Röster har höjts för att de omfattande mRNA-injektionerna mot SARS-CoV-2 egentligen handlar om en genmodifiering av hela mänskligheten. Många har slagit bakut och anser detta för ”konspirationsteorier”. För närvarande föreligger inga bevis för varken det ena eller andra. Jag skall därför här bara inrikta mig på de nuvarande tekniska möjligheterna för att genomföra en sådan genetisk manipulering av mänskligheten.
Fortsätt läsaFörfattare: StureBlomberg (Sida 3 av 8)
Publicerad den 4 juli 2021
Modern medicinsk vetenskap förlitar sig i stor utsträckning på slutsatser dragna utifrån statistik. Två viktiga krav är att urvalet i studien är representativt för den population som man undersöker och att det är tillräckligt stort för att man med statistisk säkerhet skall kunna påvisa skillnader eller samband. Första problemet löses med väl beprövade, fasta och standardiserade metoder för randomisering, t. ex. dubbel-blind, matchning. Andra problemet styrs inte av lika fasta regler utan har mera karaktären av godtycke, vilket har stor betydelse för den medicinska nyttan av en studie. Enligt min mening har detta inte lyfts fram tillräckligt i den vetenskapliga debatten, varför jag avser att göra det här.
Fortsätt läsaAntikroppsberoende förstärkning (ADE) vid ny exponering för cirkulerande coronavirus riskerar att orsaka omfattande sjukdom
När det gäller SARS-CoV-1 så har man klarlagt att de försöksdjur, makak-apor, som vaccinerades 2002 med mRNA för SARS-CoV-1 blev avsevärt mycket försämrade när de exponerades för SARS-CoV-1. Alla försöksdjur hade autoimmuna skador på lungorna efter ny exponering.
Fortsätt läsaI studien från F. Amana et al nedan undersökte man antikroppsreaktionerna från 30 patienter, som haft SARS-CoV-2 och jämförde dem med 6 friska frivilliga som fått två mRNA-injektioner. Man tog blodprover före och efter – för de vaccinerade efter första mRNA-injektionen och två gånger efter den andra.
Fortsätt läsaAntikropparnas funktion är att binda sig till de främmande sjukdoms-alstrarna och dra in dessa i immuncellerna för att där förstöra dem i immuncellernas sopstationer, lysosomerna. Rent intuitivt tycker man att bildning av fler antikroppar (= höga antikroppstitrar) då borde betyda att de främmande sjukdomsalstrarna, t. ex. virus eller bakterier, lättare blir besegrade. Så förhåller det sig emellertid inte vid COVID-19-sjukdomen.
Fortsätt läsaDenna posting handlar inte om mRNA-injektionerna specifikt, utan tar upp att olika vaccinationer också kan få effekter på andra virussjukdomar, som man inte har räknat med eller kunnat föreställa sig. På samma sätt skulle också en mRNA-vaccination potentiellt kunna ha den effekten att man lättare insjuknar i andra icke besläktade virussjukdomar, och då utgöra en skademekanism inför framtiden.
Fortsätt läsaAtt det bildas blodproppar i samband med blödning efter en skada på blodkärlen är viktigt för att blödningen skall stoppa upp. Å andra sidan får det inte bildas blodproppar i blodkärlen när dessa inte utsatts för någon skada. Detta inträffar tyvärr ibland hos kvinnor, som äter p-piller eller t. ex. hos individer med vissa bristsjukdomar. Balansen mellan blodpropp eller ej hos den friska individen ombesörjes av ett samspel mellan blodkärlets innersta cellager, endotelet, som har en viss mängd heparin inlagrat i sig, samt trombocyterna, som på sitt cellmembran bär en speciell faktor 4, PF4. När det blir en skada på blodkärlen kommer denna faktor i kontakt med kollagen i det omgivande cellagret, varvid PF4 aktiveras och en blodpropp bildas. Så PF4 är en mycket reaktiv molekyl. Normalt blockeras denna reaktivitet av att heparinet från endotelet binder sig till PF4.
Fortsätt läsaSARS-CoV-2 använder sitt spikprotein för att binda sig till ”angioten-sin converting enzyme 2” (ACE2) för att komma in i humana värdcel-ler. ACE2-receptorer uttrycks i lung-,tarm- och njurvävnader och även rikligt på testiklar, spermier, äggstockar, livmoder och vagina.
Fortsätt läsaMed antigen förstås ett för kroppen främmande protein, som vid inträde till kroppen ger upphov till en immunologisk reaktion. I den klassiska immunologin beskrivs hur det vid varje infektion bildas specifika antikroppar mot varje speciell antigen, först kortverkande IgM och sedan långverkande IgG. Denna senare process tar c:a 2 veckor. På grund av att det också bildats speciella ”minnesceller” för framtida produktion av antikroppar, så bildas dessa antikroppar mycket snabbare vid nästa smittotillfälle för samma patogen, vilken då endast ger milda symptom. Redan på 1940-talet var man på det klara med att detta scenario inte riktigt stämde.
Fortsätt läsaDet fanns ett direkt, positivt samband mellan mängden anti-spik-protein-antikroppar i blodet och graden av allvarlig lungskada hos Makak-aporna. Lungvävnaden hade tecken på diffus alveolär skada (DAD), med olika grader av exsudat (pusliknande vätska) och blödning.
Fortsätt läsa