Enligt den darwinistiska evolutionsteorin har olika arter i naturen utvecklats från en enda gemensam anfader genom s.k. naturligt urval, där den starkaste eller bäst anpassade avkomman överlever medan de svaga och dåligt anpassade går under i konkurrensen. Om man t.ex. funderar över hur den moderna geparden eller gasellen kommit till så föreställer sig teorin utvecklingen ungefär på följande sätt: En föregångare till en modern gepard började jaga en föregångare till en modern gasell. Både geparden och gasellen var från början ganska långsamma. De snabbare geparderna fångade de långsammare gasellerna, som dog ut. Långsamma geparder lyckades aldrig fånga några gaseller, förblev hungriga och dog också ut. Båda arterna har nu blivit av med de långsammaste individerna inom sin art och som helhet har båda arterna blivit snabbare. De snabbare geoparderna fångade åter de långsammaste gasellerna, som dog ut. De långsamma geparderna lyckades inte heller nu fånga några gaseller, förblev hungriga och dog också ut. Och så där håller det på.
Båda arterna blev snabbare, efterhand mycket snabbare. Men balansen mellan arterna hade inte förändrats, så vad hade naturen uppnått med detta? Och berodde verkligen de snabbare gasellernas överlevnad på deras snabbhet? Hur vet man det? Kan den inte istället ha berott på snabbare vändningar när de jagades? Eller större horn? Eller grövre hud? Eller att de vuxit till sig och blivit större? Eller att de utvecklat ett bättre kamouflage? Eller att de oftast betar där det inte finns några geparder? Eller att de brukar beta när geparderna sover? Eller att de helst betar i skogen där de kan få skydd? Eller någon annan av hundra andra strategier? Eller allt detta samtidigt? Frågorna är många – och obesvarade! Evolutionsteoretiker fokuserar på någon speciell egenskap, som de godtyckligt valt ut. Och sedan bevisar de att denna speciella egenskap utvecklats ur sig själv – i ett slags cirkelbevis. Det finns ingenting som man inte har försökt att förklara med denna teori. I och med att den baseras på ett cirkelbevis – man förutsätter det som man skall förklara så får man också till det. Och teorin tillämpas faktiskt idag helt följdriktigt inom praktiskt taget alla livets områden, långt ifrån det som den var avsedd att förklara – arternas ursprung. Men eftersom den gör anspråk på att förklara allting, så förklarar den egentligen ingenting. Går man in på detaljer som gjorts i artikeln ”Slumpmässiga mutationer leder inte framåt utan bakåt” på denna sajt (här) och inte bara håller sig på ett allmänt och ytligt plan, så blir detta uppenbart.