Det är väl känt att patienter som haft symptomgivande COVID-19 ofta uppvisar neurologiska komplikationer i form av trötthet, håglöshet, delirium, förvirring, koncentrationssvårigheter och irritation. Man har förmodat att det rör sig om små eller större blödningar eller blodproppar i hjärnan, som orsakats av den s.k. cytokinstormen. Direkt neuronal virusinvasion har också antytts. Men även om direkt virusinfektion i hjärna och nerver har dokumenterats, så är dock fynd av virus i hjärna och ryggmärgsvätska sällsynta och kan knappast förklara omfattningen av symptomen. I denna studie ville man undersöka om spikproteinet i sig självt, och vilken del av spikproteinet i så fall, ensamt kunde framkalla de symptom och komplikationer, som man förknippar med COVID-19. Detta är så mycket mera angeläget eftersom just den s.k. vaccinationen mot SARS-CoV-2 går ut på att producera spikproteiner i stor stor skala i kroppens egna celler, som in sin tur skall ge upphov till produktion av anti-spikantikroppar.
Studiens metod:
A. Man jämförde nerv- och endotelceller från hjärnbiopsier tagna från 13 patienter som avlidit av COVID-19 med hjärnbiopsier tagna från 10 åldersmatchade kontroller, som inte avlidit av COVID-19. Från varje patient togs två hjärnbiopsier.
B. Man odlade vissa väl kända kommersiella cellinjer från möss: endotel-, makrofag- och nervceller och testade vad som händer när dessa inkuberades med olika delar av spikproteinet, S1, S2 och den receptorbindande delen, RBD.
C. Möss injicerades i svansvenen med samma S1, S2 och RBD som ovan. Mössen avlivades och undersöktes efter fem dagar.
Resultat:
A. Cirka 5-30% av kapillärerna hos COVID-19 patienterna uppvisade: 1) en kraftig svullnad, med en diameter minst tio gånger större än kapillärens diameter och 2) tillbakabildade, mumifierade och avlossade endotelceller med mikrotromber i kapillärerna. En sådan kraftig svullnad innebär troligen att blod-hjärnbarriären skadats allvarligt. Hos alla tretton Covid-19 patienterna (26/26 prover) – men inte hos kontrollerna – fann man spik-, membran- och kapselprotein (s. k. pseudovirioner) i blodkärlens endotelceller, där de var belägna i 95% av fallen. Men spikproteiner.förekom även spritt i celler runt kapillärerna. Hela virus återfanns bara i 2 av 26 prover.
Spikproteinernas lokalisation vid endotelcellernas ACE2-receptorer var förbundna med extremt kraftiga ansamlingar av enzymet Caspase-3, komplementfaktorerna C5b-9, cytokinerna TNF-alfa och IL-6, som alla sammatagna skapar hyperinflammation, celldöd (apoptos) och neurogena skador som vid Alzheimers sjukdom, MS och andra autoimmuna sjukdomar. Dessa fynd återfanns inte alls hos kontrollerna (p<0.001).
De omgivande neuronen uppvisade vidare en mycket kraftig förhöjning av nNOS (p<0.001) och riklig förekomst av Glutamate NMDA receptor 2, NMDAR2, som båda i flera studier också visats orsaka nervskador. Likaså såg man en mycket uttalad minskning av MFSD2a (Major Facilitator Superfamily Domain-containing protein 2a) och SHIP1 (p<0.001), som hos friska personer har anti-inflammatorisk verkan, upprätthåller blod-hjärnbarriären och fungerar som transportprotein för Omega-3 fettsyror till hjärnans neuron. Allt detta sammantaget antyder att upptaget av spikproteinet i endotelcellen skadar både denna och de omgivande neuronen.
B. Makrofagerna upptog inte spikproteiner eller visade ansamling av det proteolytiska enzymet Caspace3, sannolikt beroende på att dessa celler saknar ACE2-receptorer. Både endotel- och motoriska nervceller har emellertid rikligt med ACE2-receptorer. Spikproteiner Caspace3-aktivitet fanns i 5-10% av dessa celler och det fanns också tecken på celldegeneration.
C. När hela S1-delen (en avspikproteinets två delar) injicerades i musens svansven så uppvisade musen neurologisk påverkan (ökad törst, stressbeteende), vilket inte var fallet då musen injicerades med enbart S2-delen eller enbart RBD-delen. Spikproteinets S1-del lokaliserades också till endotelcellerna i mushjärnans blodkärl samtidigt som man fick en kraftig ansamling av Caspase-3, ACE2, IL6, TNF-alfa och komplementkomplexet C5b-9. De omgivande neuronen uppvisade ökad mängd NMDAR2 och nNOS plus minskning av MFSD2a och SHIP1 proteiner. Med intravenös injektion av spikproteinets S1-del fick man alltså samma laboratoriemässiga fynd som vid en svår COVID-19 infektion.
Slutsats:
Neurogena skador och endotelskador i hjärnans blodkärl är en central del i COVID-19s sjukdomsbild. Dessa skador kan framkallas av enbart spikproteinets S1-del och levande infektiöst virus behövs inte för detta. För prevention kan således krävas att de cirkulerande spikproteinerna, som frigörs vid virusets död, neutraliseras. Hur fördelaktigt är det då att ribosomerna i kroppens egna celler producerar dessa spikproteiner, som en följd av ”vaccination” mot SARS-CoV-2. Det är lätt att dra en parallell till berättelsen om ”den trojanska hästen”.
REF: Gerard j. Nuovo et al. ”Endothelial cell damage is the central part of COVID-19 and a mouse model induced by injection of the S1 subunit of the spike protein.” Ann Diagn Pathol. 2021 Apr; 51: 151682. PMID: 33360731
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC7758180/
Förklaringar:
1. makrofager – stora celler som jagar och äter upp bakterier och virus.
2. endotelceller – celler som i ett enda cellager bekläder blodkärlets inre yta. Denna cell utsöndar ämnen som efter behov utvidgar eller drar ihop blodkärlet eller förhindrar eller skapar blodproppar vid t. ex. en skada.
3. nervceller – tar emot eller ger ifrån sig nervimpulser genom sin olika nervutskott.
4. virus består av pseudovirionerna (kapsel-, membran och spikprotein) + det mRNA som fuinns inne i virus.
5. Spikproteinet består av två delar S1 och S2, varav S1 också innefattar den del som binder sig till ACE2-receptorn och kallas RBD, Receptor Binding Domain.