Jag har tidigare beskrivit hur ackumulation av aluminium i hjärnan skadar nervvävnaden genom att de viktiga transportvägarna i cellens utlöpare (axoner) från cellkroppen till omkopplingsstationen till nästa nerv förstörs genom ”hyperfosforylering” av tau-proteinet. [läs artikeln ”Är aluminium skadligt för hjärnan”på denna hemsida]. Tau-proteinet är ett av de understödjande proteinerna för cellens vägnät ungefär som syllarna och banvallarna är det för järnvägsrälsen. Hyperfosforylering leder till s.k. neurofilamenttrassel, dvs. att stödjande strukturer undermineras och slutligen kan leda till att nerverna i vissa hjärnområden dör, vilket skapar förvirringstillstånd, förlust av korttidsminne och förändrat känsloliv. Detta har man kunnat konstatera hos patienter med Autism och Alzheimers sjukdom. Det verkar dock som om ackumulation av aluminium i hjärna och nervvävnad kan orsaka flera neurodegenerativa sjukdomar genom andra skademekanismer. Man har t. ex. visat att aluminium är starkt inflammatoriskt och bl. a. bryter ner blod-hjärnbarriären, att nervernas isoleringsmaterial myelinet skadas genom att fetterna ”härsknar” (multipel skleros), att förbränningen av fett minskar (atheroskleros), att det orsakar bildning av amyloid-β (Alzheimers och autism), vilket är kraftigt neurotoxiskt, och att det minskar bildningen av neuromelanin, vilket ämne normalt är en skyddsmekanism mot utveckling av Parkinsons sjukdom.

Det kan finnas anledning att förmoda att alla dessa skademekanismer är verksamma samtidigt hos dem, som ackumulerat mycket aluminium i hjärna och nervvävnad. Att de framträder som olika sjukdomstillstånd skulle då kunna bero på att vävnader angrips olika mycket på grund av t. ex. ålder, kön, genetik etc. Alla sjukdomarna, Autism, Alzheimers, Atheroskleros, Multipel skleros och Parkinsons sjukdom, har ju som slutstadium kognitiva förluster.

Inflammation

Aluminium är ett av de mest inflammatoriska grundämnena och jämförbart med kvicksilver, bly, kadmium, arsenik och krom, men det kan skada hjärna och nervvävnad via flera andra kända mekanismer. Dessa mekanismer kommer att beskrivas längre ned.

Hjärnan skyddas normalt mot intrång av främmande och farliga ämnen genom den s k. blod-hjärnbarriären, vilket betyder att blodkärlens väggar i hjärnan är täta och inte genomsläppliga för farliga ämnen i blodet. Vi kan föreställa oss ett hus byggt i tegel. För att detta skall bli stabilt och tätt så måste det finnas cement mellan tegelstenarna. På liknande sätt är blodkärlens väggar uppbyggda – av endotelceller (”tegelstenarna”) och olika proteiner kring cellerna (”cementet”). Aluminium löser upp ”cementet” (=proteinerna occludin och F-aktin) varvid det är lätt för aluminium att komma in i och ackumuleras i hjärnan. Aluminium använder också samma transportprotein in i hjärnan som järn, transferrin, och aluminium kan därför transporteras genom endotelcellerna varför ackumulationen av aluminium i hjärnan kan bli avsevärd. Hela detta förlopp drar till sig cytokiner (cyto=cell; kinetik=rörelse) eftersom aluminium är ett mycket främmande ämne. Således: signalsystemen i blodkärlen kallar på förstärkning varvid den ”fria, rörliga insatsstyrkan” (=cytokinerna) omedelbart anländer. Med hjälp av vissa andra signalämnen orsakas en kraftig inflammation, vilket innebär ytterligare läckage av aluminium in i hjärnan. Detta förlopp är särskilt skadligt för foster och nyfödda, som har en outvecklad blod-hjärnbarriär och kan leda till den autism som vi under de senaste decennierna sett öka i samma takt som vaccinations-programmen för barn ökat.

I. Autism

Överföringen av aluminium till hjärnan startar tidigt i livet. I samband med obduktion har man funnit aluminium i hjärnor hos döda foster, hos för tidigt födda och hos ett fullgånget barn, vilket visar att det kommit från mamman under graviditeten via livmoderkakan. Efter födelsen kan ett nyfött och levande barn få i sig ytterligare aluminium via bröstmjölken och 50% av barn med autism har ökad tarmresorption av aluminium, som inte ses hos icke-autistiska barn [4]. Följaktligen har några studier funnit nästan dubbelt så höga aluminiumhalter som normalt i hår från autistiska barn och 3-4 gånger så höga halter i occipital-, frontal-, temporal- och parietallober [1] dvs. områden som orsakar minnes-, inlärnings-, känslo- och beteendestörningar, vilket är kärnsymptom vid autism [2, 3]. Dessa aluminiumhalter är högst omedelbart efter födelsen och under det första levnadsåret och kan förklaras av att blod-hjärnbarriären är outvecklad under denna tid. Det är därför extra olyckligt att hälsovårdsmyndigheter i olika länder låter vaccinera barn yngre än ett år med vacciner innehållande extremt höga halter aluminium som adjuvans. Det har visat sig att aluminiumbelastningen på grund av vaccination av barn är mycket större än dessa får vid matintag vilket visats i studie från de 7 olika länderna [5]. Det finns för närvarande inga publicerade studier på kiselvattens effekt på autism. Däremot finns det många anekdotiska berättelser. 

II. Multipel skleros

Multipel Skleros (MS) beskrevs för första gången 1868 av psykiatern Jean-Martin Charcot. Genom tvillingstudier kunde han visa att sjukdomen inte kunde förklaras av enbart genetik utan att miljöfaktorer spelade stor roll. MS börjar oftast som ett akut skov av svaghet i en eller flera lemmar, haltande gång eller trötthet vid promenader, domningar, stickningar eller känselbortfall i lemmar eller ansikte, samt snabb synnedsättning i ett öga och smärta vid ögonrörelser. Detta skov kan vara i dagar till veckor, men går sedan oftast tillbaka för att återkomma i flera senare skov.

Skador på nervens isoleringsmaterial

Precis som våra elektriska ledningar måste omges av isoleringsmaterial för att kunna fungera så måste också våra nerver isoleras från omgivande vävnad. Nervernas isoleringsmaterial kallas myelin. Detta lagras i flera varv runt nerven och är vitt till färgen, varifrån vi har fått begreppen grå och vit substans i hjärna och ryggmärg. Myelin består huvudsakligen av olika fetter (kolesterol, fosfolipider, glukolipider) och bildas i perifera nerver av s. k. Schwannska celler och i hjärnan av oligodendrocyter, som är en typ av immunceller, s.k. gliaceller. Myelinet runt nerven är arrangerat i korta segment på någon millimeter som är avbrutna av segment utan myelin (Ranviers noder) på endast någon miljondels millimeter. Systemet är mycket sinnrikt arrangerat och möjliggör för den elektriska signalen att färdas extremt mycket snabbare (150 m/s) än i omyeliniserade smärtnerver (C-fibrer). Detaljerna kring detta kan läsas på nätet. Hursomhelst, vad jag vill säga med detta är att nervfunktionen är extremt beroende av oskadat myelin. När myelinet skadas, t. ex. genom att lipiderna oxideras, vilket kan liknas vid att de ”härsknar”, så fungerar inte isoleringsmaterialet. En enskild oligodendrocyt kan normalt myelinisera upp till 50-60 olika segment samtidigt i en nerv. Men om oligodendrocyterna är angripna av aluminium, så kan de ju inte klara av sina uppgifter. Eftersom oligodendrocyterna spela en så stor roll i MS så är detta primärt en sjukdom i det centrala nervsystemet (dvs. i hjärnan), inte det perifera nervsystemet (dvs. till armar och ben) även om detta ofta missförståtts [5]. Den ger således inte bara fysiska symptom utan i senare skede också mentala och ibland psykiatriska symptom. Detta gör att oligodendrocyterna är avgörande för att nervsignaleringen i hjärnan skall kunna fungera snabbt och effektivt.

Aluminium skadar vit substans i hjärnan

Aluminium påminner om järn i storlek och laddning och transporteras huvudsakligen över blod-hjärnbarriären till oligodendrocyter i hjärnan med hjälp av järnets transportmekanism, proteinet transferrin |6]. Eftersom oligodendrocyterna också är en immuncell (gliacell, som ”städar upp”i hjärnan) så blir den en måltavla för ansamling av det främmande ämnet aluminium [7, 8]. Aluminium är känt för att skada gliaceller (som oligodendrocyter) genom att stimulera produktionen av reaktiva syreradikaler (”reactive oxygen species”, ROS). Dessa syreradikaler är ett försvarsvapen mot främmande ämnen – som aluminium – och sätter igång en inflammationsprocess i gliacellerna som ger peroxidations-skador (fetterna ”härsknar”) i myelinskidorna, vilket är karakteristiskt för MS [9].

Kiselrikt vatten ökar utsöndringen av aluminium

Kiselrikt vatten på endast 35 ppm OSA (orthosilisic acid) har hos patienter med MS visat sig öka utsöndringen i urin av aluminium 2,6-faldigt [10]. Idag finns möjlighet att köpa kiselrikt vatten på 194 ppm OSA kommersiellt, vilket kanske skulle öka urinutsöndringen avsevärt av ackumulerat aluminium hos MS-sjuka. Vi vet sedan tidigare att kisel är extremt viktigt för fostret och det nyfödda barnet eftersom det är viktigt för uppbyggnad av skelett, brosk, hud, hår, naglar och blodkärl. Under graviditeten förlorar därför den gravida kvinnan mycket kisel till fostret samt den ammande mamman till det nyfödda barnet via bröstmjölken. Därför kommer kvinnor, som har odiagnostiserad MS, att få symptom på MS efter graviditet eftersom de förlorar nästan all sin kiselsyra till fostret i livmodern [11].

Vitamin D3 kan eventuellt ha gynnsam effekt

Det finns också ett samband mellan incidensen av MS och hur långt ifrån ekvatorn man lever. Man spekulerar här kring Vitamin D3 roll när det gäller att öka urinutsöndringen av aluminium [Canell, J.J.; Autism causes, prevention and treatment;Sunrise River Press (2015)]. 

III. Alzheimers sjukdom

Alzheimers Disease (AD) är en sjukdom man kan drabbas av i slutet av sitt liv och som långsamt raderar ut minne och identitet. I USA dör 700.000 varje år i AD., vilket där är den 6:e dödsorsaken. I Japan (och speciellt i Okinawa) är förekomsten mycket lägre och där lever man mycket längre, vilket korrelerar med att de dricker mycket OSA-rikt vatten och också använder detta i sin bevattning.

De 7 största epidemiologiska studierna har funnit att > 0,1 ppm av aluminium i dricksvatten ökar risken för Alzheimers sjukdom [12] och ju högre koncentration aluminium desto mera ökar risken [13]. Men man har också visat att > 18 ppm av OSA i dricksvatten minskade risken för Alzheimers sjukdom [14, 15] och kvinnor över 75 år, som drack OSA med en koncentration på 19-57 ppm hade mindre risk för AD än de som drack <19 ppm OSA [16]. Så tydligen är 19 ppm OSA ett gränsvärde, som behöver överskridas för att få en gynnsam effekt på AD-sjukdomen.

Är aluminium orsak till Alzheimers ?

Totalt har man undersökt 242 AD-hjärnor, som erhållits från olika hjärnbanker i världen. Samtliga hade förhöjda Al-halter och hälften innehöll en aluminiumhalt på >2,0 µg/g torrvikt [17], vilket är dubbelt så hög halt som man finner hos dem utan diagnos på AD . Vid en jämförelse mellan hjärnor från 3 AD och 3 icke-dementa patienters hjärnor fann man 156%-580% högre halt från barken i Hippocampus, Frontal- och Entorhinallober hos hjärnorna från AD-patienterna [18]. Det fanns dock inga signifikant förhöjda kvicksilverhalter hos AD-hjärnor jämfört med kontroller, som var utan demenssymptom [19].

I nedre parietalloben (vid tinningen) hos AD-hjärnor har man funnit så höga aluminiumhalter som >8 µg/g torrvikt [20]. Så kallade ”hotspots” har alltid > 4  µg/g torrvikt[21]. De har också mängder av neurofibrillära trassel (vilket betyder att transportsystemen i nervcellerna är tilltrasslade och inte fungerar). Så kallade ”hotspots” återfinns aldrig hos åldersmatchade kontroller utan demenssymptom [22].

Ackumulation av aluminium ger atrofier i hjärnan

Fjell studerade 2009 atrofiering av hjärnan under 1 år hos 60-91 åringar dvs. områden som dött under detta år. 142 var friska och 122 hade en AD-diagnos. De fyra områden som atrofierade mest var samma områden som de där aluminium inlagrats, dvs. entorhinala cortex, hippocampus, ventrala och kaudala delar av frontallob,. Patienter med AD hade 179 – 582 % större hjärnområden som dött [23]. Även hos ”friska” patienter utan demens hade säkert aluminium ackumulerats i hjärnan, vilket kan förklara hela eller delar av deras atrofiering. 

Argument mot aluminiumhypotesen:

Ett vanligt argument mot att ackumulation av aluminium i hjärna och nervvävnad är, att patienter med hemodialys ofta har höga aluminiumhalter i blod utan att ha symptom på Alzheimers sjukdom. Man nämner då inte att dessa patienter har höga halter av både aluminium och kiselsyra i blodet eftersom de inte kan utsöndra dessa via njurarna. Eftersom de har en väl fungerande blod-hjärnbarriär, så når inte aluminium in i hjärnan i tillräcklig mängd för att skapa Alzheimers sjukdom på denna korta tid. Däremot kan det finnas mycket OSA i CSF som tar hand om det aluminium som redan finns i hjärnan och kan skölja bort detta. Cirka 4% av patienterna som står på hemodialys har emellertid dålig blod-hjärnbarriär och dör inom ett år   

Förekomst av APOE-E4 genen orsakar inte AD

Fjorton procent av befolkningen bär på genen APOE-E4 (=Apolipoprotein E), som ökar halten amyloid-β i hjärnan, vilket av många felaktigt förmodas vara orsaken till Alzheimers sjukdom. Men Alzheimers ökning beror inte på att förekomsten av APOE-E4 genen ökar i befolkningen, utan på att aluminium potentierar genen att producera amyloid-β, som är neurotoxiskt [24]. Aluminium orsakar Alzheimers sjukdom oavsett om man bär eller inte bär på denna gen. Men de som bär den bildar mera amyloid-β och har högre risk för AD.

Undantaget som bevisar detta: Yoruba-folket i Nigeria

Det finns nämligen ett undantag, som bekräftar detta: Yoruba-folket i Ibadan, Nigeria. De har samma förekomst av genen som USAs befolkning. Förekomsten av APOE-E4-genen hos Yoruba-folket är emellertid inte förbunden med Alzheimers eller demens. Man studerade 2.245 åldringar i Ibadan och fann att deras APOE-E4 gen inte var förknippad med Alzheimers [25]. De nigerianska åldringarna hade bättre hälsa än i USA och afroamerikaner i Indianapolis, USA hade 2.2-2,4 ggr högre incidens av Alzheimers än Yoruba-folket, som också hade mindre hjärtsjukdomar och riskfaktorer för sådana [25].

Kiselrikt kommunalt vatten

I Ibadan, Nigeria, har man kommunalt vatten med 22,4-25,6 ppm OSA i dricksvattnet [26], som i Japan som har 26 ppm OSA. I USA är det endast 11 ppm OSA. Att dubbla koncentrationen av OSA i dricksvattnet sänkte alltså mortaliteten i Alzheimers 10-faldigt. Utan aluminium så ökar inte neurotoxiciteten av amyloid-β. 

Cassava rikt på kisel

Nigeria är ledande på export av cassava, vars skal är enormt rikt på OSA. Yorubafolket är ett levande exempel på hur man kan minsks incidensen av Alzheimers genom kiselrikt vatten och föda trots att man bär på genen som producerar den neurotoxiska amyloid-beta.

Amyloid-β

Amyloid-β skapas i hjärnan genom några enzym, som hugger av försteget till amyloid prekursor protein (APP). Beta -secretase 1 är ett av dessa enzym. Aluminium ökar mängden av β-secretase, vilket ökar produktionen av amyloid-β [27, 28]. Sammansatta komplex av amyloid-β (dimerer, trimerer, tetramerer etc.) är neurotoxiska. När aluminium binds i komplex till dessa så bildar de sfäriska droppar, som är ännu mera toxiska [29]. Aluminum liksom fryser dem och hindrar att de bryts ner till mindre fragment [30]. Det hastighetsbegränsande steget i nedbrytningen av amyloid-β katalyseras av enzymet neprilysin, vilket nedregleras av aluminium [31, 32]. Således ökar aluminium produktionen av det neurotoxiska amyloid-β och förvärrar dess neurotoxicitet samtidigt som det minskar nedbrytningen av amyloid-β. 

IV. Atheroskleros

Klaus Schwarz den förste som visade (1959 – 1974) att kiselrikt dricksvatten förebygger atheroskleros. Mortaliteten i kranskärlssjukdom var dubbelt så hög i Östra som i Västra Finland. Kiselrikt dricksvatten var den enda skillnaden, som kunde påvisas. Man undersökte vattnet i 20 privata brunnar i vardera Östra och Västra Finland och fann en koncentration av OSA på 26,3 respektive 16,3 ppm i respektive område. Västra Finland och Japan har samma halt av OSAi sitt dricksvatten: 26 ppm. USA har endast 11 ppm och en 2,5 ggr högre mortalitet än Japan (och västra Finland.  Kiselhalten ökar med åldern i t. ex. njuren, hjärnan, levern, mjälten och lungan men minskar i plasma, aorta och andra artärväggar – atheroskleros.

Aluminium också orsak till kranskärlssjukdom och stroke?

I en studie jämfördes 40 aluminiumarbetare med 40 kontroller. Aluminiumarbetarna exponierades för en aluminiumhalt i luften på 0,33 – 3,4 mg/kubikmeter och visades ha en 10 gånger högre halt av aluminium i plasma. Fem av aluminiumarbetarna (5/40) fick stroke och fjorton (14/40) hjärtinfarkter mot 2/40 och 4/40 i kontrollgruppen [33]. 

Aluminium orsakar minskad fettförbränning

L-carnitine förbränner upplagrat fett. Men genom att aluminium minskar två enzymer, inblandade i biosyntesen av methionin som är ett förstadium till L-carnitine från homocystein (homocystein – methionin – L-carnitine), så minskar mängden L-carnitine med 50% samtigit som halten homocystein ökar. Man kan inte förbränna fett. Dessutom ökar det halten homocystein, som orsakar atheroskleros.

Människor i Okinawa har låga halter av homocystein därför att de kissat ut aluminium bundet till OSA. Människor i Okinawa har 80% mindre risk för kranskärlssjukdom. En 100-åring från Okinawa hade vid undersökning 2004 helt rena blodkärl. Däremot hade 100-åriga japaner utanför Okinawa kranskärlsförträngningar i 66% och kranskärlssjukdom i 84-97% av fallen. 

V. Parkinsons sjukdom

Parkinsons sjukdom är en neurodegenerativ sjukdom, som drabbar det centrala nervsystemet i ett speciellt område i hjärnan, som heter substantia nigra (SN). Namnet har det fått eftersom denna vävnad vid obduktion framstår som ”svart” (jfr. negro) beroende på hög rikedom av neuromelanin. Vid Parkinson är denna vävnad emellertid mycket blekare eftersom patienter med Parkinson förlorat mycket neuromelanin. Man har konstaterat att sjukdomen beror på celldöd i ett område som normalt är rikt på dopamin. Patienter med Parkinson känns ofta igen på uttalade darrningar, stelhet och stel mimik, långsam gång och balansproblem. Symptomen beror på brist på transmittorsubstansen dopamin, vilket i sin tur beror på att dopaminneuroner i substantia nigra selektivt och i stor utsträckning dött. Dessa dopaminneuroner är avgörande för att starta och kontrollera frivilliga rörelser, muskeltonus och rörelseflyt. Tyvärr hinner 50–80 % av dessa neuroner gå förlorade innan tydliga symtom uppträder och man kan börja försöka förhindra den negativa spiralen. Symptomen uppträder vanligtvis efter 70 årsåldern men 5-10 % drabbas innan de fyllt 50 år. Sjukdomen kan ibland orsakas av en traumatisk hjärnskada. En studie från Veterans Health Administration visade att mild respektive måttlig/allvarlig hjärnskada ökade risken för Parkinsons sjukdom med 71-83% [34].

Fritt järn och aluminium – nerverna dör.

På grund av mycket hög ämnesomsättning i de dopaminerga neuronen i Substantia Nigra så krävs 2-3 gånger så mycket järnjoner som i andra neuroner. Järn är co-faktor för vissa enzymreaktioner vid bildningen av dopamin och lagras upp i Substantia Nigra av neuromelanin, som är en biprodukt av dopamin-metabolismen i hjärnans dopamin-neuroner. Neuromelanin-halten ökar med åldern och fungerar som en sorts ”sopcontainer” för järn, oxidativa ämnen och toxiner i nervcellerna och man tror att denna upplagring av järn, oxidativa ämnen och toxiner minskar oxidativ stress och celldöd. Järn transporteras in till Substantia Nigra av ett protein, DMT1. Men eftersom järn och aluminium är ungefär lika stora joner med samma laddning så transporterar detta protein också aluminium till Substantia Nigra [35]. Mängden av detta transportprotein ökar med åldern och med ökad ålder ökar därför också inlagringen av aluminium i Substantia Nigra [36, 37]. Detta visar sig få negativa konsekvenser[38, 39] genom att aluminium förhindrar bildning av neuromelanin, vilket innebär en kraftig ökning av både fria järn- och aluminiumjoner i de dopaminerna neuronen [42] med kraftigt toxiska effekter på dessa . Följaktligen minskar skyddet mot oxidativ stress. Neuromelaninhalten ökar normalt med åldern men patienter med Parkinsons sjukdom har visat sig ha endast 50% neuromelanin [40, 41], som en effekt av ackumulation av aluminium i neuronen. Summering: För att skydda dopamin-neuronen från fritt järn binds detta till neuromelanin, vars bildning ökar med åldern. Aluminium förhindrar neuromelanins bildning varför både fritt järn och fritt aluminium ökar och skadar dopamin-neuronen vilket gör att dessa dör.

Referenser:

  1. Matthew Mold et al. Aluminium in brain tissue in autism J Trace Elem Med Biol. 2018 Mar:46:76-82.  Epub 2017 Nov 26.
  2. Bauman, M.L. , et al. The neurobiology of autism; John Hopkins University Press; Structural Brain Anatomy in Autism: What is the evidence? Chapt. 9: 121-35 (2005).
  3. Papez, J.W.; A proposed mechanism for emotion:  Arch Neuro. Psychiatry; 38: 725-43 (1937).
  4. D’Eufemia, P., et al.: Abnormal intestinal permeability in children with autism; Acta Paediatr.; Sep.; 85(9): 1079-91 (1996)
  5. D’Andreamatteo G.; et al.; Molecular Mechanisms in Demyelinating Disorders of the Central Nervous System Curr. Issues Mol. Biol. 2023, 45(2), 1443-1470; Review. https://doi.org/10.3390/cimb45020094
  6. Golub, M. S. et al. Aluminum uptake and effects on transferrin mediated iron uptake in primary cultures of rat neurones, astrocytes and oligodendrocytes; Neurotoxicology; Dec.; 20(6): 961-70(1999).
  7. Verstraeten, S. V., et al.Myelin is a preferred target of aluminium-mediated oxidative damage: Arch. Biochem. Biophys.; 344: 289-94 (1997).
  8. Itoh, M.et al.Progressive leucoencephalopathy associated with aluminium deposits in myelin sheath; J. Child Neurology; 23(8): 938-43 (2008).
  9. Rosero-Bixby, L. and Dow, W.: Predicting mortality with biomarkers: A population-based prospective cohort study for Elderly Costa Ricans; Population Health Metrics; 10(11): 1-15 (2012).
  10. Jones K. Urinary Excretion of Aluminium and Silicon in Secondary Progressive Multiple Sclerosis EBioMedicine 2017; Dec:26:60-67. Epub 2017 Nov 1.PMID: 29128442.
  11. Van Dyke, K., et al. Indications of silicon essentiality in humans.- Serum concentrations in Belgian children and adults, including pregnant women; Biological Trace Element Res.; 77: 25-32 (2000).
  12. Crouse, D. N.: Prevent Alzheimer’s, Autism and Stroke with 7 Supplements, 7 Lifestyle Changes, and a Dissolved Mineral; Etiological Publishing (2016).
  13. McLachlan, D.R.C., et al.; Risk for neuropathologically confirmed Alzheimer’s disease and residual aluminium in municipal drinking water employing weighted residential histories; Neurology; 46: 401-5 (1996).
  14. Rondeau, V., et al.; Aluminum and silica in drinking water and the risk of Alzheimer’s disease or cognitive decline: findings from a 15-year follow-up of the PAQUID cohort. Am. J. Epidemiol. 169: 489-96 (2009).
  15. Rondeau, V., et al.; Relation between aluminum concentrations in drinking water and Alzheimer’s disease: an 8-year follow-up study: Am. J. Epidemiol. 152: 59-66 (2000).
  16. Gillette-Guyonnet, S., et al.; Cognitive impairment and composition of drinking water in women: findings of the EPIDOS study; Am. J. Clin. Nutr.; 81: 897-902 (2005).
  17. Mirza, A., et al.; Aluminum in brain tissue in familial Alzheimer’s disease; J. Trace Elements in Medicine and Biology; Mar.; 40: 30-36 (2017).
  18. Andrasi, E., et al.; Brain Al, Mg, and P contents of control and Alzheimer-diseased patients; J. Alzheimer’s Dis.; 7: 273-84 (2005).
  19. Rusina, R. , et al.; Higher aluminum concentrations in Alzheimer’s disease after Box-Cox data transformation; Neurotox. Res.; 20. 329-33 (2011). 
  20. Xu, N., et al.; Brain aluminum in Alzheimer’s disease using a improved GFAAS method; Neurotoxicology; 13: 735-43 (1997).
  21. Xu, N., et al.; Brain aluminum in Alzheimer’s disease using a improved GFAAS method; Neurotoxicology; 13: 735-43 (1997).
  22. Xu, N., et al.; Brain aluminum in Alzheimer’s disease using a improved GFAAS method; Neurotoxicology; 13: 735-43 (1997). 
  23. Fjell, A. M., et al.,:One-year brain atrophy evident in healthy aging; J. Neurosci.; Dec.; 29(48): 15223-31 (2009).
  24. Drago, D., et al.; Potential pathogenic role of beta amyloid1-42 aluminum complex in Alzheimer’s disease. Int. J. Biochem. Cell. Biol.; 40: 731-46 (2008).
  25. Gureje, O., et al.; APOE-E4 is not associated]with Alzheimer’s disease in elderly Nigerians; Ann. Neurol.; Jan.; 59(1): 182-185 (2006).
  26. Awopetu, M.S., et al.; Water quality in a pipe distribution network: a case study of a communal water distribution network in Ibadan, Nigeria; WTI Transactions in Ecology and the Environment; 171: 175-86/2013).
  27. Luo, Y., et al.; Altered expression of Aβmetabolism-associated molecules from D-galactose/AICI(3) induced mouse brain; Mech. Ageing Dev. Apr.; 139(4): 248-52 (2008).
  28. Sun, Z. Z., et al.;Alteration of Aβmetabolism-related molecules in predementia induced by AIC13 and D-galactose; Age; 31: 277-284 (2009). 
  29. Drago, D., et al.; Potential pathogenic role of beta amyloid1-42 aluminum complex in Alzheimer’s disease. Int. J. Biochem. Cell. Biol.; 40: 731-46 (2008).
  30. Drago, D., et al.; Aluminum modulates effects of beta-amyloid-42 on neuronal calcium homeostasis and mitochondrial functioning and is altered in a triple transgenic mouse model of Alzheimer’s disease; Rejuvenation Reas.; 11(5): 861-871 (2008).
  31. Luo, Y., et al.; Altered expression of Aβmetabolism-associated molecules from D-galactose/AICI(3) induced mouse brain; Mech. Ageing Dev. Apr.; 139(4): 248-52 (2008).
  32. Sun, Z. Z., et al.;Alteration of Aβmetabolism-related molecules in predementia induced by AIC13 and D-galactose; Age; 31: 277-284 (2009).
  33. Gaballa, I. F.; et al.; Dyslipidemia and dysruption of L-carnitine in aluminum exposed workers; Egyptian J. Occup. Med.; 37(1): 33-46 (2013) (https:// ejom.journals.ekb.eg article_770_5f4e9c998d5949039d63155d2029e360.pdf). [39] 
  34. Gardner, R.C., et al.; Mild TBI and the risk of Parkinson’s Disease: May; 90)20):e1771-79 (2018). 
  35. Van Duyn, N., et al.; The metal transporter SNF-3/DMT-1 mediates aluminium-induced dopamine neuron degeneration; J. Neurochem.; Jan.; 124(1): 147-57 (2013).
  36. Ke. Y.,  et al.; Age-dependent and iron-dependent expression of two mRNA isoforms of divalent metal transporter 1 in rat brain; Neurobiol. Aging; 26: 739-48 (2005).
  37. Salazar. J., et al.; Divalent Metal Transporter 1 (DMT 1) contributes to neurodegeneration in animal models of Parkinson’s disease: PNAS; Nov.; 105(47): 18578-18583 (2008).
  38. Sanchez-Iglesias, S., et al.; Brain oxidative stress and selective behavior of aluminum in specific areas of rat brain.: potential effects in a 6-OHDA-induced model of Parkinson’s disease:J. Neurochem.; May; 109(3): 879-88 (2009).
  39. Jenner P., et al.; Oxidative stress as a cause of nigral cell death in Parkinson’s disease and incidental Levy body disease: Ann. Neurol. ; 32: S82-7 (1992).
  40. Wilczek, A., et al.; Inhibitory effects of melanin monomers, dihydroxyindole-2-carboxylic acid (DHICA) and dihydroxyindole on mammalian tyrosinase with special reference to the role of DHI) (DHICA/DHI ratio in melanogenesis; Pigment Cell Res.; Apr.; 8(2): 105-12 (1995).
  41. Zecca, L., et al.; Substrata Nigra neuromelanin: structure, synthesis, and molecular behavior; J. Clin. Mol. Pathol.; 54: 414-418 (2001).
  42. Zucca, F. A., et al.; Neuromelanin of the human substratia nigra:an update:; Neurotox. Res.: Jan.; 25(1): 13-25 (2014).