[Förtydligande: Det som skrivits i denna artikel skall och får inte uppfattas som ett medicinskt råd i enskilda sjukdomsfall utan skall betraktas som akademiska spekulationer med intressanta nya infallsvinklar för de läkare, sjuksköterskor, forskare och lekmän som är intresserade av ämnet. Undertecknad av denna artikel, docent Sture Blomberg, är inte onkolog och har ingen egen erfarenhet av behandling av patienter med cancer och varken vill, bör, kan eller får ge råd, som går emot behandlande läkares råd.]
Indiska forskare har ägnat flera decennier åt studier kring fenbendazol och cancer. Jag kommer nu att gå igenom några av deras fynd, såsom de beskrivits i en lång och omfattande artikel från 2018: [Nilambra Dogra et al.”Fenbendazole acts as a moderate microtubule destabilizing agent and causes cancer cell death by modulating multiple cellular pathways.” Sci Rep. 2018; 8: 11926. Published online 2018 Aug 9.].
I stort sett pekar de på tre effekter, som var för sig är tillräckliga för att få cancercellen att begå programmerat självmord (apoptos), men som också samverkar med varandra och kan ge de dramatiska effekter som beskrivits av Joe Tippens. Dessa effekter är:
1. Fenbendazol bryter ner och förstör de rör (tub=rör) i cancercellen (mikrotubuli) som bl. a. behövs för att cancercellen skall kunna dela sig och växa till en cancersvulst.
2. Fenbendazol stimulerar proteinet p53, som får cancercellen att begå programmerat självmord (apoptos).
3. Fenbendazol förhindrar på flera olika sätt att cancercellen kan livnära sig på socker som är ett absolut behov hos cancercellen, varför cancercellen dör av svält.
Fortsätt läsa