Kategori: Filosofi

(Publicerad 20 juni, 2012)

 När Ingemar Hedenius bok ”Tro och vetande”, som är en ’uppgörelse’ med de akademiska Lunda-teologerna bl. a. biskoparna Nygren och Bohlin och andra, utkom 1949 väckte den en hel del uppståndelse. Hedenius försöker i denna bok med filosofiska metoder visa att kristendomens Gud inte existerar. Så det fanns naturligtvis goda skäl till uppmärksamheten. Vid min genomläsning av Hedenius bok, nu 60 år senare, har jag faktiskt svårt att förstå denna uppståndelse framförallt eftersom den framstår som svag. Tiden har naturligtvis gjort sitt. Den innehåller gott om fräna formuleringar och förklenande omdömen om motståndarna, som skull kunna förklara uppståndelsen och lite sådant är förstås att förvänta i en känsloladdad debatt som denna. Men den rikliga förekomsten av sådana förklenande omdömen antyder snarast en brist på argument. Så uppfattar i alla fall jag saken. Samtidigt är de argument han presenterar inte hållbara, vilket jag i det följande skall försöka visa.  

(Publicerad 13 april, 2010)

 En gång för många år sedan råkade jag i bokhandeln komma förbi en bok med den tankeväckande titeln ”Vägledning för vilseförda” skriven av en för mig då helt okänd författare E.F. Schumacher och utgiven 1977. Baksidestexten innehöll dessa dramatiska ord:

 När ”Vägledning för vilseförda” publicerades strax efter Schumachers död skrev en recensent: ”de sista orden till en förvirrad värld från en av dess få invånare som kunde se klart”. I en tidigare bok, ”Small is beautiful”, hade författaren presenterat ett helt nytt perspektiv på nationalekonomin. I ”Vägledning för vilseförda” går han ännu längre och djupare för att undersöka människans relation inte bara till hennes närmaste miljö utan till hennes utveckling och hennes yttersta uppfattningar om universum. Boken är Schumachers personliga testamente och en briljant och förtätad presentation av mänsklighetens syn på sig själv. Den är viktig – kanske brådskande – läsning.