Kategori: Uncategorized

Frågan kan tyckas mycket provokativ, men det finns faktiskt experter inom vissa vetenskapliga discipliner som hyser denna åsikt. Detta berättas i alla fall av den kvinnliga militära krigskirurgen dr. Lee Merritt i denna video. I sin verksamhet som militärkirurg på alla möjliga amerikanska militärbaser kommer hon i kontakt med medicinska experter från olika länder och får veta ett och annat. Bland annat får hon veta att västerländska läkare under alla år ignorerat parasiters roll som orsak till cancer. NIH (National Institue of Health) har inte ignorerat detta, menar hon dock, för de har ”en miljon” studier på Ivermektin och cancer, vid vilka man försöker kombinera Ivermektin med cellgifter för att förstärka effekterna.

Hon nämner vidare att det på 1990-talet fanns en tysk studie som visade att cancer berodde på intracellulära parasiter och över hela världen visas nu videos på detta av läkare, menar hon.

Denna video är en 57 minuter lång intervju med professor Thomas Seyfried från Boston, som under sin c:a 40-åriga karriär huvudsakligen sysslat med cancerforskning. Han har skrivit mer 150 vetenskapliga artiklar i ämnet och givit ut två böcker, varav den senaste ”Cancer is a Metabolic Disease”rönt stor uppmärksamhet eftersom den vänder upp och ner på hela perspektivet om vad som är orsaken till cancer och därför också om hur cancer bör behandlas.

Otto Warburg

Redan 1926 fastslog Otto Warburg (Nobelpris 1931) att cancercellens mitokondrier är sjuka. Och detta konstaterande gäller än idag. Hos alla cancerformer är mitokondrierna icke-funktionella och enligt Seyfried kan man idag inte hitta någon cancerform där detta inte gäller. Olyckligtvis glömdes denna insikt bort när man 1952 upptäckte DNA-spiralen som kunde förklara ärftlighet (Nobelpris 1958) och därmed ärftliga mutationer som förklaring till cancer. Alltsedan dess har cancerforskningen därför, enligt Thomas Seyfried, varit felaktigt inriktad på att cancer orsakas av genetiska mutationer. Denna inriktning förklarar också de nutida behandlingarna kirurgi, strålning och cellgift, vid vilka det gäller att  skada det genetiskt muterade DNA:t så mycket att dessa celler inte kan överleva och sprida mutationen vidare; Man skär bort tumören, strålar det kvarvarande i området och förstör med gift alla de celler som inte dött av strålningen.   

1. Berättelsen om Mona

Detta, som jag nu kommer att beskriva, hände i slutet av 1984, när jag gick min 3 månaders randutbildning i kardiologi, som en del i min specialistutbildning till intensivvårds- och narkosläkare. Patienten var en rödhårig 50-årig kvinna med mjölkvit hud och mycket fräknar. Jag nämner detta eftersom detta sannolikt hade stor betydelse för själva händelseförloppet, men det anade man inte då. Patienten hade diabetes sedan många år och tog dagliga injektioner av svininsulin. Hon ansåg sig för övrigt vara helt frisk om man räknar bort hennes diabetes och hon motionerade regelbundet med löpningar i skogen flera gånger i veckan. Humant insulin hade alldeles nyligen syntetiserats och ansågs vara mycket bättre än svininsulin och i stort sett biverkningsfritt. Det trodde man i alla fall. Hon hade av denna orsak alldeles nyligen bytt från svininsulin till humant insulin. Nu kom hon emellertid in till akutmottagningen i ett tillstånd av uttalad fysisk svaghet samt hjärtklappning med mycket hög hjärtfrekvens. Hon orkade ingenting. Samma dag, som hon hade lagts in på hjärtintensiven, träffade jag som hennes behandlande doktor henne och hennes man.