(Publicerad 7 november, 2012)

 Vetenskapen känner idag till mer än en miljon levande djurarter, varav man hittat 10% i fossil form (= 100.000). Enligt Darwin har det emellertid existerat ett ”orimligt stort antal mellanformer’ (1), som dött ut under utvecklingens gång. Ingen av dessa ’mellanformer’ kunde han emellertid påvisa vid presentationen av sin nya teori 1859, och blev häftigt angripen av dåtidens mest kända vetenskapsmän, vilka påtalade den fullständiga avsaknaden av bevis i form av fossila mellanformer.

     Darwin ansåg att avsaknaden av fossila mellanformer visserligen var ’ett stort avbräck för teorin’ men bortförklarade samtidigt detta med att endast en liten del av jordytan då ännu var genomsökt. Man skulle säkert i en framtid hitta alla dessa saknade former, trodde han. Idag, 150 år senare, då hela jordytan är genomsökt och de fossila fynden ökat hundrafaldigt har man ännu inte hittat några sådana mellanformer, vilka skulle kunna ge stöd åt hans teori. Nutida biologer räknar med att minst 200 mellanformer för varje nu levande art bör ha funnits (2). Om detta är sant borde man enligt alla sannolikhetsteorier hitta också 10 % av de utdöda mellanformerna som fossiler, dvs. 20 miljoner sådana. Men man har knappast hittat en enda. Evolutionsförespråkarna har aldrig lämnat någon tillfredsställande förklaring till detta underliga faktum, sopar problemet under mattan och låtsas som om det inte existerar. Den rimligaste förklaringen vore förstås att dessa mellanformer aldrig har funnits och att evolutionsteorin är felaktig. 

Fyndet i Solhofen 1861

 Trots den häftiga kritiken från dåtidens vetenskapliga elit förändrades emellertid situationen plötsligt till Darwins fördel redan 1861 då man i Solhofen i Tyskland fann en fossil som hade vingar och fjädrar samt tänder och klor på vingarna och en ödlelik svans (3). Helt följdriktigt trodde man att detta var en övergångsform mellan kräldjur och fågel och menade att Darwins teori i och med detta fynd ’bevisats’. Fossilen fick namnet Archaeopteryx som betyder antik vinge och gällde ända till 1980-talet för att vara den eftersökta övergångsformen. I och med detta fynd kom man att inrikta sig på att hitta en enda övergångsform (”den felande länken”) mellan olika djurklasser (fiskar- amfibier-kräldjur-fåglar etc. ) och slapp förklara varför man inte hittar procentuellt lika många fossiler av utdöda ’mellanformer’ (10% = 20 miljoner) som fossiler av nu levande arter (10% = 100.000). 

Felaktighet

 Situationen har dock inte förbättrats med tiden, som man hoppats, utan tvärtom förvärrats. Idag är experterna nämligen överens om att Archaeopteryx inte kan ha varit en övergångsform utan istället är den tidigaste fullt utvecklade fågeln. Och man har fortfarande inte lyckats hitta ett enda exempel på en övergång mellan kräldjur och fågel (och inte några andra övergångsformer heller). Istället har man på senare tid inriktat sig på att fåglarna kanske ändå inte utvecklats från kräldjur utan från dinosaurier. Denna teori förfäktas främst av en grupp paleontologer som benämns ’cladistiker’ (från clad=fattigt klädd) vilka huvudsakligen utgår från grovmorfologi, dvs. likheter i skelettutseende och lägger mindre tonvikt på övriga faktorer när det gäller djurarternas ursprung. 

Fusk 

  Amatörentusiasten Stephen Czerkas rapporterade så 1999 i den vetenskapliga tidskriften National Geographic (4) om ett nyligen påträffat fynd i Kina (kallad Archaeoraptor) som han köpt och smugglat ut och som han menade skulle kunna vara en sådan övergångsform. Denna fossil hade framben som en primitiv fågel men en svans som en dinosaurie (4). Således en perfekt länk mellan dinosaurie – fågel med precis de drag man kunde förvänta om teorin vore riktig. Fyndet mottogs med stor entusiasm och Stephen Czerkas erbjöds ganska omgående 80.000 dollar för den utsmugglade fossilen. Ett år senare avslöjade dock den kinesiske yrkes-paleontologen Xu Xing att dinosauriesvansen var fastsatt med klister (5). Det rörde sig således återigen om vetenskapligt fusk. Arga brev utväxlades nu fram och tillbaka, bl.a. från vetenskapstidskriften Nature till National Geographic, i vilka man trätte om fusket (6-10). National Geographic skyllde ifrån sig och menade att ”…information undanhållits”(11). Den verkliga boven i dramat är naturligtvis att man utgår ifrån att evolutionsteorin är sann, trots bristen på bevis. Det ligger då mycket pengar och ära i potten för den som blir den första att bevisa teorin. Och om teorin ändå är riktig, vad gör det då om man förfalskar bevisen?

Fortsatt fusk

 Men historien slutar inte här och saknar inte komiska poäng. Stephen Czerkas fossil från Kina var tänkt att ställas ut på ett symposium på Fort Lauderdale i Florida i april 2000 om inte avslöjandet om fusket kommit emellan. Man tycker kanske att de på denna utställning skulle diskutera det nyligen avslöjade vetenskapliga fusket, som ett särskilt bekymmer för forskningen. Det gjorde man inte alls (!!!). Istället presenterade man ett annat fynd, Bambiraptor, som hittats 1993 i Montana. Fyndet hade en kycklings storlek, vassa tänder och klor och bedömdes vara från övre Krita och 75 miljoner år yngre än Archaeopteryx (12). Trots denna åldersuppskattning så ansågs den av cladistikerna ändå vara en förfader till Archeopteryx (!!!???). I montern hade man därför rekonstruerat muskler enligt fågelanatomi samt lagt till fjädrar, som inte funnits vid fyndet och placerat in ögon framåtriktade som hos fåglar. Alla konferensdeltagare fick sedan skriftligen en förfalskad beskrivning av fyndet som passade teorin. Istället för att försöka komma tillrätta med det vetenskapliga fusket så fortsatte man således att fuska.  

Kritikerna i minoritet

 Tyvärr var kritikerna i klar minoritet, men uttryckte starka åsikter. Någon påstod att detta var ”paleontologins största skamfläck under 1900-talet (Alan Feduccia)”, en annan att ”jag skulle skämmas varje gång jag måste tala om det (Larry Martin)” och en tredje att ”fåglar är INTE dinosaurier (Storrs Olson)” (13). 

En del komiska poäng

 På samma konferens presenterade också William Gartska DNA:t från en 65 miljoner år gammal ’dinosaurie-fossil’ från Triceratops som i sekvenser ”liknade” fågel-DNA. Detta ansågs av honom vara ”det första direkta genetiska beviset på att fåglar representerar de närmaste nu levande släktingarna till dinosaurier” och framfördes som ett kraftigt stöd för teorin om sambandet dinosaurier-fåglar (14). Problemet var dock att fåglar av cladistikerna inte antas komma från Triceratops utan från en annan av tre dinosaurie-grenar. Dessutom var DNA:t till 100% identiskt med kalkon-DNA (15) !!! Inte identiskt till 99 % eller 99,9 % utan till 100 %. Inte ens fåglar har sådan DNA-likhet med kalkon. Det närmaste man finner är 94,5 %. Hur är det man brukar säga? Om den ser ut som en anka, kväker som en anka och går som en anka, så är det väl en anka. Det som visade sig vara fossila rester av en kalkon presenterades som de fossila resterna av en dinosaurie från Triceratops. Detta var i och för sig skrattretande, men cladistikerna verkar inte ha skrattat. Gravallvarliga försöker de ’bevisa’ en teori som är felaktig och som varit felaktig i mera än 150 år. (För den som är intresserad allt fusk och alla felaktigheter när det gäller evolutionsteorin, så finns flera exempel här.) 

Referenser:

1. Charles Darwin: ”Om arternas ursprung” 

2. Arthur Koestler: ”Janus”.

3. Harry G. Seeley: ”On some Differences between the London and Berlin Specimens referred to Archaeopteryx”. The Geological Magazine Series 2, Vol. 8 (1881), sid. 454-455. Återgivet i många senare böcker.

4. Christopher P. Sloan, ”Feathers for T. Rex?” National Geographic 196 (November, 1999), sid. 98-107 

5. Xu Xing , ”Feathers for T. rex?” letter to National Geographic (March, 2000), sid. Forum section. 

6. Rex Dalton, ”Feathers fly over Chinese fossil bird’s legality and authenticity,” Nature 403 (2000), sid. 689-690.

7. Rex Dalton, ”Fossil smuggling unopposed,” Nature 403 (2000), sid. 687.

8. Constance Holden, ”Florida Meeting Shows Perils, Promise of Dealing with Dinos,” Science 288 (2000), sid. 238-239. 

9. Jeff Hecht, ”Piltdown bird”, New Scientist 165 (January 29, 2000), sid. 12.

10. Rex Dalton, ”Fake bird fossil highlights the problem of illegal trading,” Nature 403 (2000), sid. 696.

11. William L. Allen, ”Fooled, but not foolish.” letter to Nature 404 (2000), sid. 541. 

12. David A Burnham, Kraig L. Derstler, Philip J. Currie, Robert T. Bakker, Zhonghe Zhou och John H. Ostrom, ”Remarkable New Birdlike Dinosaur (Therapoda: Maniraptora) from the Upper Cretaceous of Montana”, The University of Kansas Paleontological Contributions, New Series, Number 13 (March 15, 2000).

13. ”Another Birdlike Dino Unveiled”, Science 287 (March 24, 2000), sid. 2145.

14. Damien Marsic, Parker Carroll, Laura Heffelfinger, Tyler Lyson, Joseph D. Ng, and William R. Garstka, ”DNA Sequence of the Mitochondrial 12S rRNA Gene from Triceratops Fossils: Molecular Evidence Supports the Evolutionary Relationship between Dinosaurs and Birds”, Publications in Paleontology, No. 2, Graves Museum in Archeology and Natural History, Dania Beach, FL. (April 7-8, 2000), sid. 19 

15. Constance Holden, ”Dinos and Turkeys: Connected by DNA?”, Science 288 (2000), sid. 238.