Så här fungerar Federal Reserve:

Man måste skilja på industri- och bankkapital. Industrikapitalet, med vilket kapitalisten förverkligar sina produktionsidéer, är grunden för hela västerlandets välstånd och frihet. Bankkapitalet, å andra sidan, producerar ingenting utan stjäl produkterna av industrikapitalets och de verksamma människornas arbetsinsatser. Detta är emellertid en helt dold process idag och få människor vet hur det går till. Jag skall här i detalj men ändå kort försöka beskriva hur detta går till med Federal Reserve som utgångspunkt:

Fig. 1. 

Statsobligationer

När den amerikanska regeringen behöver ha in extra pengar för att bestrida sina utgifter eller betala sina skulder trycker man upp statsobligationer (punkt 1). Dessa kan säljas på den öppna marknaden men köps ofta upp av Federal Reserve och kan säljas vidare, t.ex. till svenska pensionsfonder. Som betalning för statsobligationen trycker denna bankkartell upp en Federal Reserve Check på hela summan (punkt 2). När denna godkänts (punkt 3) av regeringen skickas den tillbaka till en av Fed-bankerna (det finns 12 stycken). I och med detta kan Fed nu trycka upp nya sedlar från ingenting för hela summan (punkt 5), vilken blir till en insättning på regeringens konto hos Federal Reserve, vilket på bankspråk heter att böckerna ”balanserats”.  

Eftersom statsobligationen betraktas som en säker tillgång (punkt 4) i bankens ägo definieras den nu också som en ”reserv”för banken. Lagen föreskriver att ”reserverna” i bankvalven bara behöver uppgå till 10% av den utlånade summan, vilket innebär att FED genom ”köpet” av statsobligationen kan trycka upp ytterligare 9 gånger så mycket dollarsedlar från ingenting – för utlåning till andra banker.  

För varje räkning som skall betalas skriver regeringen därefter ut en regeringscheck. Mottagarna av dessa regeringschecker sätter nu in dessa på sina egna konton där de blir till kommersiella bankinsättningar (punkt 6). När respektive bank löser in checken hos Federal Reserve, tas pengarna från regeringens konto med nytryckta pengar (punkt 7). Rena trolleriet. Ingen har någon som helst koll på hur detta gick till utan tror att Federal Reserve hämtar pengar ur någon slags statlig penningreserv. 

10 gånger så många sedlar kan tryckas upp

Den kommersiella bankinsättningen där regerings-checken omvandlats i nytryckta pengar innebär både en återbetalningsskyldighet för den lokala banken samtidigt som denna på liknande sätt som tidigare kan klassificera bankinsättningen som en ”reserv” (punkt 4), vilket berättigar till lån av ytterligare 9 gånger så mycket nytryckta dollarsedlar från Federal Reserve. Dessa blir nu till ”överskottsreserver” och banklån till företag och privatpersoner. När dessa nytryckta pengar, som skapats av papper, trycksvärta och luft, kommer ut på marknaden ökar de den cirkulerande penningmängden vilket skapar inflation. Men inte bara detta.

Låt säga att någon privatperson lånar 1 miljon dollar till ett lägenhetsköp på en fredag. Denna miljon kommer nu tillbaka till banken nästkommande måndag som säljarens insättning. Tio procent av denna insättning blir till ”reserv” medan 900.000 dollar blir ”överskottsreserver” som kan lånas ut på nytt. Man har visat att det kan fortsätta på detta sätt i 28 varv innan man teoretiskt får maximal ränteinkomst-effekt för de lokala bankerna. Detta förklarar varför banker år så extremt måna om att man skall ha sina besparingar och sitt lönekonto på den bank som beviljar bostadslånet. Dessa konton blir den reserv som gör det möjligt att generera stora ränteinkomster. 

Den amerikanska statsskulden 17.000 miljarder dollar

Den amerikanska statsskulden är för närvarande 17.000 miljarder dollar. Men den mängd ’Fiat’-pengar som kan ha bildats av Federal Reserve och de kommersiella bankerna tillsammans och som orsakat prishöjningar och inflation är 10 gånger denna statsskuld. Det är den dolda beskattning (via inflationen) som det amerikanska folket betalat genom åren. Men de har dessutom betalat höga räntekostnader på sina olika lån. Ta t.ex. ett 30-årigt bostadslån med en ränta på 10 %. Efter 30 år har man betalat fyra gånger den lånade summan (amorteringen inkluderad). De fortsätter också att lägga en stor del av sin inkomstskatt (44% år 2010) på ränteutgifter för statsskulden, som inte ger någonting tillbaka.

Den finansiella ’elasticitetens’ användning

Men den finansiella eliten har flera kort i skjortärmen. När staten, företag eller privatpersoner betalar av sina lån och vägrar ta nya eller när bankerna kräver tillbaka sina lån (s.k. call loans) eller vägrar ge nya, så kontraheras penningmarknaden. Detta kan ställa till oerhört kaos, konkurser och ekonomiska depressioner. Under hela 1920-talet (1920-29) expanderade Federal Reserve medvetet penningmarknaden med 62 % och utlånade till extremt låga räntor, vilket ledde till omfattande aktiespekulation och bönders köp av stora arealer ny odlingsjord. Och märkväl, den amerikanska staten hade då betalt av sin statsskuld och var inte skuldsatt. Federal Reserves ”reserver” (punkt 4), som skulle utgöra grunden för tryckning av 9 gånger så många dollarsedlar (punkt 5), kom då istället från uppköp av skuldbevis på handelskrediter (business acceptances). [Även idag kan Fed skaffa sig ”reserver” utanför amerikanska statsobligationer genom att t.ex. köpa värdelösa statsobligationer från vilken korrupt 3:e världen regim som helst – och det görs. Om ränteinkomsten riskerar att utebli måste regeringen gå in med sin ”räddningsaktion” (bail out)]. 

Den stora börskraschen 1929 skapades av finanseliten med avsikt

På en given signal 1929 lät nu bankkartellen medvetet kontrahera penningmarknaden genom att omedelbart kräva in sina lån och höja räntan. Det berättas t.ex. om hur chefen för för Englands centralbank, Montagu Norman (i hans biografi), under sin vanliga pseudonym ”Professor Skinner” och som alltid förklädd i lång svart rock och bredbrättad hatt under en av sina resor tillbaka från USA till England på båten ändå blivit igenkänd av en ung australiensare vid namn W. C. Wenthworth. Montagu Norman hade då bett om att inte avslöja hans identitet eftersom detta kunde få ’finansiella konsekvenser’. Sextio år senare berättade samme W.C. Wenthworth i en australiensisk tidning om sitt möte på båten med nämnde Montagu Norman då denne fällt orden: ”Inom de närmaste månaderna kommer det att bli omskakande.” Och omskakande blev det. Den 9 augusti 1929, bara några veckor efter mötet på båten höjde Federal Reserve räntan till hela 6 %, krävde in sina ’call loans’ och begränsade möjligheterna att få nya lån. Börskraschen 1929, som fick sådana katastrofala följder för mängder av människor över hela världen var alltså avsiktligt planerad av finanskapitalet. 

Åtgärden fick önskad effekt. Bönderna och de lokala bankerna, som inte stått under Fed’s kontroll, gick i konkurs och en stor jordbrukskris utlöstes samtidigt som det kraftiga börsraset ruinerade aktiespekulanterna vars aktier köpts för lånade pengar och nu måste säljas för en spottstyver vilket berikade de redan rika ytterligare. Tyvärr fick det också ännu en ogynnsam bieffekt – Roosevelts ”The New Deal” – som på grund av alla nya restriktioner för industrikapitalet försvårade och förhindrade en återhämtning av ekonomin ända till Andra Världskrigets utbrott 1939.  

Finanselitens politiska ambitioner

  I samma mån som det amerikanska folket har blivit fattigare har de fåtaliga bankägarna i bankkartellen Fed blivit lika mycket rikare. Har denna process något slut? Inte som det ser ut nu. Den finansiella eliten – med kongressens godkännande – har lyckats hänga på det amerikanska folket en form av modern feodalism utan att dessa förstått det. Allt det manuella och intellektuella arbete som utförts när man byggt och skapat överförs i allt större utsträckning till dem som inte bidragit med någonting alls utan tillägnar sig allt genom en knapptryckning. Detta är det ultimata bedrägeriet, ockret som inte har någon gräns och där människorna inte ens upptäckt att det rör sig om bedrägeri och ocker. 

Men finanskapitalet har inte bara ekonomiska ambitioner utan också politiska. Dess gigantiska men hemliga ekonomiska bidrag till Japan under det rysk-japanska kriget 1904-05 och till mensjeviker/bolsjeviker 1917 (av den judiske New York-bankiren Jacob Schiff) orsakade Rysslands krigsnederlag 1905 och den ryska revolutionen 1917, vilket sedan fått ödesdigra konsekvenser för hela världen

Av Sture Blomberg

* Denna artikel skrevs av mig någon gång 2016-2017 och publicerades då på sajten ”EveryKindaPeople.blogspot.com” under min signatur /SB. Denna sajt stängdes ner av Google för några år sedan på grund av en artikel på denna sajt som misshagade Google. Vad som förändrats under mellantiden är att den amerikanska statsskulden ökat från 17.000 till 39.000 miljarder dollar. För övrigt gäller samma resonemang.

Efterord:

Efter att dessa tre artiklar skrivits har det ofta rapporterats i mainstream media – och har på så sätt numera blivit allmänt känt – att papperspengar faktiskt trycks upp från tomma intet, men med den föreställningen att det är USA:s regering, som utför denna tryckning av papperspengar. Vad som dock inte framkommit och absolut inte heller sjunkit in det allmänna medvetandet är att dessa papperspengar trycks upp av privata aktörer, som via ett kongressbeslut dagen innan julafton 1913 lurade till sig rätten att trycka upp papperspengar från tomma intet. Dessa papperspengar, som betalas för statsobligationerna blir sedan till en enorm skuld för den federala amerikanska staten, som måste betalas tillbaka av de amerikanska skattebetalarna. ”Skuldsedlarna” (nu 39.000 miljarder dollar) betraktas som centralbankens ”tillgångar” (= statsobligationer som nu kallas ”reserver”) och kan säljas vidare till olika länder, kommuner etc. Kina hade för inte så länge sedan köpt amerikanska statsobligationer i stor omfattning av Federal Reserve, Men då kineserna insåg att de aldrig skulle få tillbaka värdet av dessa stasobligationer – om USA.s regering gick i konkurs eller dollarn tappar i värde, vilket är fulllt möjligt – så sålde de av dessa till andra intressenter i utbyte mot varor eller guld. Dessa nya intressenter kommer naturligtvis inte heller att få tillbaka det fulla värdet av dessa statsobligationer, som praktiskt taget aldrig löses in – och sitter nu med svartepetter. Ryssland, å andra sidan, insåg tidigt att den amerikanska petrodollarn och de amerikanska statsobligationerna i framtiden skulle bli värdelösa och krävde guld som betalning för varor.

Om nu någon undrar hur det kan komma sig att en liten grupp mångmiljardärer kan äga så mycket i denna värld och ha så stort politiskt inflytande över hela världen så beror det primärt och i huvudsak på detta makalösa ekonomiska bedrägeri genom centralbankssystemet, som i sig självt har möjliggjort ytterligare bedrägerier mot jordens befolkningar.