Evolutionsteorin förfäktar att däggdjuren (inklusive människan) utvecklats via fiskar, amfibier (t.ex. grodor) och kräldjur. Det finns dock inga vetenskapliga belägg för detta i form av fossiler eller genetiska samband. Det är också svårt att förstå hur dessa övergångar skulle ha kunnat komma till stånd eftersom det föreligger avgrundsdjup mellan de olika klasserna fisk – amfibie – kräldjur – däggdjur. Författaren Arthur Koestler, som ägnat mycket kraft och tid åt detta hävdar till och med att dessa övergångar omöjligen kan ha skett så som evolutionsteorin föreskriver. Döm själva !
Fortsätt läsaMånad: april 2010
(Publicerad 14 april, 2010)
Genetikern J B S Haldane är en legendarisk darwinist, som bl.a. grundade forskningsområdet populationsgenetik tillsammans med två andra genetiker. Populationsgenetiker använder matematiska modeller för att kartlägga hur evolutionen kan tänkas förlöpa i stora populationer.
I detta syfte uppställde Haldane 1957 en teoretisk matematisk modell gällande den förmodade evolutionära förbindelsen chimpans-människa. Han började med maximalt gynnsamma antaganden till förmån för evolutionen. Men trots dessa extremt gynnsamma antaganden så tvingades han motvilligt erkänna att han inte kunde få siffrorna att stämma. Problemet, som senare kom att kallas ’Haldane’s dilemma’, har därefter förblivit olöst, och har av efterkommande generationer genetiker sopats under mattan.
Fortsätt läsa(Publicerad 13 april, 2010)
En gång för många år sedan råkade jag i bokhandeln komma förbi en bok med den tankeväckande titeln ”Vägledning för vilseförda” skriven av en för mig då helt okänd författare E.F. Schumacher och utgiven 1977. Baksidestexten innehöll dessa dramatiska ord:
När ”Vägledning för vilseförda” publicerades strax efter Schumachers död skrev en recensent: ”de sista orden till en förvirrad värld från en av dess få invånare som kunde se klart”. I en tidigare bok, ”Small is beautiful”, hade författaren presenterat ett helt nytt perspektiv på nationalekonomin. I ”Vägledning för vilseförda” går han ännu längre och djupare för att undersöka människans relation inte bara till hennes närmaste miljö utan till hennes utveckling och hennes yttersta uppfattningar om universum. Boken är Schumachers personliga testamente och en briljant och förtätad presentation av mänsklighetens syn på sig själv. Den är viktig – kanske brådskande – läsning.
Fortsätt läsa(Publicerad 11 april, 2010)
(artikeln publicerad på Newsmill den 25/4-09)
Vår recension (”Livets uppkomst – fortfarande en gåta”) av en bok av professorn i genetik, John Sanford, fick ett ilsket bemötande av Larhammar et al. (”Pseudovetenskaplig evolutionskritik”). Med argumentet att evolutionen inte har någon riktning, beskylldes vi för att ha missförstått evolutionsteorin. Det har vi naturligtvis inte gjort. Darwin påstod att evolutionen gått från de lägre till de högre stående organismerna, från det enkla till det mera komplexa och från låg till hög differentiering. Allt detta är beskrivningar på riktning. Vi tror att det är väldigt få evolutionsförespråkare, som förnekar att evolution innebär att gå från det lägre till det högre, från enkelt till mera komplext eller mot ökad differentiering.
Fortsätt läsa