Det finns en tredje skröna som berättar att det råder en motsättning mellan vetenskap och religion och att vetenskapen utvecklades i kampen emot religiösa ”fördomar”. Detta stämmer inte. I själva verket gick det till så här:
Alla de stora vetenskapsmännen var kristna tänkare
Den moderna vetenskapen utvecklades på ett enda ställe och vid endast ett tillfälle i historien: i det kristna Europa. Detta är ett ovedersägligt faktum. Det som vi känner som empirisk vetenskap och vetenskaplig metod utvecklades inte i någon annan avancerad civilisation på jorden – inte i Kina, inte i Indien, inte i Arabien, inte i Japan, inte i Amerika och inte ens i Grekland eller Rom. Utan endast i det kristna Europa. Och det finns flera orsaker till varför det blev så. De som utförde de vetenskapliga bedrifterna var alla djupt kristna eller troende människor; Nicolaus Kopernikus (astronomi), Galileo Galilei (fysiker), Johannes Kepler (astronom och fysiker), Sir Isaac Newton (den moderna fysikens grundare), Sir Francis Bacon (filosof), René Descartes (matematiker och vetenskapsman), Robert Boyle (den moderna kemins grundare), Michael Faraday (uppfinnare av den elektriska generatorn och transformatorn), Matthew Maury (oceanografins grundare), James Prescott Joule (termodynamikens första lag), Louis Pasteur, James Clerk Maxwell (termodynamik och elektro-magnetismen), lord William Kelvin (fysiker och absoluta temperaturskalan), Werner Karl Heisenberg (kvantum-mekanik och Osäkerhetsprincipen), Werner von Braun (utforskningen av rymden), Max Planck, Albert Einstein (relativitetsteorin) m.fl. och Gregor Mendel icke att förglömma. Härvid intar Max Planck och Albert Einstein en särställning eftersom de inte var ortodoxa. Men de var inte ateister. Detta är ett ovedersägligt och lite generande faktum för ateisterna, som man gärna vill vifta bort.
De stora ateisterna utan påverkan på vetenskapens utveckling
Det är visserligen sant att vissa andra framträdande människor, företrädesvis filosofer, förfäktade en ateistisk ståndpunkt – t.ex. Voltaire, Roussaeu, Nietzsche, Marx, Engels, Lenin och Bertrand Russell. Men dessa hade ingenting alls med vetenskap att och göra även om de ofta försöker ta åt sig äran för vetenskapens framsteg. Torgny Sjöstrand (Sveriges första professor i klinisk fysiolog) har för övrigt i sin fina medicin-historiska bok ”Medicinsk Vetenskap – Historik, teori och tillämpning” övertygande visat att det var filosoferna – och inte kristendomen – som under alla tider varit det främsta hindret för utvecklingen av en empirisk vetenskap.
Endast judarnas gud Jahve var en laggivare
Vetenskapens utveckling i det kristna Europa har sitt ursprung i judendomens Gud, Jahve, som uppfattades som alltings Skapare och lag-givare. Om allting är skapat enligt vissa lagar så kan man ju utforska dessa lagar – det var så dessa judeo-kristna europeiska vetenskapsmän resonerade. I Kina trodde man inte på en sådan Skapare och lag-givare och därför fanns det inte heller någon utforskning av några naturlagar. I Indien myllrade det visserligen av olika gudomligheter (miljoner) men det fanns ingen tro på någon enda gud som skapat alla naturlagar. Bland de hedniska folken (hednisk=icke-judiska) fanns det också mängder av olika ’gudar’. Men dessa var nyckfulla (och följde inte några lagar) och man försökte blidka varje enskild gud genom djur- och människo-offer i olika sammanhang.
Islams ”guldålder” betydligt överdriven
Islam är en sådan hednisk religion, i vilken man försöker blidka den hedniska månguden Allah genom människo-offer (man skall döda alla ”otrogna”), främst judar, kristna och ateister, men även hinduer, buddhister och andra. Visserligen påstår man i Islam att det bara finns en enda gud, men denna gud (Allah) är inte konsekvent utan ’nyckfull’ som övriga hedniska gudar och ’gör som han vill’ (= ingen laggivare). Således finns det inte heller här några universella lagar som följs och inte heller något att utforska. Därför finns det ingen vetenskaplig utveckling inom Islam vilket förklarar deras oerhörda efterblivenhet. Det fanns en tidigare ansats till vetenskaplig utveckling inom de av Islam ockuperade områdena, men den dog ut ganska snart efter det islamistiska maktövertagandet. Denna period kallas ofta ’Islams guldåldern’ för att anspela på att muslimerna varit vetenskapliga pionjärer. I själva verket har dessa insatser ingenting med modern vetenskap att göra utan handlade mest om alkemi och liknande. Och det har inte heller med Islam att göra eftersom denna verksamhet fanns innan Islams tillkomst och endast i områden som tidigare varit icke-muslimska.
Vetenskap och religion behöver varandra
Således: Religionen står inte i motsättning till vetenskapen utan är en förutsättning för ambitionen att utforska ’hur Gud har tänkt’ (Einstein). Mot bakgrund av vad jag här beskrivit tror jag att Albert Einstein hade helt rätt då han sade: ”Vetenskap utan religion är lam och religion utan vetenskap är blind”.