Tro, vetande & vetenskap

Endast den som simmar mot strömmen når källan

Sida 4 av 12

Smittkoppsvaccinationens historia (del 2).

Leicester-modellen utrotade smittkopporna

Den stora demonstrationen 1885;

Man vaccinerade mot smittkoppor redan från 1800 i England men inte förrän 1853 blev det obligatoriskt att vaccinera barn inom 3 månader efter födelsen.  Vägran bestraffades med böter eller fängelse.

Den 23 mars 1885 anordnades en stor demonstration mot tvångsmässig vaccination i Leicester. Den tändande gnistan var att fadern till flera barn, Edward Irons, stod inför rätta för att av samvetsskäl ha vägrat att vaccinera sin andra son, som var två år. Ett annat av Edward Irons barn hade vaccinerats och drabbats av svåra komplikationer. Edward hade, i sin vägran, stöd av sin familjedoktor, som ansåg att en vaccination vore otjänligt för sonens hälsa. Men domstolen var obeveklig och bötfällde Edward Iron till 20 shilling [1].

Fortsätt läsa

Smittkoppsvaccinationens historia (del 1).

Smittkoppor har beskrivits från Kina redan 1000 år f. Kr. Epidemierna blossade upp med jämna mellanrum och spreds till omgivande länder. Under första årtusendet e. Kr. inträffade många epidemier i Mellersta Östern och Medelhavsländerna. Inte långt efter Columbus upptäckt av Amerika fördes sjukdomen vidare till denna kontinent med slav- och truppförflyttningar. Det luftburna viruset ansågs vara extremt smittsamt och ansågs kunna smitta på 20 meters avstånd, samtidigt som det kunde överleva i damm i decennier. Cirka en tredjedel av befolkningen i drabbade områden beräknats ha strukit med. I den antika litteraturen finns utförliga beskrivningar av hur människorna därför flydde hals över huvud åt alla håll och lämnade sina nära och kära att dö utan deras omvårdnad när epidemin slog till under åren 165 e. Kr och 260 e. Kr.      

Fortsätt läsa

Fallbeskrivning om COVID-19 och intravenöst C-vitamin 

 Det gäller min äldre syster, 81 år, boende i Denver, USA, som varit rökare under hela sitt liv och rökt 15 cig./dag. Hon slutade emellertid i mars 2016 efter att ha befunnits gravt hjärtsjuk och fått två ”stentar” inopererade i förträngda kranskärl till vänster hjärtkammare. Fredagen den 6 mars i år fick hon en ny stent inopererad på grund av en nytillkommen 95% förträngning i det kranskärl som försörjer hjärtats högra kammare (arteria circumflexa). Det bör dock poängteras att hon aldrig haft någon hjärtinfarkt eller ens tecken till kärlkramp och hjärtat har visat god slagkraft.   

Fortsätt läsa

OM VITAMIN C

(Publicerad 4 mars, 2020)

Problemet med Vitamin C är att de flesta doktorer betraktar det endast som ett vitamin – punkt slut. Det visar sig vara så oändligt mycket mera och har av vissa doktorer ansetts vara för kroppen det som oljan är för bilmotorn, ett absolut nödvändigt smörjmedel.

Fortsätt läsa

VITAMIN C, SEPTISK CHOCK OCH ARDS

Vitamin C – antioxidant och stresshormon

Askorbinsyra (= Vitamin C) bildas ur glukos i levern. Det transporteras intracellulärt med hjälp av ett protein, SVCT2 (Sodium-dependent Vitamin C Transporter 2), huvudsakligen till binjurar, hypofys, neuron, leucocyter, lymfocyter och makrofager1 där det lagras i hundrafaldigt högre koncentration än i plasma. Anledningen till att djur producerar så stora mängder av Vitamin C är att denna metabolit inte huvudsakligen är ett vitamin utan kroppens viktigaste antioxidant samt ett stresshormon. Följaktligen ökar produktionen av askorbinsyra vid stress 2. En get, som blir skrämd, kan t. ex. lätt fördubbla sin produktion av askorbinsyra och kan under extrema situationer nå så höga nivåer som nämnts ovan i stycket ”Om Vitamin C” (100g/dag).  

För att förstå C-vitamins betydelse vid behandling av sepsis är det viktigt att veta att närvaro av C-vitamin i binjure, hypofys och neuron är en absolut förutsättning för att dessa organ skall kunna syntetisera dopamin, noradrenalin, adrenalin, vasopressin (=antidiuretiskt hormon, ADH) samt neurotransmittorer 3, och detta har varit känt sedan väldigt länge 4. Askorbinsyra är nämligen en nödvändig co-faktor till två koppar-innehållande enzymer, ’dopamine-hydroxylas’ och ’peptidylglycin alfa-amidating monooxygenas’, för denna syntes. Utan Vitamin C fungerar således varken stressmekanismerna, immunförsvaret eller nervsystemet.  

Fortsätt läsa

Botandet av den förlamade nära byn.

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 66]

[1] Vi drar oss ändå iväg österut och når snart en liten by, på cirka tjugo furlongs (*) avstånd från slottet. Hela samhället rusar glatt ut för att möta oss, och frågar ödmjukt vad de kan göra för oss. Men Jag säger: ’Har ni inte några sjuka ibland er? De bejakar det och säger: ’Ja, vi har en som lider mycket av gikt.”

[* 1 furlong ≈ 200 m]

[2] Jag sade: ”För hit honom då, så att han kan bli frisk igen. En av dem säger: ’Herre, det kommer att bli svårt. Denna lidande person är så förlamad att han inte har kunnat komma upp ur sängen på nästan tre år, och hans säng är svår att flytta, eftersom den är förankrad i marken. Skulle du kunna tänka dig att gå till honom ? Jag sade: ”Varför rullar ni inte in den sjuka i en matta och tar med honom hit, eftersom sängen är svår att flytta.” Som svar skyndar sig flera av dem till huset där den som drabbats av gikt ligger, lindar in honom i en matta och tar honom till Mig på gatan och säger: ”Herre, här är den stackars personen, som lider.”

[3] Men Jag frågar den sjuka om han tror att Jag kan bota honom. Den sjuka slänger en blick på Mig och säger: ’Kära vän, du ser verkligen ut som om du kunde. Du verkar verkligen vara en riktig healer. Jovisst, jag tror på det.’

[4] På detta sade Jag: ”Stig nu då upp och gå. Din tro hjälpte dig, men se upp med en viss synd från och med nu, så att du inte återfaller i gikt, vilken en andra gång kommer att bli mera akut än den är nu.”

[5] Och den sjuke reser sig genast upp, tar upp mattan och går. Då han först då inser att han är helt botad, faller han ner på knä framför mig, tackar Mig och säger slutligen: ’Herre, i dig finns mera än mänsklig makt. Prisad vare Guds kraft i dig. Åh, välsignad är kroppen som födde dig och ännu mera välsignad är bröstet som gav dig näring.’

[6] Men Jag säger till honom: ’Och välsignade äro de, som hör Mina ord, bevarar dem i sina hjärtan och lever efter dem. Säger den sjuke: ’Herre, var kan man höra dig tala?

[7] Jag sade: ’Du känner säkert översteprästen Jonael i Sykar, som offrade på Gerizim. Se, han har Mitt ord; gå och lär från honom. ”Säger den helade:” Herre, när är han hemma?  ”Jag sade: Han står här bredvid Mig. Fråga honom så kommer han att berätta.’

[8] Nu vänder sig den helade till Jonael och säger: ’Jehovas högvördiga överstepräst i Gerizim, när kan jag få komma in i ditt hus? ’

[9] Säger Jonael:‘Ditt arbete har hittills bara bestått i att ligga ner, och att tålmodigt uthärda ditt lidande; därför kommer du inte att sakna någonting hemma. Res med oss ​​idag och hör. Det skall inträffa ganska många fler händelser, och i morgon skall du förstå allt.’

[10] Säger den helade: ‘Om det anses värt att resa i ett sådant samhälle, då följer jag med dig med mycken glädje. Ty, kära vän, när man var tvungen att tyna bort i en hård säng i 3 år, ofta med outhärdlig smärta, och nu genom ett gudomligt mirakel plötsligt blir läkt från den otäcka sjukdomen, då uppskattar man sin hälsa. Och vilken glädje ger det inte att promenera omkring med raka lemmar. Det är därför som jag skulle vilja göra som en David – dansa och hoppa framför dig, och med stora jubelrop prisa Herrens stora godhet.’

[11] Säger Jonael: ‘Gå och gör så, så att det inför våra ögon skall  uppfylla sig själv, som det står skrivet från Herren: ”Då ska den lama mannen skutta omkring som ett rådjur ”(Jesaja 35: 6).

[12] Med detta kastas den helade av från mattan och förflyttar sig snabbt framför sällskapet och börjar hoppa och jubla, utan att låta någon hindra honom i hans glädje. Ty de romerska legosoldaterna och bovarna tillsammans med deras ledare, som av de två änglarna vid slottet skingrats till en sidospår, avbryter hans glädjesprång efter bara två eller tre furlonger och frågar honom vad han håller på med. Men utan att låta sig själv bli förlägen och utan att tyckas ta hänsyn befälhavarens fråga, säger han medan han fortfarande hoppar och skuttar: ‘När människor blir glada blir boskapen ledsen, för människans lycka betyder död för boskapen. Var därför glad, var glad.” Så håller den helade på. Detta irriterar befälhavaren, och han förbjuder honom att föra ett sådant oväsen.

[13] Men den helade säger: ’Varför förbjuda min glädje? Jag var sängbunden i 3 år med gikt. Hade du kommit till mig och sagt ”res dig upp och gå ”, och fått mig att bli så frisk, som jag är nu, med sådana ord, då skulle jag ha dyrkat dig på ett gudomligt sätt tillsammans med alla dina heliga ord från din mun. Men eftersom du inte är sådan, och din makt är ett rent intet i jämförelse med min Herres, så lyder jag min mäktiga Herre, och därför återigen var glad, var glad.’

[14] Nu förbjuder befälhavaren honom på allvar att hålla på och spela teater på det där sättet och hotar honom med bestraffning. Men i samma ögonblick kommer två av ungdomarna till den glade och säger: ’Låt dig inte bli  hindrad i din glädje. ’

[15] När han ser de välbekanta ungdomarna, skriker befälhavaren till sin obeväpnade trupp: ‘Dra er tillbaka! Se, ytterligare två Plutos tjänare!’

[16] Vid denna befallning lade truppen benen på ryggen på ett sätt som man inte sett förut. Men den helade hoppar och jublar nu desto mer, och ropar efter att de dragit sig tillbaka: ’Var glad, var glad; när människorna är glada blir nötkreaturen ledsna! ” Sedan tystnar han lite, och när han återvänder till Jonael, säger han: ’Min vän, om du inte har något emot att vi pratar medan vi går, kunde du göra mig bekant med några av denna Herres nya ord, som gav mig min hälsa? För om jag skall göra sådana Ord till min lag så måste jag känna till dem först.’

[17] Jonael säger: ‘Titta, vi närmar oss en annan by, som är en liten stad, enligt den nya romerska konstitutionen; det blir något för Herren att åter ta sig an. Men du skall ändå följa med oss in i staden; i mitt hus eller i Irhaels kommer du att få logi så länge som det behagar dig. Där ska du få bli bekant med allt. Vi är inte långt från staden nu. Denna ort, som vi kommer till, tillhör redan staden, enligt den nya romerska ordningen. Men eftersom den huvudsakligen fungerar som en romersk fästning, avskilde de den från Sykar och omgav den med ett skyddsvärn och upphöjde den till en plats med ett eget namn. Området är inte stort, och med tusen steg kommer vi att ha det bakom oss. Sedan svänger vi åt vänster, och har då knappt sju furlonger kvar till Sykars byggnader. Ha därför bara lite mer tålamod så kommer dina önskemål att uppfyllas.’

[18] Säger den helade: ’Åh av Abraham, Isak och Jakob. Om det här området står under romersk ockupation då ligger vi illa till, eftersom den romerska befälhavaren för bara några ögonblick sedan måste ta till benen på det mest försmädliga sätt.’

[19] Säger Jonael:  ’Detta ska vi lämna till Herren, som är med oss nu. Han kommer att reda ut allting på ett ytterst bra sätt. Men jag ser redan en avdelning krigare, som är på väg mot oss med en vit flagga. På mig verkar detta vara ett bra tecken.’

[20] Säger den helade: ’Åh ja, såvida det inte är den vanliga romerska krigslisten? Ty romerska och grekiska legioner är ytterst skickliga i denna konst.’

Översättning från engelska av mig, Sture Blomberg
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

Anklagad och förklarad oskyldig.

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 65]

[1] Jairus skulle icke desto mindre hellre få mig att stanna hos honom under dagen, men jag förklarar för honom att det fortfarande finns åtskilliga sjuka i denna trakt, som jag vill besöka längs vägen. Jairus frågar mig därför om han åtminstone kunde få göra Mig sällskap tillbaka till staden, och jag går med på detta. Han gör sig redo omedelbart, men ber också ungdomarna att följa med honom.

[2] Men ungdomarna säger: ”Det är bättre för oss att stanna här, för gästerna i uthuset har rapporterat dig till romarna som upprorisk, och ditt hushåll skulle fara illa utan oss.”

[3] Jairus blir nästan vansinnig över ett sådant besked och han frågar omåttligt upprörd: ”Vilken satanisk person kunde ha sagt så till romarna, och vad har de nu fått för sig ?”

[4] En ungdom säger: ”Se, det finns köpmän i Sykar som inte är så lyckosamma som du själv; de kan inte köpa slott och ännu mindre förvärva stora landområden, så som du har gjort i Arabien vid Röda havet. Sådana köpmän avundas dig därför din världsliga förmögenhet och är fyllda med en önskan att ruinera dig. De skulle också lyckas denna gång om vi inte vore med dig. Men eftersom vi skyddar dig i Herrens namn, kommer inte ett hårstrå att krökas på ditt huvud. Men se till att du håller dig hemifrån i åtminstone tre dagar.”

[5] Detta lugnar Jairus och han skyndar sig för följa med mig på färden.

[6] När vi förflyttar oss över slottsgården, möter vi av en avskild del av romerska legosoldater och skurkar, som gör halt och befaller oss att stanna. Men Jag Själv går fram och visar upp passersedeln från Nicodemus. Men befälhavaren säger: ”Detta gäller inte vid misstanke om förräderi-”  

[7] Jag sade: ’Vad kräver du av oss? Du förmåddes till detta steg genom ett gäng missunnsammas skamlösa lögn. Men jag säger er att inte ett ord av detta är sant. Om du så villigt kunde låna ditt öra till en lögn så låna det ännu hellre till den uppenbara sanningen, för vilken du hittar fler vittnen här än för några farliga avundsjuka människors skamlösa lögn i staden.”

[8] Säger befälhavaren: ”Dessa ursäkter är fåfänga och de räknas inte för mig. Bara genom att stå inför åklagarna vid domstolen kan sanningen slås fast; Kom därför frivilligt med till domstolen, annars kommer vi att använda våld.”

[9] Jag sade: ”Där borta ligger slottet. Endast slottets herre har utpekats som en upprorsman av dig. Gå dit och se om du kan upptäcka några spår av ett uppror. Men om du vill tvinga oss att följa med dig till din domstol som inte skipar rättvisa, så kommer vi att kunna besvara dig med lämpligt våld och då skall vi se vem som får krypa till korset. Gör därför vad du vill. Min tid har inte kommit ännu; Jag har berättat för dig att någon skuld inte föreligger här. Men den som har rätten på sin sida skall också försvara denna i ord och handling.”

[10] Befälhavaren tar en snabb blick över vårt stora antal och ger order om att fånga in och binda oss. Legosoldaterna och skurkarna överfaller först ungdomarna och försöker fånga dem, men ungdomarna undviker dem så skickligt att ingen av dem kan fångas in. Då soldaterna och skurkarna blir utmattade och skingras i försöken att fånga in ungdomarna, eftersom dessa verkar försvinna i alla riktningar, säger Jag till befälhavaren: ‘Det verkar på mig som om det blir svårt för er att fånga in oss? ”Befälhavaren kastar sig efter mig med sitt svärd, men i det ögonblicket sliter en ungdom bort hans svärd och kastar det utom synhåll för honom och förstör det på så sätt.

[11] Jag sade till befälhavaren: ”Vad kommer du nu att kasta dig över för att hugga mig med då? ”Vansinnig av vrede säger befälhavaren: ’Så det är så Roms myndighet respekteras här?! Bra, jag vet hur jag skall rapportera detta till Rom och se sedan över ditt område inom kort och berätta om det fortfarande är sig likt. Ingen sten kommer att lämnas ovanpå en annan.”

[12] Men Jag visar på hur hans soldater och banditerna, ihopbundna av rep, drivs framåt av ungdomarna. När befälhavaren ser detta börjar han bönfalla Zeus, Mars och till och med furierna för att de skall skona honom från en sådan förnedring.

[13] Men jag säger till ungdomarna att släppa soldaterna och banditerna igen, och de gör detta genast. Därefter säger Jag till befälhavaren: ”Nå, är du fortfarande intresserad av att prova din styrka på oss? Befälhavaren säger att dessa ungdomar måste vara gudar annars skulle det aldrig vara möjligt att besegra hans utvalda krigare med bara händerna.

[14] Jag sade: ”Ja, ja, för dig och för typer av ditt slag borde de faktiskt vara gudar. Lämna oss därför ifred så att vi kan fortsätta på vår färd och fortsätt du med din utredning på slottet, annars kommer ännu värre saker att drabba dig.”

[15] Säger befälhavaren: ”Jag förklarar er härmed oskyldiga och tillåter er att fortsätta på er färd. Men ni, mina trupper, förflytta er till slottet, kontrollera allting och låt ingen lämna slottet innan ni har kontrollerat allt. Jag väntar på er här.”

[16] Säger en biträdande: ”Varför inte undersöka dem själv på slottet? ” Säger befälhavaren: ” Ser du inte att mitt svärd är försvunnet? En sådan utredning är inte möjlig utan svärd. ”Säger ställföreträdaren: ‘Vi har det inte mycket bättre. Hur kan det här vara giltigt utan vår utredning utan ett svärd? ”Befälhavaren säger: ‘Va? Är ni också utan vapen ?! Det här är otäckt. Vi kan inte göra någonting utan vapen. Hm, hur skall vi gå vidare?”

[17] Jag sade: ”Där borta under det höga cederträdet ligger era vapen, mitt på ljusa dagen. Gå nu och hämta dem, eftersom vi fruktar er lika lite med som utan era vapen.” Med detta rör de sig mot det område där deras vapen ligger.

Översättning från engelska av Sture Blomberg.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

Herrens vilja är änglarnas kraft.

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 64; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Säger Jairus: ’Herre, om så är fallet, som jag faktiskt vid flera tillfällen tidigare hade övertygat mig själv om, då ska jag sluta med all vinodling och allt vindrickande i mitt hus. För enligt din försäkran, så kan rätt grad av kärlek också tändas genom ordet, och detta på ett sätt som varar, något jag tror är mycket sant och gott och ondskan måste därmed hållas på avstånd så mycket som möjligt. Om det är så, lämnar jag omedelbart all vinodling åt sitt öde och förbinder mig att efter detta himmelska vin aldrig dricka något jordiskt igen. Vad säger Du om detta mitt beslut?’

[2] Jag sade: ”Jag kan varken berömma eller klandra dig för det. Gör vadsom verkar bäst för dig. Gör vad som bäst tjänar din själ i enlighet med en välgrundad åsikt. Du kan i vilket fall som helst få allt från Mig, som är gott, om det är vad du önskar, för du är noggrann och rättskaffens när det gäller allt som är gott och eftersom jag har lovat dig detta.”

[3] Säger Jairus: ‘Herre, stanna i så fall med mig tillsammans medditt sällskap, eller lämna kvar åtminstone två av dessa ungdomar åt mig,som kunde lära upp mig med all kärlek och visdom.

[4] Jag sade: ”För närvarande kan jag och Mitt följe inte tillgodose din goda önskan, eftersom jag ännu har mycket att göra i den här världen, men två av dessa ungdomar, som du kan välja ut, vill jag lämna åt dig. Men akta dig så att du själv eller din familj inte hemfaller åt någon synd, för då skulle de bli dina förskräckliga fångvaktare och lämna ditt hus på momangen. Tänk på att dessa ungdomar är Guds änglar och oavbrutet kan se Hans anlete.”

[5] Jairus säger: ”Åh Herre, detta är återigen något bittert, ty vem kan garantera att inte varken genom tankar, ord eller gärningar synda åtminstone en gång om året ? Dessutom ett par fångvaktare inför vilka ingenting kan förbli fördolt, vilket knappast skulle bli en mycket trevlig överraskning. Det är därför som jag vill avstå också från denna begäran och lämna det som det är och var.”

[6] Jag sade: ”Mycket bra, låt det bli som du vill. Du är fri och skainte placeras under någon tvång, det kan du vara säker på.”[7] Jairus säger: ”Nej, dessa ungdomar och faktiskt Guds verkliga änglar ser helt enkelt alltför rättvisa och söta ut. Det verkar vara omöjligt attbegå en synd i deras närvaro. Därför låt det komma som kan komma, jag     skall i alla fall behålla två.”

[8] Jag sade: ”Okej då, två skall lämnas kvar för dig och synligt bo i ditt hus, så länge som de känner att det är rätt. Min vän Jonael ska noggrannt göra dig bekant med Mina Vägar senare. Ty så länge som du och ditt hushåll vandrar på dessa vägar skall de stanna kvar och tjäna dig och skydda ditt hushåll mot alla bakslag, men om du avviker från Mina vägar, så kommer de också att gå ifrån ditt hus.”

[9] Jairus säger: ”Mycket bra, låt det bli så. Inget mer vin skall drickas i mitt hus, och med dess lager skall jag betala romarna den tioåriga beskattningen för de fattiga i detta område, som jag sagt; de druvor som växer i min vingård skall jag emellertid torka och äta som en angenäm, söt frukt, och sälja överskottet. Är det rätt så?”

[10] Jag sade: ”Perfekt. Vad du än gör av kärlek till mig och dina medmänniskor, som är dina bröder, skall göras väl och på rätt sätt.”

[11] Efter detta kallar Jag på två av ungdomarna, presenterar dem för Jairus och säger: ”Duger dessa två?” Jairus, himmelskt förtjust i hur de ser ut, säger: ’Herre, om du anser mig värdig, så är jag nöjd i djupet av hjärta, fast jag känner mig bara alltför ovärdig att besitta en sådan nåd från himlen. Men jag skall från och med nu oförtrutet sträva efter att göra mig värdig undan för undan. Och vad gäller mig själv, göra Din vilja, som blir ständigt heligare för mig.

[12] Men de två ungdomarna sade: ’Herrens vilja är vårt vara och liv. Varhelst detta genomförs aktivt där är vi de mest aktiva medarbetarna, som har makt och styrka för detta till övermått, eftersom vår makt sträcker sig bortom all synlig skapelse. Jorden är som ett sandkorn för oss och solen som en ärta i en jättes hand, medan allt vatten på jorden inte skulle räcka för att väta ner ett hårstrå på vårt huvud. Och mängden stjärnor skälver inför andetaget från vår mun. Men vi besitter inte denna kraft för att skryta inför människornas stora kraftlöshet utan för att tjäna dem i enlighet med Herrens vilja. Därför kan och vill vi också tjäna dig i enlighet med Herrens vilja, så länge som du är erkänner, godtar och respekterar sådant i handling. Men när du int längre gör detta då har du också lämnat oss, eftersom vi inte är något annat än Herrens Guds personliga vilja. Den som lämnar oss, honom kommer vi också att lämna. Detta berättar vi för dig i Herrens fulla närvaro, vars anlete vi ser hela tiden och vars mildaste antydan vi hör kalla på oss och kraftfullt dra oss till nya gärningar.”

[13] Säger Jairus om detta: ”Mina fagraste ungdomar, att ni besitter en stor makt, som är oöverskådlig för oss dödliga, detta förstår och begriper jag ganska klart. Men jag är också kapabel till mycket, något som kanske ni inte är kapabla till själva, på det att jag är stolt över min svaghet, vari det varken finns makt eller styrka. Men det finns icke desto mindre en styrka i denna svaghet genom vilken jag kan erkänna, godta och genomföra Herrens vilja.

[14] Naturligtvis inte i samma utsträckning som ni, ändå lägger Herrensäkert inte på mig större börda än jag kan bära. Och i denna mening verkar min svaghet ganska hedervärd för mig, eftersom det har stor betydelse att människans svaghet i slutändan fortfarande är kan utföra samma Guds vilja som er omätliga styrka och makt.

[15] Och om jag så långt har förstått Herren rätt, kan det ändå vara så att Herren föredrar svaga barns handling, och att till slut kraften och gärningarna hos Himlens stora och mäktiga andar ändå må låta sig ledas av jordens svaga små barn. Ty att komma och sitta vid småbarnens bord, eftersom Herren själv kommer till de svaga, då verkar det åtminstone för mig som om Han skall göra de svaga starka.”

[16] Säger ungdomarna: ”Ja, så är det verkligen och med rätta. Erkänn därför Guds vilja och handla i enlighet därmed och då har du redan vår kraft i dig, som inte är något annat än Herren Guds rena vilja. Vi har varken styrka eller makt av oss själva, och all vår styrka och makt är ingenting annat än Guds vilja som får sin uppfyllelse i och genom oss.”

[17] Jag sade: ‘Just nu, från alla sidor. Vi har nu befäst oss själva, och därmed, alla era älskade. Vi skall resa oss från bordet och påbörja vår resa igen. ”Alla står upp, tackar och följer Mig ut i det fria.’

Översättning från engelska av mig, Sture Blomberg.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

Det gudomliga kärleksvinets goda effekt.

[Ur ”The Great Gospel of John” av Jakob Lorber, bok 1 av 25; kap. 63]

[1] Alla äter och dricker och till och med Jairus själv, uppfylld av tankar, äter och därjämte också festar om ganska så duktigt. Helt förvandlad till kärlek genom det glödande himmelska kärleksvinet, säger han till mig: ’Herre, en viktig tanke slog mig just. Om det vore möjligt skulle jag vilja få vinstockar från vars druvor jag kunde göra vin av denna karaktär. Därför att med sådant vin i mina källare kommer jag fylla upp världen med ingenting annat än kärlek över kärlek. Jag upplevde det med mig själv. Normalt är jag naturligtvis en människa med en speciell förkärlek för vad som är bra, rätt och trevligt, men jag kan inte säga att jag på något vis har lagt märke till någon speciell kärlek till mänskligheten.

[2] Fram till nu handlade jag alltid utifrån ett slags själv-påtvingad rättfärdighet, som jag föreskrev för mig själv i enlighet med min kunskap om lagen. Det berörde mig lite huruvida en lag är bra eller dålig. Jag ville aldrig grubbla över sådant. Mitt motto var, lag är lag, vare sig den är Guds eller Cæsars. Om denna kan resultera i straff måste man följa den av eget intresse för att undvika dåliga konsekvenser. Men om en lag inte får några påföljder så är det inte på något sätt en lag utan bara ett gott råd, som man kan följa, utan lagstadgad skyldighet.

[3] Det kan naturligtvis vara skadligt att inte följa goda råd, och sorgligt nog nästan te sig som en laglig bestraffning, men ändå är vägran att ta emot goda råd fortfarande inte synd av det slag då mängder av andra människor kan påverkas snarare än främst den individ som inte accepterar det goda rådet. Men om rådet är dåligt då syndar jag uppenbart grovt genom att godta det.

[4] Men med lagen är det annorlunda. Om denna är bra eller helt igenom dålig, måste jag ändå stå ut med den just för att så är lagen. Det är ovidkommande om jag inte lyder den eftersom jag tycker att den är dålig, jag syndar antingen mot Gud eller mot härskaren, och jag kommer att straffas av båda. Ur detta framgår klart och tydligt att jag är laglydig inte på grund av kärlek utan har en inre motvilja mot lagligt tvång. Nu när jag har druckit detta härliga druv-vin från himlen ser jag emellertid ingenting annat än kärlek överallt och kunde omfamna och kyssa hela världen.

[5] Dessutom ser jag en liknande effekt på alla som drack av detta verkligt himmelska vin. Därför skulle jag vilja anlägga en stor vingård från dessa vinstockar och låt hela mänskligheten dricka av detta vin, och då skulle de förvandlas till kärlek på kort tid, så som jag ser det. Om det därför vore möjligt att förse mig själv med sådana vinstockar så skulle jag vara den lyckligaste människan på Guds goda och vackra jord.”

[6] Jag sade: ”Vinrankor, som skulle ge dig sådant vin, kan jag tillgodose dig med ganska lätt. En sådan förmodad inverkan på mänskligheten kommer du emellertid inte att kunna åstadkomma. Och det beror på att detta vin faktiskt upplivar människans kärlek, men endast under förutsättning att denna redan finns i människan. Där det emellertid inte finns någon kärlek utan bara ondska i människans hjärta, där upplivas bara det onda i honom på samma sätt som kärleken var i dig, och han blir då bara förvandlad till en fulländad djävul, och kommer att gå omkring och göra ont lika entusiastiskt som du vill göra gott.

[7] Därför måste man vara uppmärksam på vem man vill servera för att få njuta av detta vin. Men jag tänker icke desto mindre låta dig få ha en vingård med dessa vinstockar, men var högst uppmärksam på vem du vill skall dricka sådant vin. Sanningen är att mycket gott kan göras genom att ge liv åt kärleken. Ändå är det bättre att detta livas upp av Guds ord eftersom detta kommer att hålla i sig medan det med förtärandet av detta vin bara varar ett tag och sedan försvinner som själva vinet. Håll detta väl i minnet annars kommer du att göra mycket ont istället för gott.”

[8] Säger köpmannen Jairus om detta: ”Herre, i så fall skulle det inte vara någon mening med att driva upp en sådan vingård. För man kan inte veta om en person hyser gott eller ont inom sig när man överlämnar sådant vin till dem, och man kan dessutom hamna i en besvärlig situation när man genom att vilja ge liv åt någons kärlek bara skulle ge liv åt dennes ondska. Nej, nej, i det fallet skulle jag sannerligen lämna uppförandet av en sådan vingård väl åt sitt öde.”

[9] Jag sade: ”Det är samma sak för mig. Jag ska göra för dig vad du än önskar. Men jag säger till dig: varje sorts vin som odlats på jorden har mer eller mindre en liknande egenskap. Låt bara olika människor dricka från dina egna produkter ungefär den mängd du redan har druckit av mitt himmelska vin, så kommer du att se hur vissa helt övergår till kärlek medan andra blir rasande och slåss med knytnävarna, till den grad att man måste binda fast dem med rep. Men om redan jordiskt vin framkallar sådana reaktioner, så mycket mer det himmelska vinet.”

Översättning från engelska av mig, Sture Blomberg.
[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  

https://www.jakob-lorber-australia.net

« Äldre inlägg Nyare inlägg »