Svar till Gunnar Adler-Karlsson, SFAI-tidningen 4/06
(SFAI= Svensk förening för Anestesi och Intensivvård)
I Gunnar Adler-Karlssons debattinlägg i SFAI-tidningen 4/06 om darwinismen hävdas, att jag gör ’ett grovt försök till sövning’ av mina kollegor. Metoden är enligt Adler-Karlsson ’gamla’ referenser. Nu är det inte så inom medicinen, att man kan bestämma en artikels aktualitet utifrån ett medeltal av referensernas publikationsår. Vi anger ofta av artighet tidigare pionjärers arbete, t.ex. Hippokrates, Galenos, Virchov m.fl., för att ge en historisk bakgrund, eller för att de kanske råkar vara de mest relevanta just då. I mitt fall användes pionjären Margaret Dayhoffs sekvenssiffror angående cytokrom C från 1979 (hon dog 1984). Det finns ingen anledning att betvivla dessa resultat, baserade på 1 089 jämförelser, men jag skall ändå göra Adler-Karlsson till viljes och citera ett dussintal artiklar, publicerade under den senaste 10-årsperioden i de stora tidskrifterna Science, Nature m. fl.
Stor förvirring råder
Under 1980-talet kunde inte bara proteiners aminosyresekvenser utan också gener kartläggas. Pionjär i försöken att konstruera ett heltäckande ’molekylärt fylogenetiskt livsträd’ med hjälp av genanalys (1) var biologen Carl Woese vid University of Illinois. Han använde den ribosomala genen 18s RNA (1). I princip skulle det vara enkelt att lägga upp 18s rRNA-molekyler från olika organismer och sedan kalkylera graden av likhet. I praktiken var det inte lika enkelt, och man fick ingen klarhet. I slutet av 1990-talet hade man stött på allvarliga problem.
Förväntningarna, att mera data skulle hjälpa upp situationen,. … ”började falla sönder för ett decennium sedan, när vetenskapsmän började att analysera en mängd olika gener från olika organismer och fann att deras samband med varandra motsade det ’evolutionära livsträd’ man fått fram genom enbart rRNA-analyser”, skrev molekylärbiologerna James Lake, Ravi Jain och Maria Rivera vid University of California 1999 (1).
Biologerna Hervé Philippe och Patrick Forterre (2) respektive Michael Lynch (3) rapporterade samtidigt: ”Med fler och fler tillgängliga sekvenser, blev det istället så att de flesta fylogenetiska samband baserade på proteinanalyser motsäger varandra liksom rRNA-trädet” (2) och att … ”analyser som baserats på olika gener och även olika analyser baserade på samma gener frambringande en uppsjö av olika fylogenetiska träd” (3).
Som kuriosum kan nämnas, att en studie inordnat kaniner bland primater istället för gnagare (baserat på 88 proteinsekvenser) (4), andra studier inordnade sjöborren bland ryggradsdjuren (13 gener hos 19 djurarter) (5), kor närmare valar än hästar (12 proteiner) (6); insekter (7) resp. flugor (8) närmare människor än maskar (100 resp. 500 proteiner) men följande år ledfotingar närmare maskar än ryggradsdjur (146 gener från 35 arter) (9). Stor förvirring råder således.
Det verkar inte finnas något ’fylogenetiskt livsträd’
Pionjären Carl Woese sammanfattade: ”Ingen konsistent organism-fylogeni har framsprungit från de många individuella proteinfylogenier, som man hittills producerat. Fylogenetiska inkongruenser kan ses överallt i det universella trädet, från dess rot till de större förgreningarna inom och mellan de olika grupperna och (även inom) det som utgör själva de primära grupperingarna.” (10), varför han inte längre trodde på ett gemensamt ursprung med en gemensam stamfader. (10).
Biologen W. Ford Doolittle och kollegor spekulerade, huruvida …’livets historia verkligen kan beskrivas som ett träd’ och föreslog 2004 att ersätta ’livets träd’ med ett ’spindelnätsliknande livssyntesmönster’ (11, 12), medan Rivers och Lake menade att…’på ett djupare plan…är livsträdet faktiskt en livsring’. (13).
En sak är klar: Trots 40 års forskning har den molekylära fylogenin ännu inte lyckats visa, att det finns en universell, gemensam anfader. Det verkar tvärtom, som om den molekylära fylogenin har förstärkt darwinismens evidensproblem.
Av Sture Blomberg
Referenser:
1. Science 283 (1999): 2027-28.
2. Journal of Molecular Evolution 49 (1999): 509-523.
3. Evolution 53 (1999): 319-25.
4. Nature 379 (1996): 333-335.
5. Systematic Biology 47 (1998): 61-76.
6. Journal of Molecular Evolution 47 (1998): 307-322.
7. Biomed Central Evolutionary Biology 2 (2002): 7.
8. Genome Research 14 (2004): 29-36.
9. Molecular Biology and Evolution 22 (2005): 1246-53
10. Proceedings of the National Academy of Sciences USA 95 (1998): 6854-6859.
11. Science 284 (1999): 2124-28.
12. Scientific American 282 (February, 2000): 90-95.
13. Nature 431 (2004): 152-55.