De flesta människor betraktar vaccinationer som ofarliga och oskadliga injektioner, som på ett säkert sätt förhindrar att man smittas av epidemiska infektionssjukdomar, vilka kunde ha blivit dödliga eller invalidiserande i avsaknad av vaccination. Denna uppfattning är dock inte sann, vilket man blir varse när man tränger in i vaccinationernas historia. Den absoluta majoriteten av läkare i alla länder har tyvärr inte studerat vaccinhistoria varför vaccinationernas påstådda positiva hälsoeffekter fortfarande har ett starkt grepp över läkares, hälsomyndigheters, politikers och allmänhetens tankevärld. Vaccination tycks i deras föreställningsvärld vara en storartad idé, som bara dårar och antivax- fanatiker kan motsätta sig. Jag kanske här bör inskjuta att detta har också varit min föreställning under hela min studietid och 40-åriga karriär som läkare tills för bara några år sedan då jag började studera vaccinationernas historia med större allvar.
Vaccinationernas förfalskade historia
Som bakgrund till vad jag nu kommer att diskutera skulle jag vilja börja med att visa tre kurvor på historiken kring infektionssjukdomar. Bilderna är hämtade från den amerikanska njurläkaren Suzanne Humphries bok om Vaccinationens historia med titeln ”Dissolving Illusions”. Precis som jag hade hon under sin medicinska utbildning tagit till sig alla myter kring vaccinationens välsignelser och hela sit liv trott på detta. Det var först när hon började studera på djupet som allt föll sönder. De tre bilderna visar i stort sett att de allvarliga konsekvenserna av infektionssjukdomar försvann långt innan man började med vaccinationer i större skala. Trots detta har de omfattande vaccinationerna helt oförtjänt fått äran av att allvarliga infektionssjukdomar försvunnit. Således är det inte lätt att diskutera med kollegor som inte – likt Suzanne Humphries – studerat denna historik. Man blir inte trodd. Det är härvid vanligt att de svårövertygade då för fram vaccinationens två ”flaggskepp” smittkopps- och poliovaccinationen. Men för den som i någon mån studerat vaccinationernas historia så framgår det tydligt att smittkoppsvaccinationerna var en katastrof för mänskligheten. Det var först när man slutade med smittkoppsvaccinationer (den s.k. Leicestermodellen), som dessa epidemier försvann. Smittkoppsvaccinationerna spred alltså smittkoppor och skapade dessa ofta återkommande epidemier. Detta kan läsas här: (https://trovetandeochvetenskap.se/smittkoppsvaccinationens-historia-del-1/) och här: (https://trovetandeochvetenskap.se/leicester-modellen-utrotade-smittkopporna-del-2/). Poliovaccinationerna har inte heller varit den framgångssaga, som man vill göra gällande. Det man har kallat ”barnförlamning”, visade sig senare ha berott på – inte poliovirus – utan förgiftningar med arsenik, bly, blyarsenik och DDT. När man slutade med detta så försvann ”polio”. Detta kan läsas här: (https://trovetandeochvetenskap.se/poliovaccinationens-historia-del-1/) och här: (https://trovetandeochvetenskap.se/poliovaccinationens-historia-del-2/). Detta råkade sammanfalla med att man började vaccinera mot polio. Därför är de bilder jag nu visar viktiga att studera.
Inget vaccin är ”säkert”
Hälsomyndigheter i olika länder har kommit till insikt om att inget vaccin är säkert till 100% [1,2] och att de inte heller fungerar till 100% – man kan bli smittad och sjuk trots vaccination. Vacciner är jättebra och livräddande, men ibland fungerar de inte och det går inte att undvika att barn ibland blir allvarligt skadade även om detta är mycket sällsynt, tycks man mena. Tyvärr har detta faktum inte använts till skadade barns fördel utan till deras nackdel, eftersom vacciner då har kommit att betraktas som ”unavoidably unsafe vaccines” och dessutom ibland inte har skyddat mot smitta och sjukdom. Dessa förhållanden utreddes av Sotomayor och Ginsburg i USAs Högsta Domstol [2].
National Childhood Vaccine Injury Act
Man skapade då 1986 National Childhood Vaccine Injury Act, som tog bort allt ansvar från Big Pharma angående vacciner. Alla skadeståndsanspråk skulle därefter ställas till statliga myndigheter, som förstås slår ifrån sig all skuld till denna ”oundviklighet”. av svåra skadeverkningar och i vissa fall utebliven skyddseffekt. Det är ”smällar man får ta”, Denna lag från 1986 var en följd av att det efter 1970 hopat sig anmälningar om allvarliga biverkningar, ofta neurologiska skador, vilka anmälningar drabbade Big Pharma. Det fanns därför ett stort behov av att de vaccinprodunerande läkemedelsbolagen befriades från ansvar.
Läkemedelsbolag befriade från ansvar
Högsta Domstolen visade sig ha stor förståelse för Läkemedelsbolagens svåra situation; man kan inte fortsätta att producera och distribuera ”livsviktiga” och ”livräddande” vacciner om hela profiten kommer att ätas upp av omfattande skadestånd till alltfler. Förståelsen för de drabbade barnen var dock mindre, kan man sluta sig till nu, eftersom detta schackdrag att lägga över det ekonomiska ansvaret på myndigheterna, fick till följd att anmälningarna om allvarliga skador i stort sett försvann, när det var omöjligt att få ersättning. På så sätt har vi under de senaste 50 åren fått en falsk bild av risk/nytta-förhållandet med vacciner. Låt oss därför diskutera nyttan med vacciner: behövs de överhuvudtaget?
Spontan överlevnad är ≈100% hos friska barn
Nästan alla infektionssjukdomar hos friska amerikanska barn har en överlevnad på 100% [3-5], vilket visas i nedanstående tabell. Men just därför faller också argumentet att vaccinationer mot dessa infektionssjukdomar är livsnödvändiga. Det är de ju inte. Kanske skall man därför noga överväga risk och nytta med varje vaccin var för sig och inte utsätta sig för de stora skaderisker, som medföljer vissa vacciner.
Tabell 1.
Infektion Överlevnad
- Hepatit B ≈100%
- Rotavirus ≈100%
- Haemophilus ≈100%
- Påssjuka ≈100%
- Polio ≈100%
- Kikhosta ≈100%
- Stelkramp ≈100%
- Vattkoppor ≈100%
- Hepatit A ≈100%
- Covid-19 ≈100%
- Pneumokocker ≈100%
- Tuberkulos hög dödlighet
Hepatit B
Man kan t. ex. på mycket goda grunder ifrågasätta varför helt nyfödda eller 3-månaders barn (USA/Sverige) skall vaccineras mot Hepatit B (”knarkarhepatit”). Denna infektion är ingen barnsjukdom, den är extremt sällsynt även bland vuxna och 99% av de få smittade barnen är symptomlösa. Denna injektion innehåller dessutom en halt adjuvans av aluminium, som är 24 gånger högre per kg kroppsvikt än den som ges till vuxna. Eftersom aluminium är extremt neurotoxiskt, så blir därför denna vaccination ett ännu större hot mot nyfödda och 3-månaders babies, vars hjärnor är under stark utveckling. Vore det inte bättre att istället testa mamman och avstå vaccinationen om hon om testas negativ, frågar man sig.
Rotavirus, Haemophilus influenze typ b och Påssjukevirus
Nästan alla barn smittas av Rotavirus (diarréer, kräkningar och feber) oavsett om de är vaccinerade eller inte. För övrigt så blir 30-40% aldrig vaccinerade mot Rotavirus – men dessa ovaccinerade överlever ändå. Trots att den spontana överlevnaden är 100% vid infektion med Haemophilus Influenzae typ b (Hib), så rekommenderar CDC ändå 3-4 Hib vaccinationer under de 12 första levnadsmånaderna. Enligt CDC påträffas 94% av påssjukefallen bland de som redan är vaccinerade mot påssjuka, och experterna är oense om varför det är så. Som tur är går symptomen över på en vecka [6, 7]. Men varför då vaccinera?
Polio
Under 2024 dog inget barn i polio någonstans på jorden. Den stora majoriteten av de smittade är symptomfria, medan en minoritet endast har influensaliknande symptom, som försvinner efter 2-5 dagar. Hos minoriteten med symptom förekommer förlamningar i 0,5-1% av fallen, varav ungefär 50% av dessa blir helt återställda. CDC skriver att ”förlamningen startar vanligtvis 7-21 dagar efter infektionen”. Men vanligtvis startar den ju inte alls. Istället borde man skrivit: ”om det ovanliga inträffar att man blir förlamad av polio (<1% av smittofallen) så startar denna otroligt sällsynta förlamning 7-21 dagar efter infektionen. Det finns flera miljoner i USA som inte vaccinerats mot polio. Ändå har det inte förekommit ett enda poliofall i USA sedan 1983. Och det senaste poliofallet i USA var utlöst av en poliovaccination. Sådana vaccinutlösta poliofall har också diagnostiserats i Kongo, Nigeria, Yemen och Somalia. Så varför då vaccinera mot polio? Förklaringen ligger nog i att polio – och för övrigt också mässling – ofta beskrivs som ”obotbara”. Vad man menar är att det inte finns någon farmakologisk produkt från läkemedelsindustrin som botar. Men om man väntar någon vecka så botar sjukdomen sig själv till 100%. Så varför vaccinerar man överhuvudtaget mot polio idag? Svaret är att Hälsovårdsmyndigheter i alla länder alltid överdriver farorna med infektioner men underskattar farorna med vaccinationer.
[Sverige: Man började vaccinera mot polio år 1957. Under polioepidemin 1953 var det 216 dödsfall på 5.000 insjuknanden varav 3.000 förlamningar. Men då hade man ännu inte utvecklat någon andningshjälp med ’järnlunga’. Efter 1953 sjönk antalet dödsfall kraftigt. Åren 1954–1956 var det inga stora epidemier längre, och polio var övergående endemisk med sporadiska fall. Mortaliteten i polio i Sverige under året innan vaccinationen startade, 1956, var mycket låg – sannolikt några få dödsfall eller rentav noll rapporterade dödsfall där polio var den underliggande orsaken.]
Kikhosta, Stelkramp, Mässling, Vattkoppor, Hepatit A, Pneumokocker och Covid-19
Alla dessa sjukdomar, kikhosta, stelkramp, mässling, vattkoppor, hepatit A och Covid-19 har hos friska amerikanska barn en överlevnad på 100%, praktiskt taget. Stelkramp är ju dessutom en icke-smittsam sjukdom och extremt sällsynt. Den var vanlig på 1800-talet då man körde häst och vagn och då varje häst i staden lämnade 12 kg bajs per dag på stadens gator och då också de sanitära förhållandena för övrigt var mycket dåliga. Under en 10-årsperiod skedde 13 dödsfall på grund av stelkramp i USA, men detta drabbade bara äldre. Under samma 10 års period fanns det 51 unga i USA som insjuknat med stelkramp – men ingen av dessa unga dog av stelkramp. När det gäller mässling så insjuknar mindre än 100 per år i USA och detta insjuknande drabbar både vaccinerade och ovaccinerade. Trots att 9 miljoner barn är ovaccinerade mot mässling, så har man inga dödsfall. Detta antyder att vaccination mot mässling är onödig. Hälsovårdsmyndigheterna slår dock på stora trumman och rapporterar att ”5% av amerikanska barn som hospitaliserats hade lunginflammation”. Men 5% motsvarar 3 barn – i hela USA under 2024, med en befolkning på 320 miljoner människor.
[Sverige: Under tidigt 1900-tal dog flera hundra personer i mässling per år I Sverige, de flesta barn. Men på grund av förbättringar i nutrition, hygien och sanitet hade denna siffra sjunkit till extremt låga siffror på 1950-talet. 1971 började man vaccinera mot mässling. Men man kan fråga sig hur angeläget detta var. 10 år dessförinnan, 1961, smittades 24.000 individer under ett mässlingsutbrott, varav endast 2 dog. Det motsvarar en överlevnad på 99,99 %, väl i överensstämmelse med USA.
Likaså, under tidigt 1900-tal, insjuknade många barn som var mindre än 6 månader i Sverige i kikhosta, vilket insjuknande sjönk kraftigt till mitten av 1950-talet. Under 10-årsperioden före vaccination mot kikhosta påbörjats 1953, dvs. under åren 1943-1952 var mortaliteten så låg att man inte kunnat ange en siffra men man tror att det rör sig om 10-20 individer per 10.000-100.000 smittade. Det vill säga att överlevnaden vid denna tid – som säkert berodde på förbättrad nutrition, hygien och sanitet låg någonstans på 99,9-99,99% utan vaccination. Därefter har insjuknandet i kikhosta i Sverige minskat ytterligare. Det är oklart om detta berott på förbättrade levnadsförhållanden, vilket är de mest sannolika, eller vaccinationen. Dessa förhållanden innebär extremt liten risk för smitta även för de barn, som är ovaccinerade mot kikhosta.
När det gäller vattkoppor så är mortaliteten c:a 1 dödsfall/år. De flesta dödsfall bland barn drabbar spädbarn eller barn med nedsatt immunförsvar (t.ex. beroende på cancerbehandling). Hos friska barn är vattkoppor nästan alltid lindrig, även om komplikationer som bakteriella hudinfektioner, lunginflammation eller neurologiska problem förekommer i sällsynta fall.]
Tuberkulos
Tuberkulos är det dödligaste av alla och dödar hundratusentals barn varje år. Trots att BCG-vaccin funnits i mer än 100 år och ges i varje annat land , så ges det inte i USA. Det är oklart varför. Visserligen är sjukdomen sällsynt i USA, med en incidens på bara 9.300 fall 2023. Men detta gäller också stelkramp, som bara drabbade 30 fall 2023, liksom endast ett fall av polio (2023) och 0 fall av difteri (2023). Ändå vaccinerar man alla barn mot dessa extremt sällsynta sjukdomar.
Intressant i sammanhanget är att just BCG-vaccin – som inte ges – har visat överlägset bäst resultat av alla vacciner: det kan skydda mot luftvägsinfektioner och sepsis, speciellt hos barn. Det kan minska incidensen virus- och bakteriella infektioner, minska förekomsten av allergier som astma, eksem, allergisk rinit, förbättra autoimmuna sjukdomar som typ 1 diabetes och MS och hjälpa till att behandla urinblåsecancer och förhindra recidiv av denna. Man kan nog med fog hävda att upprepade BCG-vaccinationer är den åtgärd som på ett avgörande sätt förbättrat överlevnaden i urinblåsecancer, som tidigare hade en genomsnittlig överlevnad på endast något år.
Sjukdomarnas risker överdrivs – vaccinerna glorifieras
Sjukdomarna förtalas alltid medan vaccinerna glorifieras, Men t.o.m. IOM (Institute of Medicine) erkänner: ”Immunisering har sina risker … det är t. ex. väl känt att det orala poliovaccinet vid sällsynta tillfällen kunde orsaka paralytisk polio, några influensavacciner har sammankopplats med risk för Guillain-Barrés sjukdom (från fötterna uppåtstigande förlamning som går tillbaka efter flera veckor) och att vacciner ibland kan orsaka anafylaktisk chock.”
De ger också upphov till dödsfall som dock IOM inte fann värt att nämna. När man tänker på den spontana överlevnadsprocenten är i det närmaste 100% för de nämnda infektionssjukdomarna kan det påpekas att de flesta amerikanska barn inte riskerar att exponeras för någon av dessa sjukdomar (inte i 100% i alla fall och framförallt inte alla dessa).
Rimligt med låg risktolerans för vacciner
Föreställ er t. ex. att Covid-19 inte är en farlig infektion för friska unga individer. Föreställ er att Covid mRNA-injektioner (”vaccinationer”) inte förhindrar sjukdom eller smitta. Föreställ er att Covid-19 vaccinationen någon gång orsakar att några barn dör i sömnen eller under lek och mindre sällan ger upphov till allvarlig hjärtsjukdom hos unga människor. Allt detta är tyvärr sant. Allvarliga vaccinkomplikationer är var för sig sällsynta, men inte så sällsynta som komplikationer från sjukdomarna. Varför då? Därför att inget barn exponeras för alla sjukdomar, få infekteras någonsin av någon och ännu färre har några symptom – men miljoner barn får alla de rekommenderade vaccinerna.
Pfizer har aldrig presenterat några säkerhetsdata för barn yngre än 12 år och det finns inte tillräckliga data för att informera om risker med vaccination under graviditet. Eftersom inget vaccin är 100% säkert, inget är 100% effektivt. Ingen infektionssjukdom utgör en katastrof i 100% och inget barn exponeras till 100% samtidigt som vissa vacciner skadar några barn – så är det rimligt att ha låg risktolerans för själva produkterna och inte vaccinera i onödan.
Av Sture Blomberg
[Det som skrivits här har i huvudsak hämtats från boken ”Forbidden Facts: Goverment Deceit & Suppression about brain damage From Childhood Vaccines” av Gavin de Becker, som är en framstående kriminolog och därför intresserat sig för bedrägerier i samband med vaccinationer]
Referenser:
[1] History of Vaccines; Ethical issues and vaccines Vaccine injury Compensation Programs (april 19, 2022)
[2] Sotomayor J. Supreme Court of the United State No. 09-152
https://www.law.cornell.edu/supct/pdf/09-152P.ZD
[4] CDC: s hemsida o Rotavirus.
[5] CDC:s hemsida om MMWR November 27, 1998/47(46):993.8; Progress toward eliminating Haemophilus Influenzae Type b Disease among infants and children – United States 1987-1997.
[6] CDCs hemsida: Mumps cases and outbreaks
[7] CDCs hemsida: Clinical Overwiew of Mumps.