1. Berättelsen om Mona
Detta, som jag nu kommer att beskriva, hände i slutet av 1984, när jag gick min 3 månaders randutbildning i kardiologi, som en del i min specialistutbildning till intensivvårds- och narkosläkare. Patienten var en rödhårig 50-årig kvinna med mjölkvit hud och mycket fräknar. Jag nämner detta eftersom detta sannolikt hade stor betydelse för själva händelseförloppet, men det anade man inte då. Patienten hade diabetes sedan många år och tog dagliga injektioner av svininsulin. Hon ansåg sig för övrigt vara helt frisk om man räknar bort hennes diabetes och hon motionerade regelbundet med löpningar i skogen flera gånger i veckan. Humant insulin hade alldeles nyligen syntetiserats och ansågs vara mycket bättre än svininsulin och i stort sett biverkningsfritt. Det trodde man i alla fall. Hon hade av denna orsak alldeles nyligen bytt från svininsulin till humant insulin. Nu kom hon emellertid in till akutmottagningen i ett tillstånd av uttalad fysisk svaghet samt hjärtklappning med mycket hög hjärtfrekvens. Hon orkade ingenting. Samma dag, som hon hade lagts in på hjärtintensiven, träffade jag som hennes behandlande doktor henne och hennes man.
Fortsätt läsa