 47][1] 

Men vid denna tid anländer vi till Irhaels och Jorams hem, där allt hade 

gjorts i ordning för kvällsvarden, på samma sätt som föregående dag, bara 

långt mycket rikligare. Alla de många sykariterna som hade varit på 

berget börjar ta sitt farväl i korridoren, men en stor mängd ungdomar klädda 

i vitt steg in bland dem och bönföll dem att stanna till kvällsvarden.[2] 

Översteprästen som var förvånad över det stora antalet ungdomar och

framför allt över deras stora älskvärdhet, vänlighet och välvilja, steg 

omedelbart fram till mig och frågade mycket ödmjukt: ”Men herre, vilka 

är dessa magnifika ungdomar? Ingen av dem kan vara sexton år, ändå 

uppvisar de med varje ord och rörelse en  enastående bildning. Åh berätta 

för mig varifrån de kom och vilken skola de tillhör Åh så vackra och välväxta 

de är. Så oerhört trevligt och behagligt för hjärtat att bara höra ljudet av 

deras röster. Därför Herre, berätta, berätta för mig vilka dessa ungdomar är
och varifrån de kommer ?[3] 

Jag sade: ”Har du inte hört det som sagts sedan gamla tider: Den som är 

herre har också sina tjänare och skötare? Du kallar Mig Herre, och det passar

sig därför att jag också har Mina tjänare och skötare. Att de är högt utbildade 

bevisar att deras Herre måste vara högst vis och kärleksfull. Världens herrar

är emellertid hårda och kärlekslösa och så förhåller det sig också med deras 

tjänare; Men den Herre som är Herre i himlen och nu har kommit till jorden 

och till människornas hårda värld har också sina tjänare varifrån han
kommit, och tjänarna liknar honom eftersom de inte bara är hans tjänare utan också barn av hans visdom och kärlek. Har du verkligen förstått Mig ? 

[4] Översteprästen säger:

 ”Ja, Herre, försåvitt man alls kan förstå ditt högst 

tänkvärda bildspråk. Det återstår visserligen många frågor för att få klarhet 

i detta, men jag lämnar det där och hoppas att det ännu skall finnas gott om 

möjligheter för det idag.”[5] 

Jag sade: ”Åh ja, verkligen. Men låt oss nu gå till kvällsmaten, eftersom 

allt står färdigt.’[6] 

Folkmassan som hade tron ​​gick alla till kvällsvarden; endast den del 

som inte hade tron gick hem, eftersom de betraktade allt detta som en fälla. 

Orsaken var att dessa mestadels var emigrerade galiléer, bland dem

många från Nasaret, som kände Mig och också mina lärjungar, som de ofta sett på fiskmarknaden. Dessa sade också till de inhemska samariterna: ”Vi känner 

honom och hans lärjungar. Han är snickare till yrket och hans
lärjungar är fiskare. Han gick i skolan tillsammans med esséerna som är
mycket kunniga i alla slags konster, läkande och sällsynt magi. Sådant har
han lärt sig där och han utför nu sina konster för att vinna många följare
och stora inkomster till esséerna. Dessa ungdomar är dock välväxta,
förklädda flickor som köpts i Kaukasien, och som tillhör samma esséer;
dessa var tänkta att vara huvudattraktionen. Men vi ska inte så lätt låta
oss bedåras, eftersom vi vet att man absolut inte skojar med Abrahams,
Isaks och Jakobs Gud. Men för esséerna, som tror att deras förfäder skapade världen, är det lätt att skämta om sådant som de anser inte existerar. Så
länge som vi därför tror på Abrahams, Isaks och Jakobs gud har vi inget
behov av sådana bedrägerier från esséerna, och om vi någonsin skulle
förlora vår tro, så kommer inte esséerna med sina luriga budbärare att
bli någon ersättning, utan till slut göra oss till sadducéer, som inte tror
på någon återuppståndelse eller evigt liv. Men Jehova må rädda oss
från det. ”Med dessa kommentarer återvände de hem.[7] 

Jag och en stor del, bestående mestadels av samariter, sätter oss ned 

till måltiden, tar det lugnt efter en bra dags arbete och låter änglarna

passa upp oss, eftersom Jag också här arbetade i en öken, och det står skrivet:

”Och när Satan tvingades att ge sig av, kom änglar och passade upp honom.”

Översättning från engelska av mig.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

Strålande löfte för sanna efterföljare.

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1; kap. 48; röd text = Jesus, svart text = alla övriga][1] 

Men endast några vid bordet var medvetna om att bli betjänade av

änglar, med mat från himlen. De trodde på fullt allvar att jag hade sådana 

tjänare som en del av Mitt följe, och hade köpt dessa för pengar i Mindre 

Asien. Men de kunde inte förstå sig på deras stora gladlynthet, vänlighet och 

höga bildning, eftersom sådana slavar normalt hade sura miner och tog del 

av sin tjänst slaviskt och som maskiner, och rent allmänt kan det inte bli 

tal om någon utbildning eller filantropi hos dessa. Kortfattat så var 

gästerna mycket roade och översteprästen, som gradvis hade börjat 

inse att dessa många tjänare var övernaturliga varelser, kände sig stadigt 

mera obekväm, eftersom han kände sig generad för människorna, som även 

om de uppförde sig väl, enligt hans åsikt roade sig något lösaktigt med 

dessa härliga uppassare.[2] 

Men det som gjorde honom förlägen mest av allt var att de skyndade 

sig hem utan tro, trots alla tecken från den vida öppna himlen. Han talade med stor förskräckelse: 

”Min Herre och min Gud. Vad skall någonsin kunna 

omvända sådana människor någonsin om sådana tecken är fruktlösa? Du 

Själv, åh Herre, och de många änglarna från den öppna Himlen kunde inte 

omvända denna ras; vad skall jag, min arma stackare, göra med dem? Skulle 

de inte spotta mig i ansiktet om jag vågade undervisa dem om dig?[3]

 Jag sade: ”Har inte du också ett stort antal troende omkring dig? Gör 

dem till dina hjälpare så skall din uppgift bli lätt. Ty om en människa skall 

lyfta en viss vikt men saknar tillräcklig styrka, så anlitar han någon som 

hjälper honom. Om det inte räcker med bara en så anlitar han en andra 

och en tredje och kommer på så sätt att kunna bemästra bördan. 

När antalet troende väl är lika, och här lite fler än de som inte tror, 

då blir arbetet enkelt.[4] 

Det är tämligen annorlunda på platser där det inte finns några troende 

alls. Där gör man verkligen ett försök, så att ingen en gång skall kunna

ursäkta sig med: Jag har aldrig hört ett ord om detta.[5] 

Om man hittar en troende, stannar man hos honom och uppenbarar

Guds nåds rike för honom. Men om inte ens någon tar emot Ordet, går 

man vidare, men borstar också av sig dammet från ett sådant ställe från 

fötterna, därför att en sådan plats är då ovärdig någon annan nåd än 

den som också förlänas åkrarnas och skogens djur. Här får du då dina 

riktlinjer för din framtida inställning till alla de icke-troende.[6] 

Men jag uppmanar dig också att själv vara stark i din tro, annars 

kommer du att uppnå mycket lite för Mitt rike. Låt inte dig själv avledas 

av alla slags nyheter du kommer att få höra om Mig från Jerusalem om ett 

par år. Därför att där kommer jag att överlämnas till myndigheterna, och 

dessa skall döda denna Min kropp, men den kommer Jag att återuppliva 

igen på den tredje dagen och därefter förbli hos er till världens slut. 

Därför att den avfödan i Jerusalem skall tro endast när de är övertygade

om att det inte finns något sätt att döda Mig.[7] 

Och då kommer det också att hända att hårdnackade människor på 

olika platser på jorden kommer att fysiskt döda de som sprider 

evangeliet. Men just en sådan död skall då göra de förra troende, när de 

förstår att de som lever ett andligt liv utifrån Mitt Ord inte kan dödas. 

Ty dessa dödade ska sporadiskt återvända till sina elever och undervisa 

dem om dem Mina vägar.[8] 

Men när det gäller de hårdhjärtade, världsliga människorna som 

antingen inte har någon tro eller har någon men ändå inte handlar i enlighet 

med vad tron lär ut, så kommer varken Jag eller Mina lärjungar att till

fullo avlägsna deras hjärtans mörka tvivel. Men när deras kötts slut kommer 

över dem, så kommer de att få smaka på sin trolöshets ondska och 

följderna av att inte hålla sig till Min lära genom gärningar, till och med medan de som tror på Mig genom gärningar varken kommer att få känna på eller smaka på döden.[9] 

Ty när jag öppnar köttets dörr för dessa, skall de stiga ut ur sitt kött som 

fångar från sina celler när deras herres mildhet gjort dem fria.[10] 

Bli därför inte förvirrad när du kommer att få höra den ena eller

andra saken om Mig. Därför att den som rättar sig efter tron och är orubbad 

i tro och kärlek till slutet, såsom jag undervisar och har undervisat och skall 

lära ut om och om igen, skall uppnå salighet i himlens eviga rike, som du nu 

ser öppet ovanför dig, med Mina änglar uppstigande och nedstigande.’

Översättning från engelska av mig.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net