Det finns idag ingen rationell förklaring till Nära Döden-Upplevelsen (NDU) i den meningen att den inte kan förklaras av det rådande vetenskapliga paradigmet. Detta blir alldeles uppenbart för dem som tar del av de berättelser från NDU-patienter, som kommer att redovisas här. NDUn är dock mycket vanligare än man tror och visar sig ha en livsomvälvande betydelse för de människor som genomlever en sådan, enligt deras egna berättelser. Det livsomvälvande består i att de inte längre är rädda för döden och därför kan leva fullt och göra verklighet av sina ambitioner i detta fysiska liv. Rädsla och tvivel förlamar. Det livsomvälvande består också i dess sociala konsekvenser: När man kommer över på ”den andra sidan” , berättas det, så får man själv uppleva hur ens egna handlingar i livet påverkat andra människors känslor och hur dessa handlingar upplevdes för de som utsattes för dem. Om människor visste att de själv efter döden skulle få uppleva allt ont eller gott de gjort emot andra människor, så skulle de tänka efter två gånger innan de begick några onda handlingar. Av dessa två skäl är det därför livsviktigt att människor får en inblick i vad som händer efter den fysiska döden.
Fortsätt läsaKategori: Tro (Sida 1 av 2)
En berättelse om A, docent i geologi från Lausanne, Schweiz.
Det var den 29 januari 1998 och jag var på väg till en konferens i Montreux om ’visceral smärta’ (= de inre organens smärta) dit jag var inbjuden som talare. Det var en liten konferens med bara ett fåtal inbjudna talare från varje område och det föll på min lott att redogöra för hjärtats smärtfysiologi. Jag flög till Geneve varifrån jag sedan skulle ta direkttåg från flygplatsen till Montreux. Tyvärr hade jag inte hemifrån via Internet kunnat ordna mina tågbiljetter från Geneve via Lausanne till Montreux, men detta bekymrade mig inte eftersom jag förutsatte att sådant skulle kunna lösas på plats. Väl framme i Geneve visade det sig emellertid att alla biljettkontor på järnvägsstationen var stängda, trots att det var tidigt på kvällen. Jag kände mig lite förvirrad och var tvungen att fråga hur jag skulle kunna skaffa tågbiljetter till Montreux. Man pekade på en biljettapparat på stationen. Denna verkade dock bara ta emot mynt och några sådana hade jag inte, eftersom jag bara växlat in sedlar hemma. Dessutom var min franska eller tyska inte i det skick att jag kunde läsa och följa instruktionerna utan risk för att göra fel. Så jag måste fråga en annan man om priset. Denne nämnde en summa som han dock sade sig vara osäker på eftersom han hade månadskort – men påpekade att det gick att köpa biljetter på tåget. Sedan ändrade han sig och menade att det faktiskt blev billigare med köp i apparaterna och pekade 100 meter bakåt. Det är ”spår 4”, sade han och tillade att jag hade gott om tid eftersom det skulle dröja 20 minuter innan tåget skulle avgå. Jag började gå i riktning mot apparaterna. Då följde han efter och hjälpte mig med hela proceduren. Och så fick jag växel tillbaka. Jag blev lite förvånad över hans hjälpsamhet. Det är inte ofta man möter människor som gör sig en massa extra besvär bara för att var bussiga. Mannen var gråhårig och magerlagd. Han kunde ha varit i 55-60-årsåldern, föreföll vältränad med ett öppet och vänligt ansikte. Efter biljettköpet gick vi sedan åt samma håll, stod tysta en lång stund på samma perrong i väntan på tåget. Vi skulle sedan komma att stiga på samma tåg och också hamna i samma kupé. Mannen skulle alltså åt samma håll vilket förklarade att han kände till detaljerna om tåget. För att inte verka alltför påflugen satte jag mig på motsatt sida om mittgången.
Fortsätt läsaEn etiopisk kvinna, Fatima, var under två månader mycket svårt sjuk, sängliggandes och sköttes om av sin egen mor. En dag när denna kom till henne fann hon Fatima död i sängen. Efterhand som dagen förflöt kom fler och fler släktingar långväga ifrån för att begråta hennes död. Alla sörjde. De allra flesta var muslimer, vilket också Fatima varit innan hon gift sig med en kristen evangelist (som nu var död) men några var kristna. Dessa bad till Gud på kristet manér.
Samtidigt hade Fatima i sitt kroppsligen döda tillstånd känt sig själsligen ”förflyttad till himlen” där hon kände sig mycket lycklig. De själsliga gestalterna tycktes där vara klädda ”i guld” och allt var mycket rent och vackert, medan jorden tycktes vara som ett ”smutsigt dike”. Hon mötte i himlen bl. a. sin sedan tidigare döde makes bror och svärmor och kunde höra hur svärmodern bad dem om att sända den unga Fatima tillbaka till jorden eftersom hon hade många små barn att sörja för.
En missionär hade i samband med sin egen frälsning (=”salvation”) av Gud fått höra att han skulle användas för att återuppväcka döda. När han hörde talas om Fatimas död gick han dit och började att be. Trots att Fatima redan hade varit död i mer än 12 timmar bad han enträget och ihärdigt. När han slutligen yttrade orden ”raise up in the name of Jesus” så satte hon sig plötsligt upp i sängen och frågade varför det var så mycket folk runt omkring henne och vad som hade hänt. Alla förvånades och tjöt ut sin glädje.
Detta var Fatimas EGEN berättelse.
Hur skall vi se på denna? Många skulle hävda att den är osann eftersom det aldrig händer att man kan bli levande igen efter att ha dött. Så argumenterade t. ex. filosofen Ingemar Hedenius en gång i tiden angående Jesu återuppståndelse. Men för att hävda något sådant måste man ju ha följt samtliga människors död under hela mänsklighetens tid på jorden. Och det har ingen gjort.
Däremot är det naturligtvis korrekt att hävda att det ”inte brukar” hända eller att man själv eller alla ens vänner och släktingar aldrig varit med om detta. Men att det ALDRIG kan hända – det är att uttrycka sig utan vetenskaplig stringens.
Ljuger denna kvinna eller hennes översättare ? Svårt att säga. Hon talar ju ett språk som jag inte begriper – etiopiska – så jag kan inte utifrån orden och ansiktsuttrycken intuitivt bedöma sanningshalten.
Personligen TROR jag att denna berättelse är sann. Detta omdöme grundar jag på att jag 1. har svårt att förstå varför en afrikanska kvinna skulle ljuga om en sådan sak, 2. att det faktiskt finns flera liknande berättelser på Internet och i den internationella litteraturen, 3. att företeelsen inte på något sätt kan avskrivas som omöjlig ur en vetenskaplig synvinkel eftersom vi ännu inte vet allting om livet och att mycket fortfarande är outforskat.
Professor Joyce Hawkes var chef på ett stort biokemi-laboratorium i Seattle, USA. En gång under städning i hemmet råkade hon få en tung tavla i huvudet. Hon vaknade i en stor blodpöl av levrat blod och måste enligt egen uppskattning varit medvetslös under en till två timmar. Under denna period upplevde hon något som brukar beskrivas som en ”Nära Döden Upplevelse”, med själslig förflyttning till en annan värld, en oändligt vacker och behaglig upplevelse, och en värld som hon inte ville lämna. Hon möttes där av och kommunicerade med sin sedan tidigare döda mor och mormor och en för henne okänd ”ljusgestalt”. Plötsligt var hon ändå tillbaka i sig själv igen. Upplevelsen gjorde ett mycket djupt intryck på henne, det var ingen dröm eller hallucination, utan upplevelsen var verklig. Livet på labbet och vetenskapen hade varit hela hennes liv och hon älskade det. Men denna upplevelse förändrade allt.
Fortsätt läsaDr. Eben Alexander arbetade som överläkare i neurokirurgi vid Harvarduniversitetet då han plötsligt 2008 drabbades av en mycket elakartad och hos vuxna mycket ovanlig form av bakteriell hjärnhinneinflammation, orsakad av tarmbakterien Escherichia Coli. Han hade förlorat medvetandet i hemmet och fördes i ilfart till akutmottagningen, lades i respirator och ställdes på en kombination av effektiva antibiotika. Prognosen var dålig och mindre än hälften förväntades överleva trots intensivvårds-behandling på sjukhus.
Fortsätt läsaNär jag för ett 25-tal år sedan för första gången stötte på namnet Jakob Lorber var detta i en bok av författaren E.F. Schumacher med titeln ”Vägledning för vilseförda”. Baksidestexten till denna bok var så intressant att jag omedelbart bestämde mig för att köpa boken. Det visade sig bli ett viktigt beslut. Med denna bok bytte jag nämligen litteratur-inriktning helt och hållet och beslöt att ”gå till botten” med frågor jag tidigare undvikit, t.ex. frågor om döden samt religiösa frågor.
Fortsätt läsaAnita Moorjani växte upp i HongKong, med föräldrar av indisk härkomst och hinduistisk trosuppfattning. Hon talade hindu i hemmet. Men eftersom lekkamraterna var kineser och hon samtidigt gick i engelsk skola så talade hon också dessa båda språk och tog intryck av tre olika kulturer. Detta ledde till en hel del motsättningar i hemmet, främst med fadern. Hon hade t.ex. svårt att förlika sig med att bli bortgift men kunde hävda sitt oberoende och faktiskt genomdriva att själv få välja sin make och gifta sig av kärlek.
Emellertid var hon till sin läggning mycket ängslig och alltid rädd för allting, rädd för att göra fel, rädd för att äta fel mat som kunde ge cancer, rädd för att inte vara alla till lags. Ja, hon beskriver faktiskt att hon gjorde allting – inte utifrån vad hon tyckte om att göra utan – utifrån vad hon var rädd för.
Så drabbades hon av cancer i lymfkörtlarna och fick alla tänkbar konventionell cancerbehandling. Men cancern fortskred ändå och efter 4 år med denna sjukdom hade hon magrat till 38,5 kg i vikt och orkade inte längre vara uppegående på grund av muskelsvaghet utan var sängliggande. Cancern hade spridit sig i hela kroppen, hals, lunga och buk, med massor av spridda tumörer stora som citroner.
Hon gavs maximalt 6 månader att leva. Eftersom hon ogärna ville vara på sjukhus fick hon vara hemma med hjälp av en sjuksköterska som skötte om henne fulltid. Men efter 6 veckors vård i hemmet kunde man inte längre väcka henne på morgonen varför hon fördes till sjukhus. Detta var 2006. Läkarna var mycket pessimistiska och förklarade för de anhöriga att hon ej skulle kunna komma ur sitt koma utan troligtvis dö inom 36 timmar.
Det blev nu inte alls så. Efter mycket märkliga upplevelser vaknade hon så plötsligt upp och tillfrisknade inom loppet av endast några dagar utan ytterligare medicinsk behandling och är nu hon helt frisk – till läkarnas stora förvåning.
Anitas berättelse ger mycket hopp till dem som lider av svåra obotliga sjukdomar. Vi vet ju att psykisk stress kan leda till hjärt- och kärlsjukdomar med hjärtinfarkt och hjärnblödning. Att det också skulle leda till cancer är inte lika väl undersökt och inget etablerat faktum. Men kanske har vi underskattat psykets betydelse för uppkomst och botande av cancer. Lyssna på Anita Moorjanis fascinerande historia i nedanstående You-Tube-clip. Klippet är taget från TED och är på sedvanliga 18 minuter. För dem av er, som vill ha lite mera detaljer, hänvisar jag till en intervju med Lilou på 47 minuter: http://www.youtube.com/watch?v=tjLouLHH-_I eller till ett fint föredrag från april 2013 i Sedona, som är på 70 minuter plus 25 minuters diskussion http://www.youtube.com/watch?v=vvmABrII35c :
Nadia Khalil Bradley är en kvinna som är född muslim i USA av palestinska föräldrar. Hon blev bortgift i ett typiskt arrangerat äktenskap enligt föräldrarnas vilja och födde i detta äktenskap två barn. Äktenskapet var inte alls lyckligt och hon fick ständigt ta emot väldigt mycket ilska och ovett från sin man, som alltid tycktes vara arg på henne. Hon blev mycket deprimerad och sjönk in i sig själv, slutade äta och dricka, magrade oroväckande och bara sov. ”I was dying”, skriver hon om sig själv i sin bok ”Origins of Truth”. Hon hade dock under lång tid fört dagbok i vilken hon ställde frågor om sin äktenskapliga situation till ’Allah’ – utan att få svar, vilken dagbok hon gömde omsorgsfullt. Det visade sig att maken ändå hittat och läst den, vilket fick till följd att han lämnade henne och barnen för alltid. Hon ägde endast 5 dollar. Ändå skulle det komma att lösa sig för henne.
När vi nu möter henne i detta video-clip har hon skaffat en egen försörjning för sig och barnen. Och nu händer det som hon haft på känn hela sitt liv: På något sätt har hon ’vetat’ att något mycket märkligt skall hända henne när hon blir 40 år. Och hon har väntat och väntat men inte vetat på vad. Och nu händer verkligen något mycket märkligt. Lyssna !
(Publicerad 7 December 2012)
Många intelligenta, begåvade och godhjärtade människor har, speciellt under sin ungdom, tjusats av socialismens idéer om ett perfekt samhälle fritt från människans förtryck och utsugning av sin medmänniska. När de blivit lite äldre och tagit till sig lite fler personliga och historiska erfarenheter inser de att det finns många saker som de inte tidigare kände till och börjar nyansera sin bild av socialismen. Det är nämligen inte så enkelt att skapa det perfekta samhället – vilket erfarenheterna från alla världens kommunistländer visat.
Fortsätt läsaDet finns en tredje skröna som berättar att det råder en motsättning mellan vetenskap och religion och att vetenskapen utvecklades i kampen emot religiösa ”fördomar”. Detta stämmer inte. I själva verket gick det till så här:
Alla de stora vetenskapsmännen var kristna tänkare
Den moderna vetenskapen utvecklades på ett enda ställe och vid endast ett tillfälle i historien: i det kristna Europa. Detta är ett ovedersägligt faktum. Det som vi känner som empirisk vetenskap och vetenskaplig metod utvecklades inte i någon annan avancerad civilisation på jorden – inte i Kina, inte i Indien, inte i Arabien, inte i Japan, inte i Amerika och inte ens i Grekland eller Rom. Utan endast i det kristna Europa. Och det finns flera orsaker till varför det blev så. De som utförde de vetenskapliga bedrifterna var alla djupt kristna eller troende människor; Nicolaus Kopernikus (astronomi), Galileo Galilei (fysiker), Johannes Kepler (astronom och fysiker), Sir Isaac Newton (den moderna fysikens grundare), Sir Francis Bacon (filosof), René Descartes (matematiker och vetenskapsman), Robert Boyle (den moderna kemins grundare), Michael Faraday (uppfinnare av den elektriska generatorn och transformatorn), Matthew Maury (oceanografins grundare), James Prescott Joule (termodynamikens första lag), Louis Pasteur, James Clerk Maxwell (termodynamik och elektro-magnetismen), lord William Kelvin (fysiker och absoluta temperaturskalan), Werner Karl Heisenberg (kvantum-mekanik och Osäkerhetsprincipen), Werner von Braun (utforskningen av rymden), Max Planck, Albert Einstein (relativitetsteorin) m.fl. och Gregor Mendel icke att förglömma. Härvid intar Max Planck och Albert Einstein en särställning eftersom de inte var ortodoxa. Men de var inte ateister. Detta är ett ovedersägligt och lite generande faktum för ateisterna, som man gärna vill vifta bort.
Fortsätt läsa