Etikett: den romerske befälhavaren

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25, kap. 71]

[1] Efter detta besked frågar jag befälhavaren om det inte finns några  sjuka på det här stället. Säger befälhavaren: ’Min vän, om du  också är bevandrad i helandets konst, bota då min fru. Därför att hon drabbades redan för ett år sedan av någon hemlig sjukdom, som ingen läkare kunnat ställa diagnos på. Kanske din djupa  visdom kunde identifiera denna sjukdom och hjälpa min fru ur den?

[2] Jag sade: ’Jag kan berätta för dig att din fru är botad. Skicka efter henne.

[3] Befälhavaren sänder omedelbart iväg en av sina tjänare, som den gladlynta hustrun möter upp redan på tröskeln och beger sig själv med honom till befälhavaren. Det senare är gränslöst förvånad och säger till mig: ”Min vän, du är en Gud.”

[4] Jag sade: ‘Ni människor är då alla desamma. När ni inte ser några mirakler, så tror ni inte. Ändå är ni välsignade för att ni tror, även om detta är på grund av undren. Den som ändå inte tror trots undren, som jag åstadkommer, har sjunkit ner i döden.

[5] Men i framtiden skall bara de människor uppnå välsignelse som tror på grund av sanningen i Mitt Ord enbart, utan under, och lever i enlighet med det. Dessa skall då upptäcka det enda levande undret inom sig själva, som kallas evigt liv, och detta kommer ingen att kunna ta ifrån dem.

[6] Du är nu förtjust över att jag har botat din fru genom Mitt hjärtas vilja och du frågar dig själv oavbrutet: hur är det möjligt? Men jag säger dig: om en människa levde i överensstämmelse med sitt inres rena kärlek och sedan stötte på en sådan sanning, och inte längre tvivlade på sanningen, kunde han sedan säga till ett av bergen omkring: stig upp och kasta dig i havet. Och berget skulle stiga upp och kasta sig i havet.

[7] Men eftersom ingen sådan sanning finnes i dig eller i många andra, kan du inte bara inte uträtta sådana gärningar, utan måste dessutom också många gånger hals över huvud förundras över att Jag, som är helt och fullt uppfylld av en sådan sanning, utför gärningar inför dig som kan åstadkommas endast genom den inre levande sanningens kraft.

[8] Endast inom en sådan sanning kommer tron, som hos människan är andens högra hand, att bli levande i kraft-handling och Andens arm når långt och utför stora saker.

[9] Om du genom en sådan sanning kommer att ha  stärkt dina andliga armar tillräckligt mycket, så kommer du att kunna göra det jag nu har gjort inför dig, och dessutom kommer du att förstå att detta är mycket lättare än att lyfta en sten från marken med din kropps hand, och kasta den flera steg framför dig.

[10] Lev därför i enlighet med en sådan lära från Mig. Var sådana som gör saker och ting och var inte bara overksamma åhörare och beundrare av Mina ord, läror och gärningar, så skall ni inom er själva ta emot det som ni nu så mycket beundrar hos mig.

[11] Men allt jag visar er här gör jag inte av Min egen kraft utan av kraften från Honom som undervisade Mig innan världen fanns till. Och Han är Den som du kallar din Fader, även om du inte känner honom och aldrig har känt Honom. Men han, som du säger att han är din Fader, det är densamma som allting kommer ifrån, såsom änglar, sol, måne och stjärnor och jorden med allt i och på den.

[12] Som denna Fader emellertid undervisade Mig innan hela världen fanns till, på samma sätt undervisar jag dig, så att Fadern, som nu lever i världen, skulle bo och vittna i dig såsom i Mig om den ursprungliga rena sanningen, som kommer ur det eviga urfundamentet, som kallas kärlek till Gud, vilket faktiskt är själva Guds väsen.

[13] Därför får du inte bli alltför hänförd av de tecken, som jag åstadkommer inför dina ögon, så att du inte skapar en död tro under dom som ingenting gagnar, utan lever och handlar i enlighet med vad jag lär dig. Och du skall då komma över det som du nu beundrar hos Mig och omåttligt förundras över, för ni är alla kallade till att vara fullkomliga. Nu vet du allt. Gör så, så skall du komma att inifrån kunna skönja om jag för dig talade sanning eller inte. Bevisa därför Min undervisning genom gärningen, med ihärdighet och fjärran från halvhjärtat, och först då ska du förstå om denna lära är av människan eller av Gud.’

[14] Efter denna viktiga instruktion säger befälhavaren: ‘Nu börjar det ljusna för mig. Trots de omätbara djupen av visdom i allt detta, som för oss vanliga människor till en början är svåra att begripa, ligger det ändå till slut inte så mycket i det. Ty om insikt kan uppnås genom gärningen allena, då lämnar jag alla ytterligare grubblerier över det, för att först efter att ha invigts i hela läran av Jonael skrida till handling på fullt allvar därefter. Och detta beslut står sig.’

[15] Jag sade: ”Bra, min vän; om du emellertid kommer till ljuset på detta sätt, låt detta ljus också lysa över dina bröder så kommer du med detta att bereda en belöning i himlen. Men nu beger vi oss mot Sykar; ty Jag har där också ytterligare något att uträtta. Och låt oss därför gå vidare.’

Översättning från engelska av Sture Blomberg.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 68]

[1] Men nu hade den romerska krigs-delegationen kommit fram, och deras ledare gav Mig en skriftlig uppmaning från detta forts överbefälhavare, genom vilken denne för allmänhetens skull bönfaller Mig att inte bry Mig om vad som hände och att övertyga sällskapet om att inte sprida ut vad som hände, därför att det skulle åsamka honom skada, men inte gynna någon. Men om de gjorde den romerske överbefälhavaren till vän snarare än till fiende skulle det vara till mer gagn än skada för alla. Jairus  borde också hålla tyst och vara säker på att lämnas i fred i sitt hem. Men skulle Jag i vilket fall besöka honom i hans residens eftersom han har hemliga och viktiga saker att diskutera med Mig?

[2] Mitt svar till skriftens budbärare var: ”Säg till din herre att hans önskemål skall tillgodoses. Men jag skall ändå inte komma till hans residens, utan om han vill tala med Mig om hemliga och viktiga spörsmål, så skall han invänta mig vid ingången till detta område, varvid Jag skall berätta för honom vad det handlar om, som han vill diskutera.

[3] Med detta går budbäraren iväg med sitt sällskap för att framföra allt som han hörde från Mig till sin herre, och den senare  går med sina ombud omedelbart till detta ställes port för att invänta Mig. 

[4] Jairus frågar mig emellertid om en sådan inbjudan kan bli betrodd, eftersom han känner till den uttalade slugheten hos denna överbefälhavares, som är överste. På detta sätt förmodas denne redan ha skickat många till den andra sidan.

[5] Jag sade: ’Käre vän, Jag känner honom också, både som han var och nu är. Ynglingarna har i honom ingjutit en respekt som är bestående och han betraktar dem som andar, och Mig som en son till deras gud Jupiter, och nu vill han ta reda på hur mycket substans det ligger i detta. Men Jag vet vad Jag skall säga till honom.’ 

[6] Jairus är nöjd med detta, även när vi kommer till porten där överbefälhavaren och hans officerare väntar på oss. Han stiger genast fram och hälsar vänligt på Mig, och dryftar genast sina angelägenheter. 

[7] Men jag var snabbare och sade: ”Min vän, Mina tjänare är inte skyddsandar, och Jag är inte på något sätt son till din Zeus. Och nu vet du allting, som du ville veta om Mig och ämnade fråga Mig.”

[8] Befälhavaren blev förbluffad över att jag öppet berättade för honom det som han endast hade tänkt, men inte antytt för någon.

[9] Efter att ha varit konfunderad över detta ett tag frågar han Mig igen: ”Om du inte är detta så säg mig vilka du och dina tjänare verkligen är. För ni måste med alla mått mätt vara mer än vanliga människor, och det glädjer mig att bevilja er de rätta hedersbetygelserna”

[10] Jag sade: ”Varje människa, som frågar uppriktigt och ärligt, är värdig att bli besvarad på liknande sätt. Du har nu frågat mig ärligt och uppriktigt och du kommer få ett liknande svar, så lyssna därför på Mig. För det första är jag det och den, som står framför dig, nämligen en människa.  Det finns säkerligen många på jorden som ser ut som Mig, ändå är de inte människor utan bara mänskliga skal. Men ju mer fulländad en sann människa är, desto mer makt och styrka ligger i hans insikter och verkningsfulla vilja.”

[11] Befälhavaren säger: ”Kan varje människa uppnå Din fulländning?”

[12] Jag sade: ”Sannerligen, om han gör det som Jag undervisar honom om för hans fulländning”

[13] Befälhavaren ber: ”Låt mig då höra om din lära så jag skall försöka handla så”

[14] Jag sade: ”Undervisningen kunde jag säkert låta dig få, men den skulle tjäna dig litet, eftersom du inte skulle leva efter den. Ty så länge som du förblir det som du av Rom är anställd för att uträtta, kan Min lära inte bli till någon nytta för dig, såvida du inte skulle lämna allt och följa Mig, annars vore det omöjligt för dig att leva enligt Min lära”. 

[15] Befälhavaren säger: ”Ja, det skulle bli väldigt svårt. Du kunde icke desto mindre ge mig något av det grundläggande i din lära? Ty jag har redan förvärvat kunskap om många ting som jag är ganska bevandrad i, så varför skulle jag inte kunna få lite grepp om din lära? Kanske kunde jag ändå tillämpa den i viss utsträckning? 

[16] Jag sade: ”Min vän, eftersom Min lära består i att följa Mig, utan vilket man inte kan inträda i Mitt fullkomlighetens rike, hur skulle du då kunna tillämpa den?

[17] Befälhavaren säger: ”Detta låter visserligen konstigt, men det kan ligga något i det. Låt mig tänka på det en stund.”

[18] Befälhavaren funderar en stund och säger: ”Menar du med det ett fysiskt eller i princip ett moraliskt följande?

[19] Jag sade: ”Det som föredras när det gäller att följa Min lära är att, om möjligt, följa Mig kroppsligen kombinerat med att följa Min lära i moraliskt hänseende. Men där det personliga följandet på grund av yrket inte är möjligt, räcker det med att samvetsgrant följa läran moraliskt. Men Jag Själv och kärlek till Mig och alla människor måste vara grunden för samvetet, annars vore moraliskt efterliknande andligen dött. Förstår du detta?

[20] Befälhavaren säger: ”Detta är oklart. Men om det är så, vad ska jag då göra med alla mina fina gudar? Mina förfäder trodde på dem. Är det rätt av mig att förbli trogen dessa förfäders tro, eller borde jag börja tro på judarnas Gud?

Översättning från engelska av Sture Blomberg.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net