Etikett: Mirakler

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 66]

[1] Vi drar oss ändå iväg österut och når snart en liten by, på cirka tjugo furlongs (*) avstånd från slottet. Hela samhället rusar glatt ut för att möta oss, och frågar ödmjukt vad de kan göra för oss. Men Jag säger: ’Har ni inte några sjuka ibland er? De bejakar det och säger: ’Ja, vi har en som lider mycket av gikt.”

[* 1 furlong ≈ 200 m]

[2] Jag sade: ”För hit honom då, så att han kan bli frisk igen. En av dem säger: ’Herre, det kommer att bli svårt. Denna lidande person är så förlamad att han inte har kunnat komma upp ur sängen på nästan tre år, och hans säng är svår att flytta, eftersom den är förankrad i marken. Skulle du kunna tänka dig att gå till honom ? Jag sade: ”Varför rullar ni inte in den sjuka i en matta och tar med honom hit, eftersom sängen är svår att flytta.” Som svar skyndar sig flera av dem till huset där den som drabbats av gikt ligger, lindar in honom i en matta och tar honom till Mig på gatan och säger: ”Herre, här är den stackars personen, som lider.”

[3] Men Jag frågar den sjuka om han tror att Jag kan bota honom. Den sjuka slänger en blick på Mig och säger: ’Kära vän, du ser verkligen ut som om du kunde. Du verkar verkligen vara en riktig healer. Jovisst, jag tror på det.’

[4] På detta sade Jag: ”Stig nu då upp och gå. Din tro hjälpte dig, men se upp med en viss synd från och med nu, så att du inte återfaller i gikt, vilken en andra gång kommer att bli mera akut än den är nu.”

[5] Och den sjuke reser sig genast upp, tar upp mattan och går. Då han först då inser att han är helt botad, faller han ner på knä framför mig, tackar Mig och säger slutligen: ’Herre, i dig finns mera än mänsklig makt. Prisad vare Guds kraft i dig. Åh, välsignad är kroppen som födde dig och ännu mera välsignad är bröstet som gav dig näring.’

[6] Men Jag säger till honom: ’Och välsignade äro de, som hör Mina ord, bevarar dem i sina hjärtan och lever efter dem. Säger den sjuke: ’Herre, var kan man höra dig tala?

[7] Jag sade: ’Du känner säkert översteprästen Jonael i Sykar, som offrade på Gerizim. Se, han har Mitt ord; gå och lär från honom. ”Säger den helade:” Herre, när är han hemma?  ”Jag sade: Han står här bredvid Mig. Fråga honom så kommer han att berätta.’

[8] Nu vänder sig den helade till Jonael och säger: ’Jehovas högvördiga överstepräst i Gerizim, när kan jag få komma in i ditt hus? ’

[9] Säger Jonael:‘Ditt arbete har hittills bara bestått i att ligga ner, och att tålmodigt uthärda ditt lidande; därför kommer du inte att sakna någonting hemma. Res med oss ​​idag och hör. Det skall inträffa ganska många fler händelser, och i morgon skall du förstå allt.’

[10] Säger den helade: ‘Om det anses värt att resa i ett sådant samhälle, då följer jag med dig med mycken glädje. Ty, kära vän, när man var tvungen att tyna bort i en hård säng i 3 år, ofta med outhärdlig smärta, och nu genom ett gudomligt mirakel plötsligt blir läkt från den otäcka sjukdomen, då uppskattar man sin hälsa. Och vilken glädje ger det inte att promenera omkring med raka lemmar. Det är därför som jag skulle vilja göra som en David – dansa och hoppa framför dig, och med stora jubelrop prisa Herrens stora godhet.’

[11] Säger Jonael: ‘Gå och gör så, så att det inför våra ögon skall  uppfylla sig själv, som det står skrivet från Herren: ”Då ska den lama mannen skutta omkring som ett rådjur ”(Jesaja 35: 6).

[12] Med detta kastas den helade av från mattan och förflyttar sig snabbt framför sällskapet och börjar hoppa och jubla, utan att låta någon hindra honom i hans glädje. Ty de romerska legosoldaterna och bovarna tillsammans med deras ledare, som av de två änglarna vid slottet skingrats till en sidospår, avbryter hans glädjesprång efter bara två eller tre furlonger och frågar honom vad han håller på med. Men utan att låta sig själv bli förlägen och utan att tyckas ta hänsyn befälhavarens fråga, säger han medan han fortfarande hoppar och skuttar: ‘När människor blir glada blir boskapen ledsen, för människans lycka betyder död för boskapen. Var därför glad, var glad.” Så håller den helade på. Detta irriterar befälhavaren, och han förbjuder honom att föra ett sådant oväsen.

[13] Men den helade säger: ’Varför förbjuda min glädje? Jag var sängbunden i 3 år med gikt. Hade du kommit till mig och sagt ”res dig upp och gå ”, och fått mig att bli så frisk, som jag är nu, med sådana ord, då skulle jag ha dyrkat dig på ett gudomligt sätt tillsammans med alla dina heliga ord från din mun. Men eftersom du inte är sådan, och din makt är ett rent intet i jämförelse med min Herres, så lyder jag min mäktiga Herre, och därför återigen var glad, var glad.’

[14] Nu förbjuder befälhavaren honom på allvar att hålla på och spela teater på det där sättet och hotar honom med bestraffning. Men i samma ögonblick kommer två av ungdomarna till den glade och säger: ’Låt dig inte bli  hindrad i din glädje. ’

[15] När han ser de välbekanta ungdomarna, skriker befälhavaren till sin obeväpnade trupp: ‘Dra er tillbaka! Se, ytterligare två Plutos tjänare!’

[16] Vid denna befallning lade truppen benen på ryggen på ett sätt som man inte sett förut. Men den helade hoppar och jublar nu desto mer, och ropar efter att de dragit sig tillbaka: ’Var glad, var glad; när människorna är glada blir nötkreaturen ledsna! ” Sedan tystnar han lite, och när han återvänder till Jonael, säger han: ’Min vän, om du inte har något emot att vi pratar medan vi går, kunde du göra mig bekant med några av denna Herres nya ord, som gav mig min hälsa? För om jag skall göra sådana Ord till min lag så måste jag känna till dem först.’

[17] Jonael säger: ‘Titta, vi närmar oss en annan by, som är en liten stad, enligt den nya romerska konstitutionen; det blir något för Herren att åter ta sig an. Men du skall ändå följa med oss in i staden; i mitt hus eller i Irhaels kommer du att få logi så länge som det behagar dig. Där ska du få bli bekant med allt. Vi är inte långt från staden nu. Denna ort, som vi kommer till, tillhör redan staden, enligt den nya romerska ordningen. Men eftersom den huvudsakligen fungerar som en romersk fästning, avskilde de den från Sykar och omgav den med ett skyddsvärn och upphöjde den till en plats med ett eget namn. Området är inte stort, och med tusen steg kommer vi att ha det bakom oss. Sedan svänger vi åt vänster, och har då knappt sju furlonger kvar till Sykars byggnader. Ha därför bara lite mer tålamod så kommer dina önskemål att uppfyllas.’

[18] Säger den helade: ’Åh av Abraham, Isak och Jakob. Om det här området står under romersk ockupation då ligger vi illa till, eftersom den romerska befälhavaren för bara några ögonblick sedan måste ta till benen på det mest försmädliga sätt.’

[19] Säger Jonael:  ’Detta ska vi lämna till Herren, som är med oss nu. Han kommer att reda ut allting på ett ytterst bra sätt. Men jag ser redan en avdelning krigare, som är på väg mot oss med en vit flagga. På mig verkar detta vara ett bra tecken.’

[20] Säger den helade: ’Åh ja, såvida det inte är den vanliga romerska krigslisten? Ty romerska och grekiska legioner är ytterst skickliga i denna konst.’

Översättning från engelska av mig, Sture Blomberg
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 62]

[1] Nu säger köpmannen ingenting mera, tackar Fadern med Mig och sätter sig sedan vid ett stort bord i mitten av hallen. Jag och alla Mina lärjungar, Jonael och hans fru och döttrar, Irhael med sin make Joram, med modern till Min kropp mellan dem, sätter sig ned vid samma bord.

[2] Detta gör köpmannen övermåttan lycklig, varför han säger: ”Herre, för att jag skall anses vara värdig Dig sittande vid det bord, som  jag satte mig ned vid, vill jag framöver ge de fattiga en tiondel av allt det som mina åkermarker producerar och betala deras skatt till romarna tio år i förväg. Efter denna tid hoppas jag dock på Gud, Din och vår Fader, att han ska befria oss från denna plåga genom Dig, o Herre, i vilket syfte jag utanför har redan erbjudit dig min fulla hjälp med alla mina resurser.

[3] Åh Herre, bara befria oss från denna pest och gör att judarna i Jerusalem återigen kommer att förena sig med oss; de har distanserat sig själva skyhögt från den gamla sanningen. Hos dem råder endast själviskhet, dominans och glitter. De tänker inte längre på Gud och det finns inget spår av kärlek till medmänniskan. De hånar Gerizim till och med när de omvandlar Jehovas tempel till ett näste för penningväxlare och månglare. Och om de anklagas för att ha plundrat Guds heligaste av heliga förbannar de och skymfar honom som vågar kalla dem vid deras rätta namn. Herre, detta måste förändras. Det kan inte förbli på detta sätt, och om det gör det, då kan ytterligare en syndaflod förväntas snart. Runt om i världen finns ingenting annat än hedningar på hedningar, ändå finns det i Jerusalem och Judéen judar, präster, leviter, skriftlärde och fariséer och penningväxlare, som är tio gånger värre än alla hedningar. Kort sagt, världen är sämre nu än på Noas dagar. Om ingen hjälp kommer med Messias, som tar upp ett flammande svärd, så måste vi uppenbarligen bygga en ny ark. Herre, gör därför vad som är i Din makt. Jag kommer alltid att stödja dig.”

[4] Till detta sade Jag: ’Kära Jairus, titta på Mina ungdomar. Jag säger till dig: Jag har ett sådant antal av dem att de inte skulle få plats på tusen gånger tusen jordglober. Ändå räcker det med bara en av dem för att förstöra hela Romarriket på tre röda sekunder. Men även om du är bättre än judarna, så delar du ändå deras totala missuppfattning om Messias och Hans rike.

[5] Messias skall verkligen upprätta ett nytt kungarike på denna jord, men – lägg noga märke till detta. Inte ett materiellt sådant under krona och spira utan rike av anden, sanningen, den rätta friheten genom sanningen, under kärlekens odelade herravälde.

[6] Världen skall emellertid uppmanas att träda in i detta rike. Om den svarar på denna uppmaning, kommer evigt liv bli dess belöning. Om den emellertid inte svarar, även om den förblir som den är, skall den icke desto mindre i slutändan få evig död som arvedel.

[7] Messias, en Människoson just nu, har inte kommit för att döma den här världen utan bara för att till kärlekens, ljusets och sanningens kungarike kalla alla dem som nu vandrar i mörker och död.

[8] Han kom inte till denna värld för att vinna tillbaka för dig vad dina fäder och kungar förlorade till hedningarna, utan bara för att  till dig ta tillbaka det som Adam förlorade för alla människor som någonsin levat eller kommer att leva på den här jorden.

[9] Fram till i dag har ingen själ som lämnat kroppen förts bort från jorden. Ett oräkneligt antal, med början från Adam ända fram till denna timme tynar bort i jordens natt. Men först nu och framgent kommer de att befrias. Efter att Jag har stigit högt upp i skyarna skall Jag öppna vägen från jorden till himlen för dem alla, och på detta sätt kommer alla att träda in i evigt liv.

[10] Ty se, detta är den uppgift som Messias skall fullgöra, och ingenting som helst annat. Och du behöver inte kalla på dina krigare från Bortre Asien, eftersom jag aldrig kommer att behöva dem. Men andliga arbetare för Mitt rike kommer jag att behöva många, och dessa ska Jag Själv träna upp. Vissa sitter redan vid detta bord, men ganska många fler av dem kommer att göra sig redo för all kärlek och sanning.

[11] Se, det Min uppgift att åstadkomma detta. Tänk på det nu och berätta för Mig vad du tycker om en sådan Messias.”

[12] Säger köpmannen Jairus: ”Herre, det måste jag tänka över grundligt.

[13] Eftersom ingen har ännu hört talas om den här typen av Messias. Men jag tror att en sådan Messias skulle vara till liten nytta för världen. Därför att så länge som världen lämnas så som den är, så skall den förbli en obehaglig fiende till allt andligt. Men jag ska nu ytterligare tänka över det.”

Översättning från engelska av mig, Sture Blomberg.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 61]

[1] När han når det första våningsplanet lägger han märke till han den tidigare nämnda slottsvingen och springer förtjust genom den öppna dörren, tittar på den stora hallen och sjunker ihop av förvåning. Men några av de vita ungdomarna går omedelbart över och hjälper honom upp och styrker honom. Efter att ha återhämtat sig något, kommer han mot Mig igen och frågar Mig med en röst som skälver av förundran: ”Åh, Herre, var snäll och berätta för mig en gång och för alla om jag är vaken eller om jag sover och faktiskt drömmer.”

[2] Jag sade: ”På det sätt som du frågar så verkar du verkligen vara mer sovande än vaken, men du är icke desto mindre vaken och det du ser är en solid verklighet. Utanför i lunden berättade du själv för Mig hur du hade hört hur jag snabbt hade rustat upp Josefs gamla hus, för närvarande bebott av Irhael som ägare. Således, om jag nu kunde återuppbygga Josefs hus, då borde jag säkert kunna förnya Esaus gamla fort?”

[3] Säger köpmannen: ”Ja, ja, det kan nu ses och är sant; men det är ändå otroligt att en människa skall åstadkomma sådana saker. Lyssna på mig, Herre, om du inte är en profet som Elias, då måste du antingen vara en ärkeängel i mänsklig form eller i slutändan Jehova själv. Eftersom sådana saker bara är möjliga för Gud.”

[4] Jag sade: ”Jo, jo, om du inte hade sett några tecken till mirakel skulle du inte ha trott mig. Nu tror du mig naturligtvis, men i en sådan tro är du inte fri i anden. Men för att du ändå skulle bli friare i anden säger jag dig: inte Jag utan dessa många ungdomar gjorde detta; sådan kraft har de från Gud Fader. Dessa kan du fråga hur de gjorde detta.”

[5] Säger köpmannen: ”Det stämmer. Jag hade redan utanför frågat Jonael varifrån dessa härligt vackra unga varelser kom, men fick inget svar och hänvisades helt enkelt till dig. När jag kom över till dig, glömde jag konstigt nog allt om detta; Jag blev bara intresserad av Dig Själv, och vårt samtal tog en ganska annorlunda riktning. Först nu kommer det tillbaka till mig, och jag skulle vilja att du ger mig en korrekt förklaring till var dessa de fagraste ungdomar kommer ifrån.”

[6] Jag sade: ”För att inte låta dig vänta längre på svar kan Jag säga dig att detta är Guds änglar, om du kan godta det. Men om du inte vill godta detta, så ta dem för vad du vill, förutom djävulen och hans tjänare.”

[7] Säger köpmannen: ”Åh Herre, vad, vad är det som händer med mig? Tidigare frågade jag dig bara om jag verkligen är vaken eller om jag sover och drömmer, men nu frågar jag dig om jag fortfarande lever. Eftersom sådana saker säkert inte kan äga rum på själva jorden.”

[8] Jag sade: ”Åh, förvisso lever du på jorden. Jag har öppnat din inre syn, så nu kan du också se himmelens andar. Men fråga nu inte mer, för det är dags för lunch. Allt är färdigt, så låt oss flytta över till borden.”

[9] Säger köpmannen: ‘Ja, ja, rätt så. Men jag kommer inte att kunna att äta mycket för under efter under. Nej, så sent som i morse skulle jag inte ha kunnat misstänka något liknande. Detta kom över mig alldeles för snabbt och oväntat. Det är knappt tre timmar sedan du från Sykar steg in i min lund, men vad har inte hänt sedan dess? Det mest otroliga. Och ändå är det så.

[10] Men vem andra än vittnena skall tro på det som hände, även om tusen vittnesmål bekräftade detta? Herre, Herre, Du store mästare, undervisad och vägledd av Gud Själv, jag tror det därför att jag nu ser det med mina egna ögon. Men berätta det för tusen andra så kommer de inte bara att misstro det utan bli förolämpade och kalla den som vittnar för en upprörande lögnare. För det därför inte vidare överallt, för denna sak är alltför fantastiskt bra. Vem har någonsin skådat en härlighet som den här hallen? Väggarna är som rena ädelstenar, taket guld, golvet silver, de många borden av jaspis, hyacint och smaragd, hyllorna av guld och silver, dryckeskärlen som renaste diamant och uppläggningsfaten liknar den finaste lysande rubin; bänkarna runt borden återigen är av ädel metall och möbelklädseln av djupröd siden och arom av mat och dryck som om de vore från himlen. Och allt detta på låt oss säga tre timmar. Nej, detta är otroligt många gånger över.

[11] Herre, du måste vara antingen Gud Själv eller åtminstone definitivt Guds Son.”

[12] Jag sade: ”Förvisso, förvisso. Men nu till måltiden. Efter måltiden skall du få reda på mer, men nu lägger jag inte till mer innan måltiden. Se bara de många som hungrar och törstar, eftersom det är ganska varmt idag. Låt dem därför först bli uppfriskade och styrkta, så kommer allt andligt att komma till sin rätt igen.’

Översättning från engelska av mig, Sture Blomberg.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 67]  

[1] Säger Jonael: ’Sådana knep kan ha lite framgång hos människor, men mot Guds kraft är sådana knep till ingen nytta. Endast ren och sann kärlek åstadkommer någonting hos Gud. Allt annat är bara som agnar i den starka orkanvinden. Var därför inte orolig, eftersom Gud är med oss. Vem kan då stå emot oss?’

[2] Säger den helbrägdagjorda:  ‘Ja, verkligen, du har rätt. Men Gud var utan tvekan också med Adam, ändå visste Satan hur han skulle lägga vantarna på honom med underfundig list. Och efter en tre-dagars kamp måste Mikael ändå lämna över Mose kropp till honom. Gud är visserligen utan tvekan allsmäktig, men Satan är fylld av den värsta sortens list och detta har redan åsamkat Guds folk mycket skada. Därför är försiktighet nödvändig i närheten av en tiger så länge den lever. Först efter att den är död kan man andas ut utan att behöva vara försiktig.’

[3] Jonael säger: ’Du måste komma ihåg att under förgången tid tillät Herren Satan att handla si eller så, ty den först skapade andens (Lucifers) frihetstest måste tillåtas få ta lång tid, eftersom han inte bara var den första, utan också den största av de skapade andarna.

[4] Men denna tid har nått ett slut och mörkrets prins kommer nu att bli avsevärt begränsad och inte längre kunna att röra sig lika fritt som tidigare.

[5] Om rätt kärlek till Gud bor inom oss skall det därför bli lättare att gå omkring på jorden än vad som tidigare under lagens hårda ok varit fallet.

[6] Från Adam till vår tid regerade visdomens lag och sådan visdom och en stark och ovillkorlig vilja krävdes för uppfylla en sådan lag inom en själv.

[7] Men Gud såg att människorna aldrig skulle uppfylla visdomens lag och kom därför själv till världen för att ge dem en ny lag om kärlek, som de lätt kommer att kunna följa. Ty i visdomens lag lät Jehova bara sitt ljus stråla bland människorna. Ljuset var inte han själv, det flödade bara från honom till människorna på precis samma sätt som människorna har sprungit ut från honom, men ändå inte är Jehova Själv. Jehova Själv kommer emellertid till människorna genom och inom kärleken, tar andlig boning hos människan med hela sin sanning och gör därmed den skapade människan lik honom själv i allt. Då kan Satan inte längre genom sin slughet skada en människa som är beväpnad på detta sätt, ty Jehovas ande inom människan ser alltid igenom Satans knep hur lömska de än är och har alltid gott om makt för att smula sönder Satans fullkomliga vanmakt.

[8] Profeten Elias beskrev mänsklighetens nuvarande situation, när Jehova kommer direkt till människorna i kärlek, som ett milt rassel som passerade grottan, men Jehova fanns inte i den stora stormen och i elden.

[9] Därför är det milda rasslet människornas kärlek till Gud och deras bröder där Jehova själv bor, medan han inte bor i visdomens storm och lagens flammande svärd.

[10] Och eftersom Jehova själv nu är med oss, för oss och bland oss, behöver vi inte frukta Satans knep lika mycket som var fallet under antiken och i det förgångna, sorgligt nog; och du kan se den blodtörstiga romerska tigern i ögat och vara ganska mycket modigare och mera obekymrad. Lade du inte märke till hur en hel legion just nu lade benen på ryggen på ett högst vanhedrande sätt inför de två ungdomarna? Ändå gör et stort antal sådana ungdomar oss sällskap och borde vi då vara rädda för romare som närmar sig oss med vita flaggor? Inte ens i drömmen, säger jag, och än mindre i verkligheten.’

[11] De helade ser förvånade ut och säger efter ett tag: ”Vad sade du? Är Jehova nu ibland oss? Jag trodde denna man som hjälpte mig bara var den väntade Messias? Hur kan Jehova och Messias vara En för dig?

[12] Jag har inga problem med att förstå att Jehovas makt genom Messias skall visa sig fullkomligare än alla profeternas tillsammans, men jag skulle inte ens ha vågat tänka, än mindre uttrycka att Messias och Jehova skulle vara En. Förutom att det står skrivet att man inte ska föreställa sig att Jehova har någon likhet med någonting, och nu denna människa, som sannerligen har alla Messias attribut, skulle han vara Je-ho-vah själv? Detta är okej för mig, så länge det är okej för dig som överstepräst.

[13] Att Messias kunde vara en speciell Gud trodde jag direkt efter att jag botats, för enligt skriften är vi alla gudar mer eller mindre, beroende på hur Jehovas lag efterföljs. Men att Han skulle vara Jehova själv? Tja, om det är så, då borde vi handla annorlunda. Han själv har läkt mig – och det betyder nu att tacka honom på ett helt annat sätt.’  

[14] Här vill han genast komma över till Mig. Men Jonael håller tillbaka honom, och råder honom att göra det när vi kommer till Sykar och den helade är nöjd med detta.

Översättning från engelska av Sture Blomberg.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net 

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1; kap. 51]

[1] Översteprästen säger

: ”Herre, ska vi börja äta igen? Styrkte vi oss inte med mat och drick redan i början av kvällen? Jag för min del är fullkomligt styrkt och kan varken äta eller dricka mer.[2] 

Jag sade: ”Du har svarat rätt, för du har ätit dig mätt på mat och kostbart vin från himlen. Men det finns många här som varken vågade äta eller dricka, eftersom de ännu inte hyste någon aktning för Mitt namn eller Mitt ord och var rädda för häxeri. Men nu efter att de hört vårt samtal och insett dess kristallklara sanning, blev de kvitt sin fåniga rädsla och hunger och törst intog dess plats. Nu skulle de vilja äta och dricka men vågar inte på grund av all sin vördnad. Tycker du att man bör låta dem fortsätta så? Åh det skulle vara främmande för oss. De bör nu äta och dricka med god aptit. Eftersom de från och med nu inte kommer att äta eller dricka från detta kök, förutom när de en gång kommer till mitt rike i himlen. ”[3] 

Efter denna tillrättavisning uppmanade jag återigen folkmassan att äta och dricka och sade också till ungdomarna: ”Låt dem inte gå miste om 

något. ”Och ungdomarna skaffade återigen fram mycket bröd och vin och alla slags dyrbara frukter.

[4] Men några oroade sig för att äta de okända frukterna. Och ungdomarna tog till orda: 

”Kära bröder, ät alla dessa frukter utan rädsla, eftersom de är rena och smakar utsökt. Det finns förvisso på denna jord ett antal frukter, grässorter och djur för vars bildning orena andar är verksamma, eftersom det är inskrivet i Herrens ordning, därför att också här måste djävlarna tjäna Herren, även om de inte kommer att eller inte kan göra det frivilligt. Ty precis som en slav måste tjäna sin herre i kedjor, just precis så måste också djävlarna tjäna, men det ligger ingen välsignelse i ett sådant arbete.

[5] Och på denna jord – där inte sällan människor, djur och djävlar lever under ett och samma tak, och verksamma efter sitt slag – förekommer det därför alla slags gärningar, bestyr och frukter av en dålig och oren natur och arter, som människor inte bör ta del av om de vill undvika alla slags jordiska sjukdomar; och Herren har genom Sin tjänare Moses av denna anledning fastställt alla de saker som är rena och bra, och har givit människor rådet att inte använda de saker som orena andar håller igång, och detta är en lysande ordning. Men allt som erbjuds här för er njutning är ytterst rent, därför att de är för er skull införskaffade på ett övernaturligt sätt hit från himlen; därför kan ni njuta av allt utan fruktan. Ty det som Fadern ger från himlen är ytterst rent och utvecklar själens och andens liv för alltid. ”[6] 

Denna instruktion från de kloka ungdomarnas sida gladde alla i

hjärtat och alla lovprisade Gud för dessa ungas välvilliga klokhet. Denna undervisning skrevs också ner senare, vilket gjorde att den bevarades i många år i denna stad och trakt.[7] 

Men när denna stad och trakt senare skövlades av allsköns fiender, förstördes mycket och i samband med detta också denna undervisning, vilket Paulus en gång dunkelt anspelade på i ett av sina brev där han talar om alla möjliga slags andar.[8] 

Hela sällskapet var nu på gott humör och diskuterade inbördes bland varandra Mig och Min lära och denna måltid från himlen och ungdomarna diskuterade många saker med gästerna.[9] 

Nathanael ställde sig emellertid upp och höll tal till gästerna: ”Kära

vänner och bröder, för bara några månvarv (månader) sedan var jag fortfarande en fiskare i Bethabara-distriktet vid Jordanfloden, inte långt

från där denna mynnar ut i havet; en högst anspråkslös man kom till Johannes och lät döpa sig, och utan att någonsin ha träffat honom fysiskt på jorden, så gav Johannes honom omedelbart denna vittnesbörd: ”Se, Guds lamm som tar bort världens synd.” Och återigen vittnade Johannes och sade: ”Han är den om vilken jag sade: Han är den som även om Han kommer efter mig föredras framför mig, och vars skoremmar jag inte är värdig att knyta upp.”

[10] En sådan vittnesbörd hörde jag från predikanten i öknen, och jag

begrundade detta, gav mig iväg och berättade detta för min fru och barn

hemma, och dessa var mycket förvånade över att den strikta predikanten vittnade så om en annan människa.

[11] Eftersom det var svårt att prata med predikanten – och när han

talade så var hans ord grova och han skonade ingen, vare sig det rörde sig om en farisé, präst eller levit – så måste alla göra ett skutt på liv och död för

hans tungas svärd.

[12] Men när Han, som nu är en Herre bland oss, anlände, så blev Johannes ett lamm bland lamm och blev lika ömsint som en lärka som sjunger sin sång om våren. Kort sagt, min familj kunde knappast tro på min berättelse, eftersom de bara alltför väl visste hur Johannes brukade tala.

[13] Två dagar senare tog jag emellertid itu med mitt dagsverke ganska tidigt, satt under ett träd för att laga mitt fiskeredskap, när Han, som

Johannes så finstämt hade vittnat om, kom till mig i sällskap med några som redan följde Honom, kallade på mig vid mitt namn och bad mig att följa Honom. Och när jag undrade över hur Han sålunda kunde känna mig, eftersom jag inte hade träffat Honom tidigare, sade Han: ”Undra inte

mycket, ty sannerligen säger Jag till dig, att hädanefter skall du se himlen

öppna sig, och Guds änglar stiga upp och ned över Människosonen.’

[14] Och se, det som Herren hade talat om för mig har nu på det mest fantastiska sätt gått i uppfyllelse här. Alla himlarna står öppna och änglarna kommer ner och passar upp Honom och oss alla. Vilka mer bevis behöver vi på att Han ensam är Den som ska komma enligt de löften som förkunnades till alla Israels barn, med början hos Adam? Därför anser jag honom vara mera än bara Messias. Han är ….'[15] 

Nu avbryter Jag Nathanael och säger: ”Min kära vän och bror, bara för närvarande, så långt men inte längre. Först efter att detta kött har lyfts upp av judarna, kan du utan förbehåll säga allt som du känner till om Mig, men inte under några omständigheter förrän dess, ty människorna är inte redo för detta ännu.[16] 

Nathanael godtog detta, men kunde ändå inte förstå vad jag menade med att lyfta upp Mitt kött, men han var tyst med sorg i ansiktet. Men jag tröstade honom och påminde honom om vad Jag tidigare hade sagt till honom om detta, varefter han blev glad och lovordade mig i sitt hjärta.[17] 

Men den följande dagens morgon började gry. Ändå kände ingen 

minsta spår av trötthet eller sömnighet, eftersom alla var styrkta som

aldrig förr även efter den sundaste sömn. Alla frågade mig därför om

de kunde dröja kvar hos Mig under dagen. Och Jag gick med på detta deras så uppriktiga önskemål.

Översättning från engelska av mig.[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net