Del I: GAMLA TESTAMENTET

1) Den tidigaste, viktigaste versionen av vårt Gamla Testamente är ”Septuaginta” eller den grekiska översättningen, ett arbete av 70 lärda, som påbörjades under 300-talet före Kristus och avslutades på 100-talet efter vår tideräkning. Den syriska versionen, som kallas *Peshito’ gjordes på 200-talet efter vår tideräkning. Den berömda helige Jeromes latinska version, som kallas Vulgata, avslutades år 405 A.D. Alla senare översättningar gjordes från de ursprungliga …, och dessa versioner kopierades många gånger. (denna översättning är inte färdig men kommer att färdigställas och publiceras här.) 

[Den som vill läsa den engelska texten från vilken denna översättning är gjord hittar denna här: http://www.j-lorber.de/jl/0/dpb/order-engl.htm]

Del II: NYA TESTAMENTETS EVANGELIER: 

MATTEUS, MARKUS, LUKAS OCH JOHANNES.

Mottaget från Herren genom Jakob Lorber den 18 mars, 1864.

Herren:

1) ”Man bör känna till att evangelisten Matteus togs emot av mig när jag stötte på honom som skatte-indrivare på min resa till Kis, där han tjänstgjorde för Rom stationerad halvvägs mellan Kapernaum och Kis. På grund av detta mottagande, så förebråddes Jag av folk, för att Jag beblandade mig med skatte-indrivare – och syndare. 

2) ”Eftersom denne Matteus var duktig på att skriva och inte ville ge sig av ifrån mig, godtogs han av Mig som skribent för att skildra enbart faktiska händelser, medan Min Johannes skulle skriva ner Ordet, det vill säga det som jag undervisade om. Ibland skrev Matteus för sig själv ner de mera andliga delarna av mina predikningar varefter han bad Johannes om rättelser; Matteus hade gott minne för fysiska ting, men ett dåligt sådant för Min andliga förkunnelse.”

3) ”Under den tid han reste med Mig, så visste han endast lite om Mina familjeförhållanden, och det han visste fick han reda på av Jakob, Simon och Johannes vid olika tillfällen; ändå skrev han inte ned detta direkt utan först ett par år efter min återuppståndelse, då han invaldes som lärljunge i Judas Iskariots ställe. När han var färdig med sammanställningen av sitt evangelium, så tog lärljungen-evangelisten Matteus med sig detta på sin resa till de sydöstra delarna av Asien. 

4) ”Därefter framträdde det fem olika evangelieförfattare som kallade sig Matteus, i Jerusalem, Galiléen, Samarien, Tyre och Sidon. Den i Sidon var utan tvekan den av de fem, som var mest accepterad. Vid det stora kyrkomötet i Nicea, förklarades de andra fyra som apokryfiska och förkastades, eftersom de skilde sig så mycket . . . även inbördes. Det från Sidon ansågs som möjligen äkta, fastän även detta till delar är apokryfiskt trots det faktum att författaren verkligen ansträngde sig för att framlägga berättelsen så korrekt som möjligt. 

5) ”I verkligheten skrev han fjorton evangelier, inte bara ett, och alltid i enlighet med vad låtsande ögonvittnen avslöjat för honom. På basis av dessa fjorton, skrev han ett femtonde som enligt många expertomdömen var det sannaste och viktigaste. Denna pseudo-Matteus, vars riktiga namn var L’Rabbas, är författare till vårt nuvarande Evangelium enligt Matteus. Det ursprungliga och äkta kan fortfarande återfinnas i en viktig stad i bergen långt bort i syd-östra Indien bland en stor samling av alla slags böcker och manuskript, som kanske är den största och rikaste samlingen på jorden sedan biblioteket i Alexandria brann ner. Den består av flera miljoner böcker och manuskript, vilka tyvärr inte är tillgängliga för andra än de höga prästerna, som lyder under den allra högste Brahmans auktoritet. Bara burmeserna har en äkta men kraftigt förkortad kopia. 

6) ”Ni skulle också gärna vilja veta vad det blev av aposteln Matteus i dessa Indiens länder. Han hade fått ganska mycket stöd där, men tilläts inte att utsträcka sin undervisning till andra utanför prästerskapet. När han blev gammal fick han möjlighet, ledd av Min Ande, att fly till Burma, där han undervisade burmeserna om all visdom. För dem skrev han det tidigare nämnda förkortade evangeliet. I några av de bättre hävderna kallas Matteus fortfarande för ’Indiens Apostel’. 

7) ”Utifrån denna information kan man nu lätt förstå Matteus evangeliums karaktär i vår Bibel. Likaså kan man bättre begripa vad som sägs i det 13:de kapitlet, där det i verserna 55-56 heter: ’Är inte detta snickaren Josefs son? Heter inte hans mamma Maria ? Och är inte Jakob och Joses, Simon, Judas och Johannes hans bröder ? Och finns inte alla hans systrar hos oss ? Varifrån fick då denne man sin visdom ?’ För att värdera detta korrekt, så måste man veta vad som nämns i Johannes evangelium, nämligen att Jag en gång kom till Nazaret och där i synagogan undervisade och utförde många under. När till och med Mina lärljungar och apostlar började kritisera Mig yttrade Jag: ’Ingen profet kommer att födas i Galiléen’, eller med andra ord, en profet är ingenstans mindre uppskattad än i sitt fäderneland. Därefter lämnade Jag Nazaret för att aldrig mera återvända. 

8) ”När det gäller Mina så kallade ’bröder och systrar’, så var de Josefs barn från hans första äktenskap, inte barn till Maria, vars enda barn Jag var. ’Systrarna’ var inte ens Josefs döttrar utan hans fattiga släktingar; de kallades på detta sätt eftersom det var i enlighet med Josefs och Marias vilja. Tre av dessa bröder reste med Mig, nämligen Jakob, Simon och Johannes. Två stannade hemma för att fortsätta med Josefs verksamhet och tog hand om Maria, tills Jag överlämnade henne i Johannes händer. 

9) ”Man kommer att finna samma skenbara motsägelser i Lukas evangelium. Femtio år efter Mig skrev denne evangelist också Apostlagärningarna. Hans evangelium är en sammandrag av det som han fann ut genom en noggrann undersökning om Mig och apostlarna. Allt han skrivit sände han till Teofilus i Aten, som sedan skrev ett evangelium utifrån Lukas evangelium och i detta införde ett antal felaktigheter, särskilt i bokstavlig mening, genom att göra några tillägg, utifrån vilket det sedan växte fram alla slags motsägelser, som till exempel angående Min högst tyranniska funktion vid den så kallade ’yttersta domen’, vilket inte alls står i överensstämmelse med det enda, fortfarande mest riktiga, korta Johannes evangelium; ändå ger det en andlig upplysning om vilken vi skall lära i nästa Meddelande, tillsammans med andra saker. Låt detta räcka för idag. Amen.” 

DEN YTTERSTA DOMENS DAG

Mottaget från Herren genom Jakob Lorber den 19 mars, 1864. 

Herren:

1) ”Igår nämnde Jag att den besynnerliga ’yttersta domen’ åberopas i Matteus evangelium (L’Rabbas) och särskilt i Lukas evangelium. Denna ’yttersta dom’ fick många människor att vända sig bort ifrån Min förkunnelse för att utveckla sin egen doktrin utifrån rent förnuft baserat på vars och ens mentala förmåga och sprida detta till andra, inklusive hur man i enlighet med denna skall handla och leva. De ville inte längre höra talas om lärorna och profeterna på skräckens dag; ty, utan att vara orättvisa, sade de: ’Hur kan en oändligt vis, evig Gud, från vars skapelser i stort och smått man bara kan förnimma kärlekens andetag, ha kallat det stora antalet människor till liv med det enda syftet att tortera dem i evighet på den andra sidan efter en kort livstid på den fysiska jordklotet, som hur som helst består av död och elände – att tortera dem för de synder de har begått i sina kroppar här på jorden ?’ 

2) ”Sannerligen, säger Jag eder, sådant skulle inte vara möjligt ens för den mäktigaste och ondskefullaste tyrannen i världen. Många av er känner säkert till från antikens, medeltidens och nutidens historia, att ytterligt häftiga tyranner i slutet blev rädda för sig själva. Många av dem tog till flykten av inget annat skäl än en sådan ökande själv-rädsla och de gick sedan vanligtvis sin undergång till mötes. I anslutning till detta vill Jag lägga till uppgiften att – efter en viss tids tyranniskt herravälde – blev ett sådant avskum av mänsklig ondska mer och mer besatt av onda, upphetsade demoner, vilka de måste tjäna som redskap för dessas uppammade demoniska hämnd emot ett folk.  

3) ”Om en domare skulle döma dessa tyranner, som staplade den ena grymheten ovanpå den andra,  till evigt helvete, så vore han en större tyrann än de. Hur skulle då Jag, som en sådan sträng domare, i min kropps svåraste smärta, kunnat be Fadern, den eviga Kärleken inom Mig, om att förlåta alla dessa, som anbefallit Min korsfästelse och sedan verkställt den, därför att de inte visste vad de gjorde ? Ingen av fariséerna, som börjar med Översteprästen, Kaifas – och bödlarna, som gjorde fast Min kropp på korset, visste Vem de egentligen hade att göra med. Trots alla mina gärningar och min förkunnelse, så ansåg de Mig först och främst vara en ledande magiker från esséernas skola (denna idé spökar fortfarande), vilken de hatade omåttligt, och för det andra vara en judisk rebell, som gav romarna tillfälle att beröva judarna deras frihet och slutligen till och med deras religiösa kult. Mina fienders antal ökade med Mina unders mäktighet.  

4) ”När det gäller bödlarna: de flesta romerska soldater var legosoldater, som samlats ihop från det romerska rikets alla nationer. Ju grymmare och hjärtlösare de visade sig vara vid fältslag och små avrättningar, desto mera uppskattade blev de av romarna. En barmhärtig romersk soldat skulle tett sig som en verklig absurditet för romarnas stridslystna sinnelag. Ur detta kan man dra slutsatsen att den normala romerska legosoldaten visste ännu mindre än Mina ärkefiender vad de sysslade med; och därför kan man här än en gång fråga sig om det verkligen skulle varit rättfärdigt och riktigt, i enlighet med Min gudomliga Visdom, om man fördömde alla dessa män för vad de hade gjort emot Mig och kasta dem i en plågsam och smärtsam evig helvetes-tortyr. Fördömde Jag tjuven på vänster sida om korset för att han hånade Mig? Det står inte skrivet någonstans; men Jag försäkrade den andra tjuven, som kände igen Mig som en rättfärdig människa och som förebrådde tjuven på vänster sida för hans hån, att denne alltjämt skulle vara med Mig i paradiset den dagen, fastän han hade stulit och mördat. (Paradiset är inte Himlen, utan ett tillstånd av frid): 

5) ”Var någonstans finns då denna så förskräckligt skildrade ’domens dag’, när kanske bara en decilliondel människor skulle komma in i Himlen och alla andra komma till helvetet ? Hur kunde den Ende, Som skrev ner äktenskapsbryterskans skuld i templets sand, och som vid ett annat tillfälle i närvaro av många syndare högljutt utbrast: ’Kom till Mig, alla ni som sliter och bär tunga bördor, och Jag skall ge er vila!’- verkligen! Hur kunde denne Ende ha predikat om en sådan skräckens dag ? En skribent, som gav uttryck för att bara till hälften tro på Mig, sade: ”Mästare, jag förstår att Du undervisar rättfärdigt och riktigt. Man kan inte ha något emot det som Du förkunnar om; ändå sade Du, att vem som än tror på Dig och lever som Du lär kommer att ha evigt liv, även om han dog för hundrade gången i denna värld. Men tänk nu på de nationer och folk på denna jord som kanske inte hört någonting om Dig och Din förkunnelse inom de närmsta 2000 åren eller så: hur kan de tro på Dig och leva i enlighet med Din förkunnelse ? Kommer dessa nästan oräkneligt många människor att gå in i evig död, bara därför att de inte kunde tro på Dig och följa Din förkunnelse ? 

6) ”Eftersom det var natt pekade Jag med två fingrar på himlavalvet, som var fullt med stjärnor, och sade: ’Titta där ! Detta är Min Faders hus! Inom detta ändlöst stora hus finns det många boningar. De som varken hade några tillfällen att lära känna Mig eller eller att lyssna till Mina ord kommer säkert att i detta stora hus erbjudas en möjlighet som är meningsfull för deras eviga liv. Oroa er därför inte för den, som nu eller senare inte kan lära av Mig; ty Min Fader känner dem alla. Genom Sin Kärlek och Visdom har Han inte skapat ett enda liv till evigt förfall utan till evig återuppståndelse. Din fråga var dåraktig, även om den tycktes vara vis. Fördömde jag den dåliga hovmästaren, som ni i större eller mindre grad kan liknas vid – på grund av hans dåliga uppassning, eftersom han förde sin herre bakom ljuset och ändå gjorde en god handling mot dennes gäldenärer, fastän han visste att hans herre skulle avskeda honom ? Jag sade inte då: ”Handla inte som en sådan hovmästare’, utan ’gör som han gjorde; och dessa som ni har hjälpt andligen och fysiskt å Mina vägnar, kommer någon dag att ta emot er i sina himmelska boningar’. 

7) ”Hur ter sig den förskräckliga ’yttersta domens dag’, som skrevs av de två hämnd-evangelisterna, sådana som ’L’Rabbas’ ( i stället för Matteus) och Teofilus ( i stället för Lukas) i ljuset av sådan undervisning ? Dessa två har syndat mångfaldigt emot Min kärlek och visdom. De mest chockerande sakerna hände efter det stora kyrkomötet i Nicea på den grekiska sidan och ännu mera på de romerska Ärkebiskoparnas sida. De gjorde sig stor möda att i livliga färger måla upp den yttersta domen, skärselden och helvetet. Genom att låna från det hedniska ’Tartarus’ och den gamla judiska ’Sheol’, framställde de Mig som de välkända ’Aakus’, ’Minos’ och ’Rhadamantus’ i en person, vilka företrädde domstolen för avlidna själar. Därför skulle jag tvingas döma obevekligt och obarmhärtigt, fördöma och för evigt kasta alla dem i helvetet, som inte lyder föreskrifter och anvisningar från den så kallade ’Helige Fadern’ i Rom. 

8) ”Härmed har Jag tillräckligt visat, att varken Jag eller någon av mina genuina evangelister någonsin kunde ha hittat på sådana läror; ty Jag är inte den barmhärtigaste kärlek idag men i morgon full av värsta hämndlystnad, obeveklig obarmhärtighet och önskan om evig bestraffning och tortyr för Mina barn på grund av deras synder, för vilka de i det stora hela ofta inte har en hundradels del i den aktuella skulden. Jag har inte kommit för att öka det som gått förlorat utan att i all kärlek söka efter det och föra det tillbaka till ljuset, för att det inte skall vara förlorat för alltid. Jag har kommit till jorden som en Frälsare för de sjuka – inte för de friska. Borde Jag ha gjort de sjuka ännu sjukare än de redan är ? Det skulle passa ihop med fariséernas och särskilt Roms många så kallade ’Heliga Fäders’ lära och inställning, men inte alls med Mig, vilken som människa aldrig lät Mig kallas  ’god mästare’ av andra. Jag sade ’Varför kallar ni Mig ’god’ ? Ingen är god utom Gud allena. Kalla ingen människa på jorden din ’Fader’; ty man har bara En Fader i himlen, och ingen är helig förutom er Gud !’

9) ”Vad skall man därför tro om en sådan anspråksfull ’Guds ställföreträdare på jorden’, som låter sig tilltalas med ’Helige Fader’ eller ’Ers Helighet’; och vad skall man göra med den ’yttersta domens dag’, som föregås av en särskild dom, skärseld och helvete, och som i första hand framförs av prästerna ? Jag skall säga så här mycket: genuina och äkta är inte ’Hans Helighet’, de underlydande ’Eminenserna’, Petrus tron i Rom (vilken stad Petrus aldrig besökte); äkta är inte skärvorna från korset på vilket Jag korsfästes, vilka av mycket förnuftiga skäl inte kan återfinnas någonstans på jorden; Falsk är också Min mantel, som ofta visats upp i Trier i Tyskland, och oäkta är benen från de tre kungarna som visats i Köln eller de tre järnspikarna som förvaras i Milano (det finns så många av dem i alla romerska och grekiska kyrkor att man skulle kunna bygga en liten järnväg med dem). Jag behöver inte säga mer ! Ni kanske också känner till att man upptäckt mer än tre huvuden av Johannes Döparen och också att i den grotta, där Jag påståtts ha fötts, så hittas det i den hela tiden förstenad mjölk från Min moder Maria, vilken säljs till pietetsfulla pilgrimer tillsammans med många andra ’heliga reliker’.

10) ”Lita därför endast på evangelisten Johannes evangelium; ty hans evangelium och uppenbarelse skrevs med hans egen hand. Jag har visat er vad som är fel i Matteus och Lukas evangelier. Näst efter Johannes bör man beakta Markus; ty allt som han ger i korthet har tagits från aposteln Paulus. När det gäller den högst förskräckliga ’domedagen’, som förväntas komma vid all tids slut, behöver Jag inte säga något mera. Amen.”

MERA OM LUKAS     

Mottaget från herren genom Jakob Lorber den 7 april, 1864. 

Herren:

1) ”Angående evangelisten Lukas så har Jag redan berättat en hel del saker. Hans evangelium består av en samling uppgifter, som han införskaffade i och runt Jerusalem från olika människor, som visste någonting om Mig, Mina gärningar och Min förkunnelse. Han ordnade materialet i kapitel och verser på ett annorlunda sätt jämfört med de andra evangelierna. Vid en jämförelse kan man peka på var någonstans uppgifter och verser skiljer sig åt från de andra evangelisternas. Personligen var han målare och formgivare och kunde svara för sådant för vävare och matt-tillverkare av judiska sjalar och också draperier. Han var dessutom kalligrafist och skribent, särskilt för folk som ville ha något vackert och välavvägt utskrivet. Han förstod och talade grekiska, latin och hebreiska, han till och med visste tillräckligt mycket om andra språk, som talades runt Judéen, för att göra sig själv förstådd. Som många andra människor var han en person, som ivrigt jagade efter nyheter. Därför grävde han i allting, som hade hänt, särskilt på Min tid, då så många historier och legender for runt. Han fann stort nöje i att berätta sådana högst märkvärdiga nyheter för många nyfikna människor. Allting som verkade vara ’speciellt’ var precis rätt för honom, utan att han var selektiv eller kritisk. 

2) ”I början av hans verksamhet – särskilt när det saknades tillförlitliga uppgifter – hade många utsagor vuxit fram ur hans egen mylla. Först när aposteln Paulus predikade här och där i Grekland, ombads han av sin vän Teofilus, som också bodde i Grekland, att samla in tillförlitlig information om Mig, skriva ner denna och skicka den till honom. Teofilus hade hört så många olika historier om nazarenen av judar och greker, att han inte kunde få en klar bild om Mig. Frågan var: är Han en övernaturlig varelse eller bara en vanlig person som är väl förtrogen med bokbildningens mångfaldiga visdom ?

3) ”Efter att ha emottagit denna förfrågan i Jerusalem tog Lukas än mer allvarligt på saken. Nu undersökte han allting, som rörde Min person och Min förkunnelse. Vad han skrev ner hade inte precis kommit ur Mina verkliga apostlars munnar utan mestadels från människor som uppskattade Mig och Min förkunnelse. Några hade ändå känt Mig personligen, men majoriteten hade endast hört om Mig genom Mina lärljungar. Mellan tiden för Mitt vuxna liv på denna jord och förfärdigandet av Lukas evangelium, gick det nästan 35 år. Därefter (omkring 68 A.D.) sände Lukas sin rapport till sin vän Teofilus i Grekland, som sedan författade sitt evangelium på sitt eget sätt. Inte bara Lukas evangelium utan ännu mera hans Apostlagärningar har samma bakgrund. På begäran av sin vän Teofilus skrev Lukas ner Apostlagärningarna. Detta hände under hans sista dagar, vid en tid då inte någon av Mina lärljungar och apostlar längre levde i Jerusalem.  

4) ”Teofilus ändrade också Apostlagärningarna här och där utifrån uppgifter, som han själv samlat in i judarnas land. Dessa var ofta uppdiktade av sådana lärljungar och förkunnare av Mitt ord, som ganska ofta och utan en inre kallelse själva presenterade sig så för folk, varvid var och en av dem låtsades vara bättre informerad än de andra. Alltså blev det så att Lukas evangelium och ännu mera hans senare bok, Apostlagärningarna, innehåller påhittade saker och överdrifter om vilka Mina äkta lärljungar visste litet eller ingenting; ty de stannade sällan i Jerusalem utan reste mera omkring i Galiléen, Samarien och de andra områdena längre bort. 

5) ”När man vet detta kan man väl förstå, att jordbävningen och mörkret vid Min död på korset, de öppnade gravarna i Josofat Dalen, Mitt uppstigande från två rakt motsatta berg och utsändningen av den Helige Ande huvudsakligen var ett resultat av Mina olika åhörares och beundrares fantasi. Det måste faktiskt vara på det sättet eftersom Johannes, den pålitligaste av alla evangelisterna, som var närvarande vid varje viktigt tillfälle, inte nämner dem alls. Lukas avslöjar inte huruvida han personligen var närvarande eller ej vid utsändandet av den Helige Anden. Vid det stora kyrkomötet i Nicea, hade Lukas evangelium och apostlagärningar nästan förklarats som apokryfiska; men de västerländska biskoparna motsatte sig detta och förklarade allt som skrivits av Lukas som äkta. Därför räknas Lukas fortfarande till de så kallade ’pålitliga’ evangelisterna och får till och med större uppmärksamhet än Johannes.  

6) ”Allt som är oriktigt kommer hur som helst att försvinna med tiden. Om det inte vore så, skulle det knappast komma en tid, om vilken Johannes skriver: att ’det kommer bara att finnas En Fåraherde och en fårahjord’. Jag har förresten redan sagt att det finns något andligen bra och sant till och med i dessa händelser. När man betraktar det endast utifrån den fysiska verkligheten, är de säkert inte ens en hårsmån bättre än de bilder man målat upp i Salomons sång, enligt vilken Zions dotter har ett utseende som inte bereder någon man det minsta välbehag. Ur andligt perspektiv ser det emellertid helt annorlunda ut. Varför skulle Jag vid Min död ha orsakat att solen slocknade under tre hela timmar? I så fall skulle Indien, Kina, Japan, Amerika, etc., ha blivit utan solljus – en händelse som dessa länders skribenter säkert skulle ha noterat. Inte ens de romerska historikerna kommer ihåg en sådan händelse. Därför skulle ett sådant skeende endast kunnat gälla Jerusalem, om alla människor där skulle blivit blinda i tre timmar genom mitt medgivande och endast Johannes fortfarande skulle ha kunnat se, eftersom han inte nämner en sådan solförmörkelse. 

7) ”Samma påhittade situation, som gäller en total solförmörkelse, gäller också Mitt uppåtstigande till himlen, så som det tedde sig för världen. Vilken slags himmel kunde Jag möjligen ha uppstigit till ? Varthän borde Den Allestädes Närvarande ta vägen för att visa var Han verkligen hör hemma ? Jag är hemma överallt – i all evighet – eftersom Jag är allt livs ursprungliga grund och det som upprätthåller allting. Utan Mig kan ingenting existera. Därför är Himlen överallt, där Min kärlek och visdom verkar. Inom den fasta materian finns det överallt tvingande krafter, vilka utgår från Min Viljestyrka, och det tycks också finnas evig död. Därför sägs det i Skriften:’Himlen är Min tron och Jorden (en term som står för all materia) Min fotpall’. Jag hoppas att ingen föreställer sig de rymliga, ändlösa himlarna som ingenting annat än Min tron att sitta på; och att Jag har gjort jorden till Min fotpall för att inte bli trött av att sitta ! Ja, i den rena andedomänen finns det en andlig Sol, där jag personligen befinner Mig med dem som tillhör Mig. Från rumslig synvinkel är denna Sol synlig för alla de änglar och andar som genom kärlek besitter Mig i sina hjärtan; men för andra är den inte synlig eller kan hittas någonstans, även om de letade efter den i all oändlighet. Ty den, vars hjärta är blint, är också andligen blind och uppfattar mindre av den andliga Solen än en fullkomligt blind person på denna jord kan se den fysiska Solen. 

8) ”Genom denna andliga Sol är Jag allestädes närvarande och kan uppenbara Mig synligt eller verka personligt när – och varhelst jag vill, utan att i förväg rådfråga någon, varken i de andliga världarna och ännu mindre i de materiella; men alla välsignade änglar och andar rådfrågar Mig innan de utför någon märkvärdig gärning i Mitt namn. När det gäller deras alldagliga handlingar i Mitt kungarike, så hittar de alltid informationen i sina himmelska boningar. Hur dessa platser är har Jag redan berättat för er i boken ’Den Andliga Solen’.

9) ”När det gäller det andliga hos vår evangelist Lukas, så måste ni vara klara över att han alltid var full av patos för Min sak. Det skulle varit bättre om han hade lagt sin glöd på lägre plan; ändå var och förblir han, både på sin tid och nu, ett effektivt redskap för förkunnandet om Min kärlek och nåd. Han var mera hemmastadd i Skrifterna om Den Gamla Traktaten (Old Covenant) än de högfärdiga skrivarna i Templet och kunde med lätthet korrekt värdera det han hörde om Mina gärningar och vidarebefodra detta till andra nyfikna. Var därför inte arga på denne man trots de felaktigheter, som finns i hans böcker. Kom ihåg att han inte ens var originalförfattaren; men de, som senare rättade honom, de är författarna, av vilka Jag kan namnge mer än ett dussin ! Dessutom var han full av god vilja och allvar i sin strävan att ge eftervärlden den största möjliga renhet i sina skrifter. Han kan inte klandras för vad de själviska äldre i samfundet hade gjort honom till. De har sått ogräs, som växer bland hans vete. De visste ganska väl hur de skulle samla in vetet i sina lador, men de använde ogräs som foder till sina ’herdar’, vilket de gör fortfarande. Men dessa ’herdar’ eller ’hjordar’ består inte av Mina lamm och får utan av åsnor, oxar, grisar och andra mindre intelligenta djur, som nöjer sig med tistlar och törnen. Låt dem hålla sig till den födan för den tid som nu är; någon gång kommer de att känna sig äcklade av den och söka sig till något bättre, varvid deras dåraktiga skepnader förändras och de kan tas emot i Mitt fårstall, klädda i dessa ädla djurs ull. Då kommer det bara att finnas En Sann Fåraherde och en sann hjord, som fått den rätta födan. Nu har ni lärt er i förväg vad ni bör tycka om Lukas. Ni kommer att få höra resten en annan gång. Amen.”  

FLERA OSANNA UPPGIFTER I EVANGELIERNA

Mottagna från Herren genom Jakob Lorber den 24 april, 1864.

Herren:

1) ”Det är bra för alla att känna till och förstå att Jag andligen och på ett högst påtagligt sätt har kommit tillbaka till denna jord i syfte att engagera och ta emot de sista arbetarna i Min vingård. Några av dessa är världens intellektuella, erfarna filosofer, som i denna tidsålder kommer samman för att med största allvar tillintetgöra Mig. Jag vet att de finns bland kyrkorna och kyrkosamfunden. Andra är de evangelister, som genom hedniska och judiska ränksmiderier omkring trehundra år efter Min tid blev vad de nu är. Större delen av den blinda mänskligheten har aldrig trängt in i Skrifterna i någon större utsträckning och tror fortfarande på sådant eländigt, fördärvligt drullande i Mitt namn, som förklaras vara Guds rena Ord. 

2) ”På grund av detta fördömer Jag inte Lukas, Markus och Matteus. På sin tid ansträngde de sig åtminstone för att välja ut det renaste och bästa från en stor mängd rikligt förorenade framställningar av Min förkunnelse. Angående materiella fakta så hittade de tre evangelisterna på delar av dem, och när det gäller resten så förleddes de att tro på åtminstone en del av det, som de hört från människor, som oförfärat låtsades ha varit ögon – eller hörselvittnen till det ena eller det andra. Genom att jämföra detta med välkända avsnitt i de Gamla profeterna (the Old prophets), så fann de att det de skrivit stod i överensstämmelse med detta. Med detta var anpassningen till rättesnöret färdig och välgrundad med avseende på vad de själva skrivit.  

3) ”Om detta hade stannat vid vad det var då, så hade dessa evangeliers beskaffenhet varit bättre än vad de är nu; ty de innehöll mycket mindre av det mirakulösa, grymma och förskräckliga. Omkring ett hundra år före det stora kyrkorådet i Nicaea, särskilt bland kristna judar, greker och romare, ansågs det därför nödvändigt att göra tillägg, företrädesvis av det slag som luktade mirakel och visade ett skrämmande domar-ansikte för att göra Mig till just motsatsen av vad Jag, mänsklighetens Välgörare, mest enträget anbefallt dem, nämligen kärlek och sanning ! 

4) ”Jag har aldrig varit påstridig om den sanna vetenskapen om människan. Vid många tillfällen lärde Jag människorna mycket om saker, som var okända för dem eller sådant, som de var blinda för. Av detta skäl hatades Jag av de bedrägeri-tokiga fariséerna. Jag rensade rent hos folket vad gäller allt det, som fariséerna ansträngde sig för att hålla dem i okunnighet om, för att detta gynnade deras onda avsikter. När översteprästen Hannah och även Kaifas – för att göra folk upprörda så att de skulle vara mera villiga att ge offergåvor – med ursinniga röster i templet hotade med att det i bäcken Kidron inte skulle flyta någonting annat än blod i tre dagar och att solen inte skulle lysa på en hel dag, så lyckades de faktiskt övertyga folk att tro på sådant strunt. Folket, som var rädda för bestraffning, gömde sig i sina bostäder; och när tiden för bestraffning var över, kom de darrande ut för att titta efter om det fortfarande flöt något blod i Kidron. När de såg att bäcken hade sitt naturliga vatten, skyndade sig folk för att ge stora offergåvor till templet, och placerade dem framför prästernas fötter. Under dessa dagar sken naturligtvis solen och inget blod flöt i Kidron bäcken, vilket de intelligenta judarna var övertygade om och vilket de ville undervisa sina vanliga, vidskepliga landsbygdsbefolkning om, men med liten framgång. I sin uppskrämda fantasi såg dessa ointelligenta människor blod flyta i bäcken och såg inte solen på en hel dag. 

5) ”Vanliga människor har alltid varit vidskepliga. Man kan berätta den konstigaste, kusligaste saga och de tror en. När de för den vidare till sina grannar, lägger de till lite för att göra den ännu mera mirakulös, uti fall att den första berättaren inte hade beskrivit den på ett lämpligt sätt. När det gäller sanningen kan man inte komma någon vart med sådana människor. Därför var det också på Min tid extremt svårt att få sådana vanliga judar att tänka sig sanningen. Ett mirakel, som kunde skaka om dem ur deras andliga slummer, måste till för att få dem att tänka lite på vad Jag tidigare hade berättat för dem. På Min tid rådde Jag ofta apostlarna att säga mindre om Mina mirakler när de förmedlade Mitt budskap och istället trycka på den däri innefattade djupa inre sanningen. Endast Johannes höll sig trofast till denna förmaning; de andra snarast började med Mina mirakler och först efter att de snärjt in lyssnaren, predikade de om den inre sanningen. 

6) ”Hänförelsen över att berätta om mirakel ökade från århundrade till århundrade, så att antalet skrivna (och än mer, traditionella) evangelier växte i sådan omfattning att ingen kunde ha någon användning av dem. Lukas och pseudo-evangelisten Matteus (L’Rabbas) började skissa på sina evangelier bara några år efter Mitt liv på jorden; icke desto mindre skiljde sig deras berättelser så mycket åt att motsägelser till slut visade sig på avgörande ställen. Vid denna tid tänkte ingen på att undersöka skrivningarna, eftersom varje evangelieförfattare hade sin egen krets av läsare och åhörare och inte var intresserad av andra evangelister. Var och en höll sig bara till vad han hade skrivit ner, och kunde till och med tillfälligtvis känna förtjusning över vad han ensam hade i sitt evangelium. 

7) ”Därför blev det till exempel så att L’Rabbas (Matteus) inte var så intresserad av den Jesus, som blivit omskuren i templet på åttonde dagen efter födelsen; inte heller brydde han sig om de tre vise männen från öst, flykten till Egypten och Herodes grymma dräpande av oskyldiga barn i Betlehem. Pseudo-Matteus L’Rabbas hörde talas om allt detta i Tyre och Sidon, och skrev också ned det men förde inte in det i sitt evangelium. När det gäller plats och tid så stämmer emellertid Lukas och Matteus överens. Enligt Lukas så var Jesus omskuren, och uppfyllde alla judiska lagar och ritualer, föddes i ett fårstall nära Betlehem och hälsades av fåraherdar; men ingenting finns om de tre vise männen eller flykten till Egypten. Istället återvände Han förnöjt till Nazaret och utan någon förföljelse från Herodes inväntade han där sitt tolfte år. Sedan for han med Sina föräldrar på den välkända resan till Jerusalem. 

8) ”Hos Matteus ser vi en Jesus född i ett riktigt hus, som inte hälsades av fåraherdar utan av de tre vise männen från öst. Enligt vad dessa två evangelister skrev, så har man en omskuren Jude-Kristus hos Lukas men en oomskuren Hedninga-Kristus hos Matteus ! Från och med Jesus tolfte år började dessa två evangelieförfattare stämma överens, förutom när det gäller några smärre detaljer. Fråga nu er själva: Vilka av dessa två författare höll sig till sanningen ? Svaret är: Ingen, ty var och en berättar bara vad han hört andra säga ! Av rädsla för bestraffning så vågade ingen i Jerusalem tala om Herodes sinnesförvirrade grymhet: men i Tyre och Sidon, som låg i vad som vid den tiden var Coelesyria, hatade man Herodes mera än döden och man ville därför gärna berätta om hans grymhet och vad som orsakade den. När man uppmärksamt läser och jämför båda evangelierna kommer man på samma sätt på andra, ganska viktiga motsägelser och icke likalydande uttalanden, vilka i en viss utsträckning lättare kunde slätas ut och rättas till än motsägelsen om den Judiskt-omskurne eller hedniskt oomskurne Jesus. 

9) ”I nutid måste både de gamla och nya oriktigheterna, vilket motsäger Mig i varje avseende, utrensas från dessa evangelier – till och med inklusive Mig – för att det enda evigt sanna Johannes evangelium skall kunna framträda i sitt fullaste ljus. Var och en förstår lätt att i ljuset av våra nuvarande fyra evangelier och några av Paulus brev, etc., så kan Jag i framtiden inte längre finnas till eftersom varje motsägelse, som inryms i dessa, gör Mig till en motsägelse i Mig själv inför världens lärda, så väl som inför de nuvarande kyrkorna och kyrkosamfunden, där varje grupps egen Kristus tar sig friheten att fördöma alla andra sekters eller kyrkors Kristus. Alla som inte vill tro på detta borde åtminstone bekanta sig med de katolska bekännelseformlerna för konvertering, särskilt om en protestant vill bli medlem i den katolska kyrkan. Då upptäcks snart detta fördömande av Kristus; därför att vem som än går med måste fördöma sin protestantiska föräldrar, sin födelse och vad helst detta inkluderar och alla sina protestantiska trosuppfattningar till helvetet. Endast då blir han godkänd för att med alla slags ceremonier upptas i deras ’samfund av Roms rättrogna’. Liknande förhåller det sig med alla stora kyrkor och kyrkosamfund. Hur kan det då någonsin bli bara En Fåraherde och en hjord, när de kristna från olika grupper är argare än skogens vilda djur på varandra ? 

10) ”All sådan fientlighet måste försvinna ! I detta syfte har Jag redan engagerat arbetare i Min vingård. De arbetar omsorgsfullt och med patos (till exempel som kritiker av evangelierna, etc.) – efter dem kommer snart många som kommer att arbeta med än större iver och omsorg för att Jag skall kunna komma till folket i sanning som evigheternas sanne Kristus och  Gud – inte som den Jag antas vara, som inte kan göra något bättre än att fälla domar och fördöma i enlighet med varje grupps önskan, och tillåtas göra endast de lyckliga i himlen, som har förklarats värdiga och dugliga av sina kyrkoöverhuvuden eller andra ställföreträdare för Gud ! Till exempel: enligt vad de lär ut så måste de, som åtnjuter en sådan ’gudomlig ställföreträdares’ nåd, också åtnjuta Min ynnest – särskilt när de ger ansenliga bidrag. Man förstår nu lätt att sådant oförbätterligt trams inte längre kan fungera trots all endräkt, särskilt när Jag har varit synlig på himlavalvet som en ’blixt’ (vetenskaper). Tillerkänn därför vetenskaperna deras handlingsområde; ty vetenskap är en effektiv sopkvast för att avlägsna smutsen från världen och samtidigt är den en kraftfull Herkules, som vet hur man gör rent i Augias-stallet, en handling som fortfarande mycket väl kan tillämpas i våra dagar, trots att den är en beskrivning från hedningarnas tidigaste antik. Tänk på vad Jag har visat er. Tillåt er att bli upplysta av detta, ty det har givits er av den ende sanne Kristus, inte av någon pseudo-Kristus, för vilken Min sanning är något klandervärt och avskyvärt. Amen.”

NYA TESTAMENTETS URSPRUNG

Mottaget från Herren genom Jakob Lorber den 25 april 1864

Herren:

1) Igår påkallade Jag er uppmärksamhet på ett antal mindre motsägelser funna i de tre evangelierna av Matteus, Lukas och Markus. Idag vill Jag peka ut andra, som under senare år rotades i olika samfund, inte bara bland dessa tre evangelister utan mera bland andra förkunnare av Min lära – både judiska och hedniska – som också var kända som ’evangelister’. Dessa motsägelser ökade i sådan utsträckning, att det knappt trettio år efter Min tid nästan bröt ut regelrätta krig och tumult på grund av olika förklaringar på skrifterna som handlar om Mig, liknande dem under Neros tid i Rom, som utvecklade sig mellan många Kristna Judar och Paulinska hedniska Kristna på ett så fientligt sätt att Nero ansåg det nödvändigt att förinta det dominerande stora antalet Kristna Judar, inklusive den stadsdel som beboddes av dem. Man skonade inte ens de romare, som på något sätt offentligt skyltade med de kristna judarnas fana. 

2) ”Men denna grymma förföljelse av de kristna judarna gav inte önskat resultat; ty under tiden för denne kejsares senare efterföljare, så lyckades judarna återigen ta sig in i Rom och omvandlade denna stad till ett andra Jerusalem, såsom grekerna hade gjort med Konstantinopel. Som ett resultat av denna utveckling, så växte sig det romerska Jerusalem starkare och byggde upp sina ceremonier delvis utifrån de judiska evangelierna och delvis (när det gäller det romerska påvedömet) genom att ta in gamla tempelceremonier från Jerusalem plus andra från hedningarna i Rom. Därför var romarna i besittning av alla slags judiskt-kristna evangelier från de gamla judiska skrifterna vid sidan av sina hedniskt-kristna evangelier. Så de installerade vissa lärda ’kyrkofäder’, som i huvudsak var de som hittade på de romerska grundsatserna, i direkt motsättning till de grekiska evangelierna. Detta var desto lättare ordnat, ty den romerske ’Överste Fåraherden’ hade inte haft något mera arbetsamt att göra än att sända sina missionärer också till Grekland, så att omkring 300 år efter min tid, hade det utvecklats en sådan förvirring bland de troende att många av grekerna återvände för att upprätta nya hedniska bönaltare och tempel där, för att ta med sig sina offergåvor till gudarna Minerva, Apollo, Jupiter och Ceres.

3) ”Kejsare Konstantin, som var en hängiven kristen, beslöt att sätta stopp för detta gissel genom att sammankalla ett stort kyrkomöte i Nicaea, det huvudsakliga sätet för alla dessa trosuppfattningar, till vilket också den högste biskopen i Rom inbjöds. Konstantin själv presiderade över mötet och blottlade de fördärvliga följder som mer och mer måste framkallas av de rådande stora åsiktsskillnaderna om Kristus. Han föreslog en granskning av både de skrivna och de traditionella evangelierna och sade: ’Bland de många motsägande evangelierna borde man använda sig av endast ett, nämligen det från Johannes, för att de kristna skall ena sig och inte längre, på grund av olikheter i trosuppfattning, förfölja varandra som djur, och också för att hedningarna, isiället för att bli kvar vid en sådan lära, i vilken det, till och med med bästa vilja och kunskap, skulle vara omöjligt att hitta någonting riktigt och sant, inte skall gå tillbaka till sin gamla hedendom. Om det funnits en grundare till den kristna läran, så kan det bara ha funnits en mening och en anda. Men sedan lång tid tillbaka har det funnits ett stort antal olika evangelier som gått från mun till mun, av vilka var och ett har sin egen Kristus, vilken ofta har liten likhet med de andras Kristus. Således måste de många evangelierna förkastas, men ett, som kanske är det äldsta, behållas.’ Om biskoparna inte gick med på detta, skulle han överge kristendomen och beordra att den gamla hedendomen återupprättades över hela hans stora imperium, eftersom den, trots de många gudarna, var mycket mera enad än en sådan söndertrasad Kristendom. 

4) ”På detta antydde de grekiska biskoparna att Matteus, Markus och Lukas namn daterar sig till gammal kristendom och borde inte uppträda flera gånger under samma evangelienamn. Kejsaren gick med på detta på villkor att man också beaktade hedninga-aposteln Paulus undervisning, och sopade med detta bort alla andra evangelier. Sedan gjorde de kejsaren uppmärksam på att Paulus inte alltid predikat samma sak, eftersom han skrev brev som, när han vände sig till hedningarna, skiljde sig åt från dem som var riktade till judarna. Därför var de inte lika i anda och mening. Konstantin svarade att detta inte spelade någon roll, ty Paulus hade bevisat i ord och gärning att han inte predikade om en falsk Jesus utan om den Ende, Vars Ande framför Damaskus mirakulöst gav honom befattningen som en äkta apostel. Efter att ha övervägt detta i trettio år, förkastades alla utom de nu existerande fyra evangelierna, men Lukas Apostlagärningarna, Paulus brevväxling, några få av Kristus äldre apostlar samt Johannes uppenbarelse tillades. Allt detta skrevs i en följd in i en bok, som senare kallades ’Det nya Testamentet’, enligt Paulus brev till hebréerna; och sedan accepterades det av alla biskoparna.

5) ”Några få hundra år därefter omstrukturerades detta, med påföljd att man placerade Johannes evangelium efter de av Matteus, Markus och Lukas. Kapitlen och verserna genomgick också några förändringar, och överallt bestämdes det vilket evangelium, som skulle läsas på vilken högtid. Grekerna och några andra kristna kyrkor följer fortfarande detta mönster. Icke desto mindre gjorde Rom sitt eget arrangemang och färdigställde senare för folket ett kort utdrag från evangeliet, som skulle användas på söndagar och högtider. Sedan förbjöds folket bestämt att läsa alla evangelierna och judarnas gamla böcker. Alla som överträdde detta förbud bestraffades – ofta med döden. Detta ’Nya Testamente’ accepterades gradvis av de kristna för ungefär 1300 år sedan. Särskilt i händerna på de romerska biskoparna fick det genomgå alla slags förändringar och mottog då och då godtyckliga tillägg, som från det romerska Vulgata och särskilt i de utsvävningar, som författats av de romerska kyrkofäderna. En person, som har den minsta klarhet i tanken, kan omedelbart inse vilken andemening de har.  

6) ”Där kan man till exempel hitta en sådan tilläggsdoktrin som att de avlidnas själar måste sova till den ’yttersta dagen’. Denna grundsats benämndes med det grekiska uttrycket ’psychopanechia’, vilket betyder själens sömn. Denna lära levde tills en påve införde den ’Romerska Mässan’, som ännu idag praktiseras med all slags prakt och vänder sig till romerskt kristna genom att hävda att denna mässa, som ett oblodigt offer, har samma kraft som Jesu en gång blodiga offer på korset; att Kristus också på detta sätt hela tiden mirakulöst offrar sig själv till sin fader i himlen för den romerska kyrkans sant troende kristna. Genom att ge en liten jordisk offergåva kom dessutom en sådan rättroende kristen, som får en sådan mässa läst för sin välsignelse, att bli uppväckt omedelbart efter sin kroppsliga död utan en lång själs-sömn och kunde bjudas till evinnerlig lycka. I det fall att den kristne inte var helt fullkomlig, så måste han få flera sådana mässor lästa för sig för att undvika evig fördömelse och ändå komma in i himlen efter en kort rening på andra sidan, kallad ’skärselden’. 

7) ”Men läran om själs-sömnen dog sakta ut, eftersom den ny-påhittade mässan inte gav något utbyte; och med denna försvann också den helt idiotiska dogmen, som lär ut att Gud har skapat en liten del av mänskligheten för himlen men den större delen för helvetet ! Med tiden förkastades dessa två idiotiska grundsatser av den romerska kyrkan och ersattes av de välkända fem kyrkobuden och några nya nattvardsritualer, som jag inte behöver räkna upp för er, eftersom var och en av er känner till dem. (Jakob Lorber var katolik, liksom dessa vänner). Fastän den kristna läran på detta sätt blivit mycket förenklad genom kejsare Konstantins starka rådsförsamling, så finns det fortfarande ett överflöd av smuts kvar trots de ofta tillåtna och beordrade granskningarna, vilka var och en resulterade i bildandet av en ny sekt. På det sättet har det uppstått många nya Kristusgestalter, som än idag står i motsättning till varandra.  

8) ”Nu måste den sista och största granskningen ske. Granskningsmaskinen kallas ’vetenskaper’, som jag har nämnt tidigare. De olika, ömsesidigt motsatta Kristus måste slängas ut med alla dess följeslagare, så att den Enda Kristus, så som predikades av Johannes, kan visa sig ibland människor och inta sin boning. Detta kommer att lämna i sin väg mången svår strid vilket Kristus sanna efterföljare inte behöver frukta; ty de kommer att bli mångfaldigt styrkta när det gäller allting. Även för de mindre trogna skall det ur detta gå upp ett ljus, som de aldrig kommer att kunna utplåna. Jag, Herren kommer, enligt vad Johannes berättat, att hemsöka jorden överallt med alla slags prövningar och olyckor, som förskräckliga krig, stor torka och svält, alla slags sjukdomar bland människor och djur, stora jordbävningar och stormar på jorden, vidsträckta översvämningar och bränder av alla de slag; men i Min stora kärlek skall Jag hålla dem som tillhör Mig vid mod, och de kommer inte att lida nöd på något sätt (när det gäller deras själs frälsning). Jag skall, vid Min andra återkomst i äkta sanning, från detta jordklot avlägsna alla som bemödar sig om att förfölja Mig, varhelst de befinner sig.  

9) ”De andra motsägelserna i era fyra evangelier kommer automatiskt att lösas upp när ni läser Johannes stora evangelium, till vilket Jag, såsom Jag lovat, skall lägga till ett appendix eller supplement, i vars ljus man lätt kommer att förstå vad som är oriktigt i de fyra evangelierna. Just nu får ni vara nöjda med det, som Jag har givit er. Studera med iver och uppmärksamhet Johannes Stora Evangelium, så kommer ni där att finna ett överflöd av andlig upplysning. Om någon har någonting att fråga om, så kan han göra det och Jag skall med glädje ge honom upplysning. Amen.”    

Översättning till svenska: Sture Blomberg