I förra krönikan ”Är cancer en parasitsjukdom?” nämndes av den kvinnliga krigskirurgen Lee Merritt en tysk studie som redan 1970 påvisade att cancer förmodligen orsakades av intracellulära parasiter. Studien, gjord av tre tyska forskare från München, publicerades i den vetenskapliga tidskriften Ärtzlische Praxis (≈ Läkarpraktik) och lyder i svensk översättning ”Ovanliga kroppsliga föremål i blodet.”
Invaderar röda blodkroppar
De tyska forskarna hade videofilmat mikroskopiska undersökningar av nålbiopsier och vävnadsprov från en mängd patienter med många olika typer av cancer och kunde konstatera att det fanns levande intracellulära parasiter (intracellulär = inne i cellerna) i samtliga misstänkta cancerpreparat. De tyska forskarna betonade också att man inte funnit någon enda biopsi eller vävnadsprov, misstänkt för cancer, som saknade dessa levande intra- och extracellulära parasiter, vilka synligen rörde sig mycket livligt i samtliga preparat under mikroskopi. Vad man primärt iakttog i blodutstryken var dessa livligt rörliga kroppar, som man konstaterade inte kunde vara ordinära röda blodkroppar. Man iakttog sedan hur de tog sig in i röda blodkroppar, fick dessa att förlora sin runda form. Efter en viss tid sprack dessa deformerade röda blodkroppar varvid det kom ut en mängd små runda kroppar (se nedan förklaringen till dessa). Liknande sker, som vi minns, också vid malariaparasitens angrepp på människa. Men inget tydde på att dessa patienter med cancer samtidigt lidit av malaria.
Ignorerats i 60 år
Dr. Lee Merritt konstaterade att detta fynd under 60 år fullständigt ignorerats av det vetenskapliga samfundet till förmån för teorin om att cancer orsakas av genetiska mutationer, med de påföljder detta fått – plågsam och ibland lemlästande kirurgi, strålning och cellgifter.
Två förklaringar
Orsaken till att detta vetenskapliga fynd inte fått större genomslag är nog flerfaldig. Å ena sidan förhoppningen om att man med genetisk forskning skulle lösa cancerns gåta – vilket man inte gjort – och att man därför nästan totalt fokuserat på genetiska mutationer. Å andra sidan var det inte möjligt vid denna tid, att i vetenskapliga tidskrifter länka till videofilmer med dåtidens analoga teknik och avsaknad av Internet. Så därför föll denna extremt viktiga vetenskapliga artikel i glömska.
Ny teknik
Mer än 30 år senare har emellertid tyska forskare sammanställt alla dessa filmsnuttar till en enhetlig video, digitaliserat denna från de analoga inspelningarna och lagt ut den på nätet. Man har också lagt till en animerad del som redogör för hur dr. Alfons Weber förklarar det hittills oförklarliga – varför cancercellerna delar sig oavbrutet, växer till stora tumörer och sprider sig lokalt och generellt i kroppen via metastasering. Detta, som vi vet, tar slutligen död på patienten, om hon inte dessförinnan redan dött av cellgifterna. Jag har aldrig tidigare fått någon vetenskaplig förklaring till denna gränslösa delning och tillväxt men finner dr. Alfons Webers förklaring mycket rimlig.
Parasitens fyra utvecklingsfaser
I denna videofilm förefinns parasiterna i olika former. När äggen (”oocyter”) har kläckts, så utvecklas de först till ”merocyter”, som kan liknas vid en slags parasiternas ”barndom”. Dessa är runda och mindre än 1 µm (=mindre än en tusendels millimeter). Dessa utvecklas vidare till trofocyter (trofo = tillväxa; cyt = cell), som är en slags parasiternas ”tonårstid”. Den fullt könsmogna parasiten benämns ”gamet” och finns i två olika former, antingen som en lite bredare ”sträng”, som är lika lång som den röda blodkroppens diameter, 7-8 µm, eller som en tunn ringlande ”tråd”, som är dubbelt så lång som denna diameter, 14-16 µm.
Förstör röda blodkroppar
När parasiterna hamnat i blodströmmen kan merocyterna (”barndomsformen”) ta sig in i de röda blodkropparna och utvecklas till trofocyter och gameter genom att äta upp aminosyrorna i blodkroppens globuliner (som finns som hemoglobulin). Därefter sprängs blodkroppen varvid gameten ånyo hamnar i blodplasman, kan söka en partner att utbyta DNA med, lägga många ägg, som när de kläcks bildar mängder av nya merocyter, som kan ta sig in i många fler blodkroppar. Och så upprepas detta förlopp gång på gång på gång (Jfr. malaria). Man känner sig ännu inte sjuk vilket dock sker när parasiterna tar sig in i cellerna hos kroppens olika organ, lever, njure, tarm, lungor, hjärna etc.
Apoptos räcker inte – cancercellerna måste föröka sig
När parasiten tagit sin in i en vanlig kroppscell i något organ, lever, lunga njure etc., så omges den omedelbart av en vakuol (=hålrum i cellvätskan), som begränsar dess rörlighet och oskadliggör den. Om kroppscellen emellertid efterhand angripits av alldeles för många parasiter, så klarar den inte av att begränsa och oskadliggöra dessa med vakuoler. Cellen blir då sjuk och har bara två alternativ, antingen 1. självdö (apoptos) eller 2. dela sig i två nya celler och på så sätt halvera bördan av de många parasiterna. Att cellen dör betyder dock inte att parasiterna dör. Apoptos (=cellens självmord) kommer därför inte att lösa problemet. Det andra alternativet löser dock problemet tillfälligt, vilket dock snart blir akut igen. Därför begår inte cancercellerna apoptos utan förökar sig istället. Detta är den tyske forskaren dr. Alfons Webers förklaring till cancercellernas obegränsade tillväxt och spridning, vilket för mig är den bästa möjliga förklaring jag någonsin fått på ett hittills oförklarat fenomen – att dåligt fungerande cancerceller inte begår apoptos utan istället förökar sig.
Alla former av cancer infiltrerade av parasiter
Det vi får se på denna videofilm börjar med blodkroppar från en patient med leukemi (*), där objektsglaset med preparatet förts några gånger över en eldslåga (bunsenbrännare) som har en temperatur på 140-160°C. Trots att blodkropparna skrumpnat av denna åtgärd, som torkar ut dem, syns parasiterna livligt simma omkring. Denna höga temperatur tycks tydligen inte räcka för att ta död på dessa parasiter. Man visar sedan upp livligt simmande parasiter från patienter med cancer i respektive lever, urinblåsa, bröst, livmoder, lunga och läppar. I några filmsnuttar har man lyckats fånga dessa livliga parasitkroppar i en leukocyt (=vit blodkropp), och samtidigt hur en annan leukocyt fylld av infångade parasiter på väg till lever och mjälte för destruktion, plötsligt sprängs sönder av det inre trycket och släpper ut alla parasiterna i frihet igen. Man kan också se en trofocyt som aktivt försöker fly från en vakuol, men misslyckas. Vid ett annat tillfälle kan ses hur en trådformad gamet, som är hotad, plötsligt omvandlar sig till en mängd merocyter (som på ett pärlband), vilka kan påbörja ett nytt cykliskt förlopp.
Onkologernas missuppfattning
Mainstream onkologer förnekar idag inte förekomsten av dessa kroppar men menar t. ex. att merocyterna (runda kroppar på <1µm) istället är ”apoptopiska vesikler” eller organeller (= små organ) från cellen. Men om cellen har dött så borde ju också organellerna ha dött och inte kunna simma omkring motströms, så som man ser på filmsnuttarna. Detta, menar de tyska forskarna, är beviset på att det rör sig om parasiter i olika livsfaser och inte döda delar från celler.
Antiparasitmedel effektiva mot cancer
Om denna teori är korrekt – att cancer kan orsakas av parasiter – så bör antiparasitmedel som Fenbendazol kunna fungera för att bekämpa denna typ av cancer. Fenbendazol dödar nämligen intracellulära parasiter (och gör så även i hjärnan). Fenbendazol blockerar också cancercellens hela energiproduktion och dödar även på detta sätt intracellulära parasiter samt den icke-fungerande cancercellen. Och detta är precis det som hänt i alla de fall som beskrivits av Joe Tippens (se nedan: ”Är cancerns gåta redan löst?”).
(*) Det bör noteras att man hos patienten med leukemi inte redovisade hur det såg ut i benmärgen, där leukemicellerna bildas, utan endast i perifert blod (=det blod som rinner i blodkärlen.) Den parasitväxt man i denna video observerade i perifert blod skulle istället kunna bero på dåligt immunförsvar orsakat av leukemin. Men även om så är fallet kan det vara mycket viktigt att behandla patienten med antiparasitmedel eftersom parasiternas förstörelse av röda blodkroppar kan vara en orsak till att leukemipatienter ofta behöver infusioner av röda blodkroppar på grund av lågt blodvärde.